Fagerlund: Lindelöf lyckades (nästan) stoppa Cristiano Ronaldo
Publicerad 2018-10-23
Den en gång så ettriga tonårsdribblern var tillbaka i stan för att visa upp sin nya familj.
Se där, det blev visst ännu en seger att lägga till i samlingen.
Juventus klev ut på Old Trafford och lirade boll mot Manchester United som om det var en helt vanlig tisdag.
För det här är trots allt Champions League, och det var ett möte mellan två av världens största klubbar.
En som faktiskt förstod det, och tog chansen, var svensk. Med tanke på att det var Juventus på andra sidan så kan Victor Nilsson Lindelöf möjligen ha gjort sin bästa insats i Manchester United-tröjan så här långt. Mittbacken stod ständigt rätt i position, hängde med i farliga djupledslöpningar och offrade både huvud och ben när det behövdes.
Framför allt gjorde Lindelöf sitt allra bästa – och lyckades också till viss del – stoppa återvändaren som allting handlade om i kväll.
Allt rampljus på Cristiano Ronaldo
Det är svårt att blunda för att ”Welcome back”-partajet inte föll ut exakt som det var tänkt från början. Ingen kan ha missat våldtäktsanklagelserna mot Cristiano Ronaldo, även om huvudpersonen själv verkar likna det vid en envis fluga som han nonchalant försöker vifta bort med vänsterhanden.
– Det är en stor idrottsman och förebild ju!!! vrålade Juventus och portugisiska politiker ikapp i en sorts ignorant uppbackningsprotest.
Men det är väl just dessa titlar som är själva grundproblemet i allt det här.
Vad borde vi då känna när 75 000 åskådare hyllade denna stora idrottsman som under sex år trollband ett helt Old Trafford, en hel stad, en hel liga? Sett till enbart sportsliga meriter förtjänade han det troligtvis mer än någon annan av Sir Alex Fergusons söner.
När människor runt om i världen spejade ut över fyrverkerifyllda natthimlar och skålade in 2009 tittade Cristiano Ronaldo tillbaka på ett år som inkluderade:
Champions League-titeln
Skyttekung i Premier League och Champions League
Ballon d’Or-vinnare
Fifa world player of the year
PFA player of the year
FifPro world player of the year
Uefa club player of the year
World Soccer player of the year
European golden boot
Allt det här vid en ålder av 23.
Mourinho log en gång...
Det såg ut som att Ronaldo skulle spricka av eufori när han klev ut på Old Traffords gräs igen, iklädd den numera svartvita munderingen. Knappt hade matchen hunnit blåsas igång innan en första åskådare löpte amok över planen, gissningsvis i riktning mot portugisen. Personen nådde aldrig sitt förmodade mål, men framkallade väl ett skratt hos en annan man med samma nationalitet, José Mourinho.
Det var för övrigt sista gången United-tränaren log den här kvällen.
Första halvleken var inget annat än en lektion i fotboll, där Juventus agerade mästare och hemmalaget elever. Visst kom Manchester United bättre in i matchen en stund efter Paulo Dybalas ledningsmål (CR7 var givetvis inblandad), men i halvtid talade både statistisk och närminne för att det här var fråga om ren klasskillnad.
Särskilt enkelt är det att förälska sig i Juventus välorganiserade försvar, ett område där just United har brustit de senaste matcherna. Leonardo Bonucci drar i väg sina sedvanliga djupledsbollar som om han aldrig ens lämnade Turinklubben, i övrigt spelade bortalaget sig ur situationer och vårdade boll utan det minsta tecken på stress eller otålighet.
United betydligt bättre i andra
I den andra halvleken blev det som nämns ovan ett hack sämre från Juventus sida, antagligen för att Manchester United helt enkelt höjde sig betydligt. Desto fler passningar slogs bort, koncentrationen var en aning sämre. Paul Pogbas stolpe ut med kvarten kvar var en tydlig indikation på att 1–0 knappast är en vattentät ledning.
I slutändan fick Cristiano Ronaldo ändå återigen kliva av som en vinnare på arenan där han gick från att vara en dribblande talangfull tonåring till en fulländad poängmaskin. Denna gång med ytterligare tio års livserfarenhet, tio år styrda av drömmen om att en dag uppnå ren perfektion.
Om än med en envis våldtäktsutredning surrandes i nacken.