Hur skapas en Modrić? Så blev han VM:s bäste

MOSKVA. Kroatien är i VM-final tack vare moral, en förmåga att resa sig, intelligens, teknik och Luka Modrić.

Så hur lär man sig moral och att resa sig? Hur skaffar man sig intelligens och teknik?

Framför allt:

Hur skapas en Luka Modrić?

”Luka Modrić spelar inte fotboll – han predikar”.

I fjol försökte Mario Stanić, en av alla de där starka karaktärerna i Kroatiens bronslag från 1998, beskriva landslagets lagkapten i en krönika i dagstidningen Sportske novosti. Han såg ingen anledning att använda små penslar när han tecknade sitt porträtt.

”Man behöver inte kommentera hans spel, man ska bara titta och njuta. För de som fattar blir alla kommentarer överflödiga, åt de som inte fattar finns ändå inget att göra” skrev Stanić, innan han landade i en sammanfattning av hela Luka Modrićs natur som fotbollsspelare:

Han är på rätt plats, vid rätt tidpunkt, och fattar rätt beslut.

Det kan väl låta banalt, men jag tror inte att det är det. Efter att ha spelat fotboll i ett helt liv så var det egentligen först när jag spelade innermittfältare som jag fattade vad allt handlar om.

Tio meter vänster, tio meter höger, ett kliv uppåt eller sjunka lite neråt… det var ju DÄR allting hände. Det var där inne man kunde förändra balansen i en hel match.

Det är förstås löjligt att ens snudda vid paralleller, men det får vara som det vill med den saken. Det är inte poängen här.

Poängen är att det var först när jag fick spela fotboll med Luka Modrićs perspektiv som jag fick perspektiv på hur Luka Modrić spelar fotboll.

Om han predikar? Det vet jag inte.

Men jag vet att han spelar fotboll som ingen annan gjort i VM. 

Historien om Luka Modrićs uppväxt i ett krigshärjat Kroatien är välkänd, återberättad tusentals gånger. Ni har säkert hört om hur hans älskade farfar Luka avrättades av serbiska soldater när lille Luka var sex år, hur familjen tvingades fly söderut, till Zadar, hur han och hans kompisar fick tävla när flyglarmet gick och bomberna började regna: först till skyddsrummet vinner! 

– Tusentals granater avlossades från bergen runtom och ner mot vår träningsplan under de åren, vi sprang alltid för att söka skydd. Fotboll var vårt sätt att fly från verkligheten, har Tomislav Bašić, mannen som Modrić ser som sin fotbolls-mentor, berättat.

– Vi var alltid rädda, det är det jag minns.

Hade en varm känsla i familjen

Luka Modrić minns förstås också, även om han helst undviker att prata om det. Han har sagt att det han upplevde som barn tvingat honom att bli stark, men han var ju bara en liten grabb som inte visste något annat. Kriget pågick, bomber regnade, men mitt i allt hade han sin vardag.

– Mina föräldrar gjorde allt för att jag och mina systrar skulle kunna leva ett normalt liv. Vi levde inte i överflöd, men vi saknade ingenting. Vi hade en varm känsla i familjen, en positiv känsla, och det är det som räknas.

När vi ser Luka Modrić spela fotboll – eller predika den – i VM så ser vi en spelare som har en unik förmåga att ta emot bollen i rörelse, att snurra ett varv eller ett halvt, trippa fram med total kontroll på omgivningen. Han har sprungit längst av alla i VM, spelat mest av alla, slagit flest passningar, skapat flest målchanser – och samtidigt varit den kroatiske spelare som stått för flest brytningar.

Han är på rätt plats, vid rätt tidpunkt, och fattar rätt beslut.

Hur blir man sådan?

Familjen Modrić tvingades under många år bo på ett slitet hotell i Zadar, som flyktingar. Elen kom och gick i stan, vattnet också, men lille Luka hade vad han behövde. Dag ut och dag in stod han på hotellets parkering, ensam med en fotboll. Dribbla, passa, dribbla, passa, och så om igen. 

– Vi tog emot alla barn som kom under kriget, så att de skulle få spela och slippa sitta instängda. Och så fick vi Luka, ett litet spinkigt barn, som man aldrig kunnat föreställa sig skulle bli en stor spelare, har Tomislav Bašić sagt.

Bašić var ungdomsansvarig i NK Zadar, klubben där Luka Modrić fick sin skolning. Han dog ett par månader innan Luka vann Champions League första gången, hans gamla adept tillägnade honom titeln.

– Utan Tomislav Bašić hade jag aldrig tagit mig hit.  

Bašić och de andra tränarna i Zadar hade alla vittnat om att han haft med sig en naturlig talang, en teknik som de bara försökte vidareutveckla.

– Han var ett väldigt försiktigt och lugnt barn. Man märkte honom knappt, men hans talang var tydlig direkt, säger Miodrag Paunović, som tränade honom i tre år från åtta års ålder.

– Vi arbetade bara med hans teknik, för spelförståelsen var medfödd hos honom, den hade han fått av gud. Resten tränade vi på mycket, särskilt passningar, att driva med bollen, att skjuta med båda fötterna, säger Robert Botunac, som höll individuell träning med Luka när han blivit ett par år äldre.

För äldre blev han, bara inte särskilt mycket större. 

Hajduk Split trodde inte tillräckligt mycket på den tunne lille killen för att ta honom till Split, så Tomislav Bašić lyfte luren och ringde till arvfienden Dinamo i stället.

– Han var kvick, han var snabb, och han läste spelet, säger Romeo Jozak, ungdomsansvarig Dinamo.

Det kunde alla se, det verkar alla alltid ha sett. 

Häromåret försökte den ungerska tidningen Nemzeti Sport gå till botten med en fråga som många ställer sig nu: 

Hur kommer det sig att ett land som är hälften så stort, med mindre resurser, lyckas så mycket bättre med att utbilda talanger. Nemzeti intervjuade Robert Botunac, tränaren som drillade en en fjortonårig Luka Modrić. Han pratade om utbildade ungdomstränare även i de mindre städerna.

– I Kroatien utbildas tränarna i större städer, sedan återvänder de till småklubbarna och arbetar där. 

Och de stora talangerna, som Luka Modrić?

– Vid sidan av den vanliga träningen så får de individuell träning. Jag hade turen att få arbeta med Modrić i Zadar, det är värt det extra jobbet.

– Jag har aldrig stött på ett kroatiskt barn som haft problem med motivationen. Aldrig, här älskar ungdomar att spela fotboll och ser fram emot nästa träning. 

Haft det sedan han var tio år

Delvis går det säkert att lära ut det som Luka Modrić gör på en fotbollsplan, i alla fall den tekniska aspekten av det. Förra hösten lade Coerver Coaching, ett globalt utbildningsprogram som baserats på holländaren Wiel Coervers fotbollsfilosofi, ut en övning på youtube, under rubriken Play like Luka Modrić.

I övningen står en spelare mitt i en kvadrat med ett litet mål i varje hörn. Den går ut på att tre motståndare försöker täcka de fyra målen, medan spelaren i mitten har max två tillslag på sig att ta emot en boll och placera in den i det mål som råkar bli ledigt. Teknik och split vision, ögon i nacken.

Modrić verkar ha haft de där egenskaperna sedan han var tio-elva år. Det alla undrade var hur han skulle klara sig rent fysiskt.

Det skulle de få veta ganska omgående efter flytten till Zagreb. Dinamo ville inte ge en spinkig artonåring chansen i a-laget direkt, så de lånade ut honom till Zrinjski från Mostar, i den bosniska ligan.

En fysiskt tuffare miljö var svårt att tänka sig.

– När vi hade matcher i Trebinje eller Banja Luka fick vi mycket smäll. Domarna såg saker, men låtsades inte om det. Och eftersom Luka inte gick att stoppa på så sparkade de ner honom även om han inte hade bollen, säger Ivica Džidić, en Dinamo-back som lånades ut samtidigt.

– Luka berättade om när han var barn, att han tränat oerhört mycket på bollmottagningen, på att ha en spelare bakom sig. När Luka får bollen så vet han vad som händer bakom honom.

Modrić spelade en säsong i Bosnien. När den var över tilldelades han Šunjić-priset som bevis på att han varit ligans bäste spelare.

Efter Dinamo blev det landslaget (debut mot Argentina, i samma match som Leo Messi gjorde sitt första landslagsmål), efter landslaget blev det Tottenham, och efter Tottenham blev det Real Madrid.

I England hamnade han rakt i klubbens sämsta säsongsstart någonsin, i Spanien utsågs han till hela ligans sämsta värvning efter ett halvår.

Det spelade ingen roll. Luka Modrić visste vem han var, han visste vad han kunde.

– På träning kunde man inte ta bollen av honom. Trots att han var så liten var hans vader som sten, så stark, och med så låg tyngdpunkt. Men den stora grejen var hans första tillslag. Han visste vart han skulle ta bollen, så han hittade alltid utrymme. Dessutom hade han en hjärna som var på en helt annan nivå än alla andras, han kunde läsa spelet tre passningar framåt innan han ens fått bollen. Hans hjärna arbetade helt enkelt mycket snabbare än alla andras, sa Jamie O’Hara som delade mittfält med honom i Tottenham.

– Hans medspelare älskar honom, sa Zinedine Zidane. Tekniskt gör han helt enkelt rätt saker. Det han gör med utsidan av sin fot imponerar mycket på mig.

Och där någonstans har man sammanfattat hela Luka Modrićs fotbollsspel. Han är en spelare med vader av sten, som kan imponera på Zinedine Zidane med sina utsidor.

”Vår tur att rädda honom nu”

Han har spelat som en av två sittande mittfältare (med Xabi Alonso i Madrid, med Casemiro eller Kroos, eller med Rakitić i landslaget), han kan spela som en ren nummer tio bakom anfallarna, eller i en rörlig roll – som han gör nu – framför en defensiv mittfältare. 

Mot Nigera vände han och Rakitić matchbilden när de tog ett steg upp efter paus, mot England gjorde han som så ofta – och gled ut mot högerkanten för att balansera om matchen. När Modrić missade en straff i slutet av förlängningen mot Danmark samlade Rakitic ihop laget för att säga ett åar ord före straffsparksläggningen:

– Lyssna nu! Luka har räddat oss fler gånger än vi kan räkna. Nu är det vår tur att rädda honom.

Det räcker att Luka Modrićt ar ett par steg åt något håll för att förändra Kroatiens hela personlighet. Han skaffar sig utrymme, han trippar iväg med bollen framför högerfotens utsida, han kan slå strategiska långbollar (som mot England, när Kroatien vände ut mot sina yttrar) eller spela tiki-taka inne i trängseln i mitten. Han kan skjuta, han kan spela fram, och när han inverterar sin offensiva spelförståelse kan han läsa motståndares passningar och bryta deras anfall.

I kväll spelar Kroatien final i fotbolls-VM. De kommer till match som det första lag som någonsin spelat tre förlängningar på vägen till finalen, och de möter ett Frankrike som lyckades stänga ner både Hazard och De Bruyne i semifinalen.

Kommer de att orka? Har de moralen och fysiken som krävs?

Luka Modrić har besvarat de frågorna ett helt fotbollsliv. 

– Ni vet, det finns något ni ska veta om kroater. Allt vi varit med om, kriget och allt det hemska, har gjort oss starkare, har tvingat oss bli hårdare. Det är svårt att knäcka oss. Vi har bestämt oss för att visa att vi kommer att lyckas. Den inställningen har jag alltid haft.


KÄLLOR: La Historia de Luka Modric (Canal Plus), Nemzeti Sport, Telesport, Independent, Marca, Nogometni Magazin, Jutarnji list, Guardian.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.