Inget snor men väl en skitmatch
Uppdaterad 2019-07-03 | Publicerad 2016-06-16
Sjögren: Tysklands svaghet påfallande uppenbar
Det är svårt att bryta gamla vanor.
Jogi Löw lyckades med en när han inför hela Europas ögon besegrade sina egna tvångstankar.
Jogi Löw har misslyckats med en annan när han fortsätter ge en slagen gammal VM-hjälte förtroende.
Det var matchen där Polen skulle ta sportsliga och lika mycket politiska segrar mot grannen Tyskland. Det var matchen där de regerande världsmästarna i sin tur skulle förstärka sin favoritstämpel och redan nu boka en biljett till åttondelsfinalen. Och det var matchen där Jogi Löw inför ögonen på hela Europa skulle besegra sina egna tvångstankar.
En av världens bästa
Det var kort och gott ett komplext möte mellan Tyskland och Polen i EM:s andra gruppomgång på Stade de France utanför Paris. Så var början man? Om vi ska ta den enkla Erik Hamrén-vägen ut och skilja på det politiska och sportsliga så kan vi i alla fall konstatera tre saker.
Tyskland hade vunnit den här matchen om de haft en renodlad anfallare, Polen hade vunnit den här matchen om Arkadiusz Milik hade haft ett lika utvecklat målsinne som förnamn och Tyskland ska vara glada att de har en av världens allra främsta mittbackar.
Det talas allt för sällan om Jerome Boateng när de bästa försvararna ska listas men 27-åringen är inte bara ett fruktat fysiskt monster i defensiven utan har också en passningsfot som skulle göra många mittfältare gröna av avund. Det är inte heller i defensiven tyskarnas problem finns – det är i offensiven.
Alarmerande effektivt
Det var påfallande uppenbart hur enkel den polska försvarstaktiken var i första halvlek – men än mer alarmerande hur effektiv den var. Anfall efter anfall styrdes ut till tyskarnas vänstersida där Julian Draxler och Jonas Hector tilläts forsa fram. På så sätt isolerades tyskarnas tre bästa spelare i Toni Kroos samt Mesut Özil, som aldrig fick chansen att från sina centrala positioner slå de dödande bollarna i djupled, och Thomas Müller som på sin högerkant löpte lika ensam som Glenn Hysén på ett konvent för sociala fobiker.
Istället för att ge den tyske skyttekungen från VM senast chansen som spets valde Löw att satsa på Mario Götze som ensam anfallare. Den 176 centimeter korte mittfältaren som sedan han avgjorde VM-finalen för två år sedan stagnerat totalt i utvecklingen och nu närmast kan beskrivas som en fattigmans Marco Reus. När Draxler och Hector väl kom runt på kanten hade Götze inte heller någonting att erbjuda i boxen.
En skitmatch
Till andra halvlek kastade Löw om och lät Müller spela centralt samtidigt som Götze fick ta hand om vänsterkanten. Efter 66 minuter var sedan Götzes kväll över helt när en annan mittfältare, André Schürrle, ersatte.
Det blev i samma stund smärtsamt uppenbart att Jogi Löw saknar alternativ som han verkligen tror på till Müller som avslutare. Till EM har förbundskaptenen plockat med sig de gamla trotjänarna Lukas Podolski samt Mario Gomez – två spelare med sina bästa år bakom sig och som numera huserar i den turkiska ligan (där Gomez dock varit dominant).
Efter 71 minuter fick den sistnämnde också chansen men känslan var att polackerna vid det laget hade tillåtits gjuta allt för mycket mod för att tyskarna skulle mäkta med en ordentlig segerforcering.
Tyskland kommer vara med och utmana om EM-titeln men har fortfarande många frågetecken kvar att räta ut. Polen däremot är ett lag att varna för.
Jogi Löw får ta med sig att det varken blev en snorig eller könig tillställning. Även om det på andra sätt faktiskt var något av en skitmatch för tyskarna.