Fotball Radical: Influencers United

avSportbladet.se

VAR skulle göra fotbollen mer exakt och domaren bättre. Men har det i själva verket banat väg för en hyperrealitet där ingenting är riktigt på riktigt?

Football Radical dammar av sociologiglosorna och tar en sväng till Algeriet där bristen på demokrati föder kreativ fotbollsmusik.

Och så veckans framtidsfråga: Hur lång tid tar det innan fotbollslaget Influencers United ser dagens ljus?

Den posttraumatiska VM-triumfen debatteras vidare i Frankrike, efter att Adil Rami blivit utbränd av äventyret i Ryssland. Kanske har han fel när han gör problemet till en individuell upplevelse, kanske har hela världen faktiskt krängt ett varv för att aldrig vridas tillbaka för en världsmästare. Och i så fall är det inte bara Adil Rami det är fel på, utan också alla andra.

Veckans Football Radical tar en vända till i det psykologiska träsk som är att först bli bäst i världen och sedan sämst på plan.

Tyskland tar med sig en världsmästarpsykolog – i ordets alla bemärkelser – till VM i sommar och frågan är om tyskarna, med sin vinnarkultur, har knäckt koden för att klara av att vinna och inte försvinna efteråt.

I Algeriet mullrar missnöjet med att president Abdelaziz Bouteflika, som i princip är död, ställer upp för omval för en femte mandatperiod. Men allt är inte nattsvart, fotbollsläktarna har i alla fall hittat något att enas kring och Simon bjuder på ett potpurri av musik från ett svårt sargat land. Han frågar också vilken Barbie girl Johanna är och om dockleken egentligen inte är ett förberedande för kärnfamiljs-lajvet lika mycket som det är en naturlig ingång i fuck-marry-kill-leken. Det är osäkert om det har någon bäring på fotboll, men det är i alla fall fnissigt när Simon efterlyser ett ”dialektiskt psyokosocialt förhållningssätt”.

Mario Balotelli tog målfirandet till nästa nivå i helgen när han gjorde ett supermål för Marseille, ett stycke konst som alla glömde bort i samma stund. Det är ju på skärmarna som fotbollen spelas numer och med VAR har domarkollegiet också tagit det definitiva steget in i det postmoderna tillståndet, där sanningen är individuell och reproduktionen av originalet det vi har att förhålla oss till. Vinner någon på det?

Och så den ofrånkomliga frågan: Kommer det finnas plats för fula spelare i framtidens fotboll – eller kommer alla att se ut som högerpolitiker?

Sex? Absolut (eller i alla fall Alliansen-politiker i tajta trikåer).

Droger? Japp, av den antipsykotiska sorten.

Rock ’n’ roll? Jo, om man med rock menar nordafrikanska läktarsånger.

Fundamentalistradikalerna Johanna Frändén och Simon Bank begår podd med dämpat humör och stora hattar käckt på svaj.

I korthet: Benjamin Pavard, Birgit Prinz, Barbie, Roberto Gagliardini, Sabine Afflelou, Houssem Aouar, Pamela Andersons bröst, Bernard Tapie, Casa de papel, Ebba Busch Thor, Antonio Cassano, Daesh, Mario Balotelli, Bikkembergs, Jean Baudrillard, Sophie Hunger, Karim Benzema.

ARTIKELN HANDLAR OM