Frändén: Solen, värmen och huvuden stoppade Italien

VALENCIENNES. Solen, värmen och de holländska huvudena blev för mycket för turneringens överraskningslag Italien i kvartsfinalen.

Nederländerna har etablerat sig i världstoppen på riktigt nu och de har ett kompband av högsta kvalité med sig på resan.

Nu blir det Sveriges uppdrag att sätta stopp för det orangea tåget. Det har aldrig sett enklare ut på förhand.

Jag vet inte om det bara är min dåliga tonårshumor eller om det är kul att Nederländerna skickat just ett brassband till Frankrike. Vi kan i alla fall slå fast att den orangea bleckblåssektionen, och hela det ringlande supporterföljet, spelat sig in i det här mästerskapets hjärta. Vart holländarna än dyker upp är det fest. Att följa laget i franska småstäder under detta mästerskap är att befinna sig i konstant karnevalstämning.

Utanför Stade du Hainaut i Valenciennes letade det orange tåget efter skugga före match. De hördes ändå, men till kvartsfinalen hade holländarna faktiskt fått viss konkurrens om ordet. De italienska supportrarna har blivit fler ju längre mästerskapet växt och mot slutet av gruppspelet har intresset exploderat i hemlandet. 6.5 miljoner människor såg Italiens sista gruppspelsmatch mot

Brasilien på tv i hemlandet. Det tidigare rekordet för damlandslaget var 470 000 tv-tittare (det var i matchen mot Sverige i EM 2017).

Stort följe hemma och borta

Nederländerna älskar och följer sitt damlandslag troget efter EM-guldet på hemmaplan för två år sedan. Åttondelsfinalmötet med Japan sågs av 3.5 miljoner, var fjärde holländare, på hemmaplan.

Att det skulle bli feststämning också i kvartsfinalen var det inget snack om, men att tempot på planen knappast skulle leva upp till inramningen var lika lätt att förutse. Varken Italien eller Nederländerna förstod varför Fifa lagt matchen klockan 15 mitt under en av årtiondets värsta värmeböljor i Frankrike.

Holländarna lämnade in en officiellt protest, men Fifa stod på sig och gav i stället lagen rätt till vätskepauser. Den första kom 30 minuter in i matchen. Då hade Italien haft de farligaste chanserna med sitt direkta spela från backlinje till anfall, medan Nederländerna hade passat sig fram utan att se särskilt farliga ut i avsluten.

Orkade inte stå emot

Italiens spel bygger, föga förvånande, på att ligga rätt i backlinjen hela tiden. I värmen och den brännande solen i norra Frankrike handlade det mest om när koncentrationen till slut skulle börja svaja. I andra halvlek tog Nederländerna snabbt över hela initiativet och både inbytta Lineth Beerensteyn och mittfältsmotorn Sherida Spitse fick fart och lite tyngd på de offensiva räder som aldrig såg särskilt farliga ut i första halvlek.

Italiens Barbara Bonansea, ledare och utropstecken i gruppspelet, byttes ut efter ännu en svag utslagsmatch. Italien hade ingen offensiv ork kvar och bakåt fick de allt större problem.

När Sherida Spitse i 70:e minuten slog en frispark perfekt i höjd med rusande anfallare hoppade Vivianne Miedema högst och nickade perfekt in ledningsmålet.

Tio minuter senare gjorde hon samma sak från höger sida och Barcelona-försvararen Stefanie Van der Gragt flög högt över italienskor och nickade bollen i mål.

Grät på bänken

Italienskorna på bänken började gråta redan med fem minuter kvar av matchen. Strax efter slutsignalen applåderade de tårögt sina supportrar från innerplan och avslutade med vulkanen. De hade förlorat det här slaget, men kriget och kampen för ett större erkännande i hemlandet har bara börjat. Det här är ett lag som kommer göra ljud ifrån sig snart igen. Det finns så många skäl att tycka om dem.

Nederländerna har, efter EM-guldet 2017, etablerat sig i världstoppen. Nu ska de och deras brassblås till Lyon och spela semifinal mot Sverige. Det finns förstås utropstecken i den holländska truppen. Vivianne Miedema, som aldrig ser farlig ut, men ofta avgör. Lieke Martens, som känner svenskorna utan och innan efter tiden i damallsvenskan. Sherida Spitse, som sätter fasta situationer på nederländksa huvuden i straffområdet.
Men ska vi plocka ihop intrycken hittills landar vi ändå i en gäckande slutsats: Sverige har nog aldrig haft en enklare väg till VM-final.

avJohanna Frändén

ARTIKELN HANDLAR OM