Mejla

Simon Bank

Bank: Nu tror jag Sverige kan skicka hem Mexiko

Publicerad:
Uppdaterad:

JEKATERINBURG. Landslaget plågas av ett tysktrauma som är ett par dagar bort. Mexiko har drömt mardrömmar sedan 1994.

De vill inte falla för den fjärde matchens förbannelse igen.

Men för all del, den här gången tror jag att Sverige kan skicka hem dem efter tre.

In i Ural-bergen. VM utsträckt så långt österut det går, och även om det är en sorg att vi inte får ta oss förbi de här bergen och utforska resten också så är det fint att vara här.

Vi har ju en dejt med ödet.

Mexiko–Sverige här i Jekaterinburgs märkliga arena, och innan jag lyfter mina intryck av det landslagets senaste veckor så vill jag rada upp mina två starkaste upplevelser av mexikansk landslagsfotboll. De ger ett bra ramverk att hänga upp deras hela existens på.

Första bilden är från 2012. OS-final på Wembley med det där som slappt kallades ”den gyllene generationen”, en löparseger mot Brasilien, OS-guld, ytterligare en titel för ett land som vunnit två U17-VM sedan 2005. Och ytterligare en bekräftelse på att nu, nu var väl ändå något på gång.

Andra bilden är från 2014. En helveteshet VM-åttondel i Fortaleza, jag kunde inte röra mig på läktaren utan att bränna mig och efter 88 minuter hade jag skrivit en färdig krönika om hur Mexiko äntligen besegrat sina demoner och gått till kvartsfinal. Efter 90 fick jag radera allt och börja om: de hade släppt in två mål och åkt ut igen. I åttondelsfinal, igen.

”La maldición del quinto partido”, den fjärde matchens förbannelse, är ett spöke som plågat Mexiko sedan 1994. 

Vidare varje gång

De har gått till varenda VM sedan dess, gått vidare från gruppen varje gång, åkt ut i åttondelsfinal varje gång.

Fyra matcher, aldrig fem, i sex raka VM.

Och här står vi nu inför match tre.

I Sverige har vi vant oss vid att se Daniel Ekvall, den idrottspsykologiske rådgivaren, släntra runt i shorts på träningarna, spela fotbollsgolf eller vara bollkalle. Spelarna hyllar honom, hans involvering i landslaget har varit helt problemfri. 

För Mexiko har det varit lite annorlunda.

”El Tri”, de främsta representanterna för ett kokande fotbollsland med en kombination av mindervärdeskomplex och stolthet, är ett evigt återkommande löfte som lika återkommande sviker. När blir en repetition mer än en slump? När kan man misstänka att det handlar om annat? 

Och när ska man göra något åt det?

Ni skulle inte tro mig om jag listade allt som mexikanska förbundskaptener hittat på för att försöka vädra ut förbannelsen. De har låtsats som att den inte finns, förstås. Avfärdat alla mentala aspekter. Men de har också anlitat feng-shui-konsulter. Spelarna har fått syssla med andningsövningar, de har fått skriva ner sina värsta rädslor på lappar som sedan lagts i en kista som begravits. De har arrangerat lagutflykter till de enorma pyramiderna i Teohtihuacán. De har klätt förbundskaptenen i drakslips för att ge styrka.

De har testat allt.

Anlitat mental coach

Den här gången har Juan Carlos Osorio bestämt sig för att anlita en vitskäggig mental coach från Baskien.

Imanol Ibarrondo har själv spelat proffsfotboll hemma i Spanien, hans metod verkar ha en hel del gemensamt med Daniel Ekvalls. Ingen magi, samtalsorientering, hypoteser, konkreta redskap in i abstrakta resonemang: ”Fjärde matchen? Vi tar match för match, träning för träning, tackling för tackling. Vi försöker bli de bästa möjliga versionerna av oss själva”.

Ibarrondo har själv erkänt att det han först såg när han kom in i landslagsorganisationen var ”ett lag som led”. Den här månaden arbetar han med spelare som själva sagt att de tror på VM-guld, den här veckan har han twittrat ut bilder från ett jublande mexikanskt omklädningsrum efter 1–0 mot Tyskland.

Fyra matcher, fem matcher… tre matcher?

Hur ska Sverige kunna besegra ett Mexiko som tagit tag i sina demoner, som chockat världsmästarna och enkelt navigerat förbi Sydkorea? 

Vet ni, jag tror absolut inte att det är omöjligt.

Såg extremt trubbigt ut

Det är klart att man kan titta på matchen mot Tyskland, när de drog isär motståndet med sina extremsnabba kontringsspelare. Man kan också titta på hur det såg ut när de väl fick ordning på matchen mot Sydkorea, hur Hirving Lozano, Carlos Vela och Chicharito gnistrade då.

Eller så ser man på de femton minuter som är relevanta för matchen mot Sverige: Den första kvarten när Sydkorea organiserade sitt försvar lågt, stängde ytor och försökte kontra.

Mexiko såg extremt trubbigt ut då, och de gjorde det ända tills de fick matchen gratis efter en slumpartad koreansk hands i eget straffområde.

Sverige är ett av VM:s bästa lag på att spela den fotboll som Sydkorea försökte spela i början av den matchen. Inte bjuda på kontringslägen, inte ge några öppna landskap för Chicharito, Layún och (den otrolige) Hirving Lozano att forsa fram genom.

Jag är inte särskilt orolig för att Sverige skulle misslyckas med att försvara bort Mexikos styrkor. Och det är klart att det kommer att bli tufft, men Ola Toivonen har redan visat att Sverige faktiskt kan göra mål av ingenting.

Med Uralbergen i ryggen och en fullmåne som hänger över – dags för en dejt med ödet.

Mexiko har redan försökt och misslyckats i sex raka åttondelsfinaler. Det är väl lika bra att låta Sverige testa den här gången.

Foto: FRANCOIS LENOIR

LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller

avSimon Bank

Publicerad: