Bank: Har vi någonsin haft ett gulligare lag

GELENDZJIK. Händerna upp i luften, Schweiz nästa, och sedan är det väl kvartsfinal och herregud: Guldkänsla runt landslaget?

Nej, vet ni vad, men väldigt mycket gullkänsla.

Har vi någonsin haft ett gulligare lag än det här?

Det är kul att vinna i sport.

Sverige viftade bort Mexiko med 3–0, skickade hem världsmästarna, vann sin grupp och skickade ut ett lagfoto från ett segerrusigt flygplan.

Pontus Jansson hänger som en lycklig ryggsäck om polaren Emil Forsberg. Oscar Hiljemark klättrar på Kristoffer Nordfeldt. Alla trängs, alla kramas, och vad är det som sticker fram ur bagagehyll… jaha, det är en flinande John Guidetti.

Jo, det är kul att vinna i sport. Det finns två svepande sanningar om gruppdynamik och fotboll: den ena är att spelare som trivs ihop ofta gör bra resultat, den andra är att spelare som gör bra resultat ofta trivs ihop.

Men det här laget, den här förbundskaptenen och den här generationen spelare var ju faktiskt tvingade att börja i rätt ände.

I går, dagen efter hundraprocentsmatchen mot Mexiko, var det 34 grader varmt på träningsplanen i Gelendzjik. Luften stod stilla, värmen fick horisonten att darra, och ute på planen körde reserverna igenom kroppen i ett rejält tempopass medan startspelarna spelade fotbollstennis, vek upp shortsen, stretchade, diskuterade den eventuella läggmatchen England–Belgien (Andreas Granqvist) och retade Pontus Jansson (Ola Toivonen).

Klart att de trivs. Klart att de mår bra.

Klart att det inte är en slump.

Janne var nog nöjd när de hoppade av

En av de allra mest tröttsamma reflexreaktionerna efter Sveriges succé (det är ju det!) i VM går ut på att allt det här skulle vara ett slags markering mot Zlatan Ibrahimovic. Nu har vi ett riktigt lag! Där ser ni! Där ser du, Zlatan! Det här hade aldrig gått på Zlatans tid!

Och det hade det förstås inte gjort. Det laget var annorlunda, med andra karaktärer, en annan förbundskapten, med andra kvalitéer och hierarkier. Zlatan Ibrahimovic tog oss med på andra resor, andra upplevelser. Men han hade aldrig kunnat packas in i det här. 

Jag tror aldrig att Janne Andersson skulle erkänna det offentligt, men han var säkert mer nöjd än missnöjd när det gamla gardet hoppade av. Vi andra såg ett hopplöst utgångsläge att starta med, han såg ett städat bord att börja om ifrån.

Med stjärnorna borta fick han bygga med vad han hade.

En U21-generation som vunnit EM. Habila fotbollsarbetare som kunde sitt 4-4-2. 

– Det var perfekt tajming, sa landslagsfysiologen Paul Balsom när vi pratade om det.

Han syftade på allt det som hände sedan. Att Janne Andersson och Peter Wettergren kunde implementera nya metoder, foga ihop byggstenar som de ville. Pendeln svängde åt andra hållet.

Här är vi nu:

Åttondelsfinal i VM, klassiska bragdinsatser i kvalet, oddstrotsande prestationer här. Robin Olsen gråter, Marcus Berg gråter, Sebastian Larsson gråter, Ola Toivonen grät i Jekaterinburg i onsdags. John Guidettis fästmö Sanna gråter på läktaren. John och Victor Nilsson Lindelöf pratar nyförälskat om varandra. Jimmy Durmaz torkar en tår, får en puss av Mikael Lustig och en kram av Ola Toivonen.

Andreas Granqvist ser fortfarande mest av allt ut som grabben i husvagnen bredvid, men han kombinerar det med att vara en ledare som gråter, kramas och göra fler VM-mål än Ronaldinho eller Zlatan Ibrahimovic.

– Man vågar vara öppen med vad man känner, säger flera av spelarna.

– Stämningen går inte att jämföra med hur det var förut, har flera i organisationen runt om sagt.

Hur bygger man ett lag som det här?

Janne Andersson började med att välja bort en träningslandskamp för att satsa på att lära känna sina spelare på ett lekläger. Han gjorde den fotbollspsykologiske rådgivaren Daniel Ekvall till en nyckelresurs i ledarkadern (Paul Balsom hyllar honom, säger att rollen är en avgörande skillnad mot tidigare) och låter honom ventilera scenarion med spelarna. Han gjorde den brett respekterade lagspelaren Andreas Granqvist till lagkapten. Han fick in U21-landslagets sociala motor John Guidetti i truppen. Han fick laget att jobba med samma sorters positiva affirmationer som Maths Elfvendal gjort regel av i IFK Norrköping.

Vi fick ett lag som vågar visa känslor, som vågar visa kärlek och ömhet, som vågar stå för något.

Vi fick ett lag som sänker Frankrike i sista sekunden, som krigar bort Italien, som slår ut VM-trean Holland och skickar hem VM-ettan Tyskland. Och jag är övertygad om att det hör ihop, arbetet med att bygga ett tryggt lag har gett dem ett modigt lag – och varje ny upplevelse har gjort dem starkare tillsammans.

På tisdag spelar Sverige åttondelsfinal i VM. Be mig om ett skäl att tycka om dem så ska jag svara så enkelt jag bara kan:

För att det märks att de tycker om varandra. 

Tisdag 3 juli 16.00: Sverige-Schweiz direkt i TV 4.