Landslagschefen om sorgen inför EM: ”Han hade varit stolt”
Uppdaterad 2022-06-23 | Publicerad 2022-06-22
BÅSTAD. EM-premiären blir speciell för landslagschefen Marika Domanski Lyfors.
Den spelas på avlidne makens födelsedag i England, där han som förbundskapten vann EM-guld 1984.
– Både han och jag såg fram emot det här mästerskapet även om vi alltid gnabbades om det där guldet… Det blir väldigt speciellt, säger hon.
Vi sätter oss på stolarna utmed centercourten i Båstad. Marika Domanski Lyfors njuter av att vara med sitt lag inför ännu ett stort mästerskap.
Samtidigt är känslorna omtumlande.
Tidigare i vintras, i samband med Algarve cup, avled hennes livskamrat Ulf Lyfors.
Svenska fotbollförbundet meddelade i februari att den före detta förbundskaptenen somnat in, 78 år gammal. Marika Domanski Lyfors lämnade samlingen i Algarve efter beskedet och våren har varit svår.
Och EM-premiären mot Nederländerna 9 juli i England blir speciell.
Det var i England som Ulf Lyfors ledde sitt lag till Sveriges enda mästerskapsguld på damsidan 1984.
– Känslan blir starkare, allra helst när vi ska spela mästerskapet i England. Både han och jag såg fram emot det här mästerskapet även om vi alltid gnabbades om guldet, att jag inte hade något guld, så visste jag hur stolt han var och hur mycket han verkligen ville att vi skulle ta guld. Det blir extra känsligt, berättar Marika Domanski Lyfors och fortsätter:
– Vi spelar öppningsmatchen på hans födelsedag. Det blir väldigt speciellt. Men samtidigt tänker jag att var skulle jag vilja vara den dagen annars, det är självklart. Det är en viktig match och hans födelsedag. Så jag tar det som ett gott omen och hoppas att det blir bra.
– Han hade varit stolt över det här laget. Han tycker att det hade utvecklats så mycket med sådan bredd och sådana fotbollsspelare. Han var mäkta imponerad.
”Det har varit en tung vår”
Sverige går in i EM med en favoritstämpel på sig.
Tror du att Ulf i sin himmel unnar dig ett guld i sommar?
– Det är jag helt säker på. Han vill inte av med sitt guld och det blir han ju inte, han har det kvar. Men om vi kan få till ett guld hade han unnat oss det. Men han gillades att retas, så man fick höra det flera gånger…
Ni måste ha lärt er mycket av varandra, vad har du tagit med dig?
– Under alla år har vi pratat fotboll, men det jag lärde mig av honom var att göra det enkla, att vara modig och stå för det man tycker och vill och tro på det och att göra det med glimten i ögat. Att vara sig själv. Det är nog därför han har berört så många fotbollsspelare. För honom var guldet i St Erikscupen, som han tog med vår son Joakim, lika mycket värt som EM-guldet. Det var den approachen han hade till alla spelare och alla runtomkring. Det har jag haft med mig genom åren. Vi gillade att prata fotboll. Vi hade olika åsikter också...
Marika Domanski Lyfors ler. Hon har en jobbig tid bakom sig, men har landat i landslagsfamiljens mjuka famn.
– Det har varit en tung vår. Men när jag satte foten här i måndags fick man energi och livsglädje. Det var härligt. Fotbollen har givit mig väldigt mycket genom livet. De vet, de var med när det hände i Algarve. Det är så skönt att ha sådana människor runtomkring sig.
