En smågalen match med ett logiskt slut

Oskar Månsson: Svårbedömt genrep för Bajen

Blixtrande förstahalvek, kollaps efter paus, stark comeback efter det.

Hammarbys 3-2 mot Brann blev ett mycket svårbedömt genrep.

Men vi kan i alla fall konstatera att Nannes byten fortsätter att ge avkastning.

helskärm

  STOR ENKÄT: 13 heta frågor till 16 supporterklubbar i allsvenskan

Ett misslyckat genrep ger en lyckad premiär, heter det ju i teatersammanhang.

Enligt samma logik borde ett lyckat genrep ge en misslyckad premiär.

Och ett smågalet genrep ger i så fall en...slätstrukten premiär?

Nja, så lär det inte bli, trots att Bajen-Brann blev en smågalen match som känns svår att analysera (jag ska dock ge det en chans).

I alla fall: Hammarby-Häcken om en vecka kommer inte bli slätstruken. Jag var på ett antal extraordinära läktarupplevelser i fjol i Superettan – efter Sundsvallsmatchen i somras trodde jag att jag hade fått tinnitus – och trycket lär bli minst lika hårt i den första allsvenska matchen på fem och ett halvt år.

4-4-match på gång

Dessutom lär det bli åka av på planen. Häcken har laborerat med ett 3-5-2-system på försäsongen istället för det inkörda 4-3-3 men spelmodellen bygger lika mycket på offensiva tankar och löpningar som tidigare.

Hammarby å sin sida kommer heller inte spara på krutet, det är full fart framåt som gäller, vilket känns som en styrka och en svaghet på samma gång. Nanne Bergstands fartfotboll är effektiv när den funkar men ihålig när tempot och frenesin går ner.

– Det blir väl 4-4 i premiären, skrockade vd:n Henrik Kindlund när jag stötte ihop med honom i paus.

Åter till dagens match.

Hammarby gjorde en snudd på perfekt första halvlek. Rikard Norlings Brann var visserligen riktigt bleka, tillbakadragna och passiva på samma gång, men hemmalaget skapade sju-åtta-nio klara chanser under de första 45 minuterna.

Det såg ut...precis så som jag tror att Nanne vill att ska se ut.

Ytterbackarna Oliver Silverholt och Stefan Batan öste på i djupled och matade inlägg, Erik Israelsson och Johan Persson balanserade upp mitten och framför dem drog Nahir Besara (hjärna), Kennedy Bakircioglu (fötter) och Måns Söderqvist (ben) nytta av varandra spetsegenskaper.

Chanser i massor

Det var spel mot ett mål.

Linus Hallenius missade målet från tre meter, Söderqvist sprang sig fri, Besara sköt från straffområdeslinjen, Kennedy fick samma läge, Batan gled igenom i straffområdet, Silverholt sköt från distans, Hallenius nickade från nära håll, Hallenius var fri, Kennedy sköt på nytt…och sen slutade jag anteckna.

Ett av lägena resulterade, det som Batan fick. Vänsterbacken klev upp i banan och fick en perfekt skarv från Hallenius som fått en lika exakt passning från Besara – och skottet satt fint intill stolpen.

I paus hann jag även byta några ord med sportchefen Mats Jingblad. Han var självklart nöjd med första halvlek, men varnade också:

– Vi får inte slappna av. Då åker vi på en kombination direkt.

Jag funderade ett tag på vad ”kombination” betydde, det lät som handbollsspråk för mig, men Jingblads farhågor slog in direkt. Först kombinerade Brann sig fram till 1-1 genom Kristoffer Larsen, därefter var det Jakob Orlovs tur att avsluta nästa upprullning.

1-0 hade blivit 1-2 och 3987 åskådare på Tele2 arena förstod förmodligen ingenting.

Avgör på slutet

Nanne hade däremot analysen klar: Hammarby hade tappat tempo i återerövringsfasen. När så många spelare går framåt måste de slå om direkt när det går fel. Istället för att motståndarna hinner organisera sig med ett par passningar framåt i banan ska pressen vara så hög och intensiv att de kommer av sig. Annars kommer motståndarna rättvända med fart, vilket var precis vad Branns spelare gjorde.

Men så vände det igen.

I fjol blev ”öka takten sista kvarten” så mycket mer än en läktarramsa, för jag vet inte hur många gånger Hammarby vände eller avgjorde matcher sent. Den här gången hoppade ett helt gäng spelare in, sex stycken på samma gång med 20 minuter kvar, och det gav effekt. Just före bytena hade Kennedy kvitterat på straff, och när fem minuter återstod älgade Amadaiya Rennie in framför mål och fick fram bollen till Pablo Pinones Arce som satte segerskottet.

Det var på något sätt ett logiskt slut på en rätt ologisk match.

  STOR ENKÄT: 13 heta frågor till 16 supporterklubbar i allsvenskan