Robert Laul: Ferranfaktorn höljd i dunkel

Vem hänger på i guldstriden – Bajen eller Blåvitt?

Två lag där det gärna pratas offensiva spelidéer och långa processer.

Lite mindre om pengar, ett chansande fysteam och en spansk gåta.

Betydelsen av kontinuitet överdrivs ibland. Titta på Djurgården vars tränarduo tog över i vintras, ett par månader senare ledde de allsvenskan och leder fortfarande.

Eller IFK Göteborg.

Att Blåvitts höga poängsnitt i år (1,9) beror på kontinuitet – ”trust the process” som det numera heter i Göteborg – tror jag inte en sekund på.

Dels har spelaromsättningen varit för hög 2018 till 2019 för att tala om kontinuitet som en avgörande faktor. Från premiärelvan 2018 var det tre spelare kvar i senaste matchen mot Gif Sundsvall. Sådan är verkligheten, spelare kommer och går.

Dels handlar allsvenskan idag för mycket om pengar för att långsiktiga tänk ska bli utslagsgivande så snabbt.

Inför säsongen hade IFK Göteborg ekonomi nog för en övre mittenplacering, låt vara att budgeten var galet offensivt lagd. I den ekonomiska tabellen låg Blåvitt sjua sett till intäkter och personalkostnader, enligt osynligahanden.com.

Trupp för högre placering än sjua?

Allt bättre än plats sju betyder att IFK Göteborg har överpresterat mot de ekonomiska lagarna. Just nu ligger Blåvitt sexa, en poäng före IFK Norrköping. Seger mot Bajen innebär en fjärdeplats, definitivt med i Europaracet, nosandes på guldstriden. Det vore imponerande och är inte omöjligt: sportchefen Kennet Andersson investerade mer pengar i truppen i somras, dämpade snacket om baby-Blåvitt och har höjt medelåldern (mot Gif Sundvall låg den på 26 år i startelvan).

Ekonomi må vara nummer ett, men pengar är inte allt. Lag kan överprestera och underprestera enskilda säsonger (till exempel Blåvitt och Gif Sundsvall). Därför är det det också intressant att detaljstudera vad Blåvitt verkligen gjort rätt i år.

Det första jag skulle lyfta fram är Benjamin Nygrens 2–0-mål hemma mot Elfsborg. Jag har skrivit och sagt det många gånger att det var ett säsongsdefinierande ögonblick på Ullevi där spelarnas självförtroende exploderade. Från att ha varit begränsade av press vågade de släppa loss sina inneboende kvaliteter. Från ett lag som presterade sämre än vad de egentligen borde, blev Blåvitt under våren ett lag som tog skalper och poäng de normalt inte skulle tagit. Sådant styrs till viss del av självförtroendet och 2–0-målet mot Elfsborg var that moment för Blåvitt.

Affären som löste resten

Sedan kom försäljningen av Nygren för drygt 40 miljoner kronor, en affär som löste resten. Andligt gav det Blåvitt en avgörande framtidstro, rent konkret en möjlighet att investera mer pengar i spelartruppen för att kunna titta ovanför plats sju i tabellen.

Samtidigt är det stor skillnad spelmässigt på Blåvitt 2018 och 2019. Den största förändringen chefstränare Poya Asbaghi gjort i år är att han anpassat spelsättet efter spelarmaterialet. I fjol gjorde han tvärtom, försökte hamra in en modell det inte fanns spelare för. I år har Blåvitt agerat på olika sätt under olika delar av säsongen utifrån truppens beskaffenheter här och nu.

Det är just det som kännetecknar en skicklig tränare, att inte låsa sig utan att kunna anpassa strategi efter slagstyrka, att ha många strängar på lyran. I fjol upplevde jag att chefstränaren inte förmådde det, därför kritiserade jag honom kraftfullt och jag står för det. I år har jag inte längre den kritiken mot Poya eftersom han agerar annorlunda. Inte svårare än så.

”Ferranfaktorn” höljd i dunkel

I våras var Blåvitt en klinisk omställningsmaskin med ett effektivt presspel, i höst har de spelat ett varierat och traditionellt anfallsspel men behållit fokus på defensiven. Fotbollslag byggs bäst bakifrån, inte minst i Göteborg, och rutinerade nyförvärvet Giannis Anestis är den enskilda spelare som betytt mest på planen över hela säsongen tillsammans med Robin Söder när han hittade rätt även i pressjobbet i sin nya roll.

Sedan finns det en faktor till – Ferranfaktorn. Gif Sundsvall rasade när han lämnade, Blåvitt lyfte när han kom. Ferran Sibila, 31, är en spansk fotbollskonsult och andretränare, hans magiska impact är fortfarande något av en gåta, men till och med Djurgårdstränaren Kim Bergstrand sa i Studio Allsvenskan-podden att om han fick välja en annan en annan person (än Thomas Lagerlöf) från allsvenskan att jobba med, så skulle det vara Ferran.

Ett tankeexperiment: ponera att Benfica ringer ”Mad Max” Markusson efter säsongen och säger att de vill ha Blåvitts tränare. Vem är de ute efter – Poya, Ferran eller båda två?

Kryss – och båda är borta

Hammarby har ännu mer pengar än Blåvitt, en dyrare trupp, större publik och Stefan Billborn har kommit längre med en sin spelidé offensivt. Bajen är ett skoningslöst konstgräslag och vrålstarka på hemmaplan, men har haft så mycket skadeproblem den här säsongen att de kanske borde fundera på om fysteamet arbetar på bästa sätt. Var det verkligen så klokt att David Fällman och Alexander Kacaniklic spelade mot IFK Norrköping dagen före ett långt uppehåll när det fanns tid att bli helt kuranta? Nu saknas båda plus dumavstängde Nikola Djurdjic.

I dag avgörs om Hammarby ska hänga på i guldstriden, det är Bajen som har pressen på sig att vinna, IFK Göteborg kan fortfarande slå underifrån, en lyx de kan unna sig säsongen ut men knappast i nästa. Kryss och båda lagen kan vara borta från absoluta toppen. Alla resultat har betydelse, det blir sällan så tydligt som i dag.

Bara för att det är just de här två lagen som möts ska jag tippa hur det går: jag tror att Ferranfaktorn blir avgörande på Tele2 Arena.

avRobert Laul