Fotbollsprästen med över 1 000 matcher: ”Inga planer på att lägga av”

Michael Wagner

VARTOFTA-TIBRO. Han är 40 år äldre än många av de andra spelarna på planen.

Mats Löwing, 61, har spelat över 1 000 matcher för sitt klubblag.

– Än har jag inga planer på att lägga av, säger han när Sportbladet hängde med försvararen, klubbordföranden och prästen en vanlig dag i fotbollens tecken.

En röd Volvo 740 mer eller mindre sladdar in på parkeringen framför Elvagårdens äldreboende i Vartofta utanför Falköping. Några minuter senare står Mats Löwing, 61, ombytt i full prästmundering och inleder gudstjänsten i äldreboendets matsal på sekunden rätt klockslag.

– I dag är det en hektisk dag, säger prästen inför sina välbekanta åhörare. Jag kommer precis från en begravning, nu träffas vi här igen och i kväll har jag fotbollsmatch. 

Dryga 30 minuter senare har han genomfört en lättsam gudstjänst, överraskats av födelsedagssång på 61-årsdagen, sjungit psalmer, lett bön, improviserat med att sjunga Evert Taube och bett den lila församlingen hålla tummarna för honom i kvällens match.

Jag gör en notering i mitt block: ”Änglagård?”

Ombytt till civila kläder en stund senare plockar Löwing mellan olika väskor och korgar, fångar upp rätt innehåll och dukar upp kaffe, saft och nybakta bullar och ler brett när jag berättar om min minnesanteckning.

– Filmerna är faktiskt inspelade här i närheten. När jag såg Änglagård första gången så bara jag gapade när jag såg prästen (Reine Brynolfsson) och bilen han körde. Det kändes som delar av karaktären var en kopia av mig, säger Mats Löwing med ett skratt.

I de här delarna av Västergötland är han inte bara prästen, han är fotbollsprästen, rekord-Fotbollsprästen.

– Jag kan bara inte sluta spela. Det är så otroligt roligt, säger han.

Passerade 1 000 matcher i maj

När Mats Löwing var 8-9 år började han spela fotboll i den lilla orten Ekedalen utanför Tidaholm. Ekedalens SK har sedan dess varit ett andra hem för honom strax efter familjen med hustrun Irene och de tre, numera vuxna barnen.

1976, som 18-åring, började han spela seniorfotboll i klubbens A-lag. 43 år senare spelar han fortfarande även om han nu mest får nöja sig med inhopp i klubbens U-lag där U:et står för utvecklingslag.

– I mitt fall borde det mer stå för avveckling. Men jag ställer mer än gärna upp för att fylla ut truppen när det behövs. Jag försöker hålla formen genom att träna fotboll ett par gånger i veckan.

I maj passerade han 1 000 spelade matcher för Ekedalens SK på seniornivå och senare på kvällen när Sportbladet hälsar på är det dags för match nummer 1 005 när Ekedalens SK gästar Tibro AIK i Utvecklingsserien A Norra.

Är du säker på att du kommer få spela?

– Oh ja, jag är ju ordförande i klubben också, svarar han blixtsnabbt.

I fotograf Deros bil mot Tibro varvar Mats Löwing anekdoterna efter varandra.

– Min största merit fotbollsmässigt…? Det måste vara från sommaren 1994 på Finlandsfärjan. Där stod en kille och omväxlande tittade och stirrade storögt på mig i restaurangkön. Till slut kom han fram till mig och undrade vad jag gjorde där eftersom han trodde att jag var Thomas Ravelli.

– För att vara allvarlig, så är det riktigt skoj när man varit med om att vinna något. Det är något extra när man vinner en serie. 1987 när vi vann femman så var det stort. Då var Christer Swärd (senare svensk mästare som assisterande tränare för AIK) med i laget. 

– Sedan sticker några av mina få mål som försvarare ut också. Jag gjorde mål mot Hova IF när Andreas Andersson spelade där. För fyra år sedan vann jag skytteligan i U-laget som vänsterback. Vi gjorde inte många mål, men jag toppade vår interna skytteliga med fyra mål. 

Nytt skratt.

Brinner för föreningsdemokratin

Sedan år 2000 är han även ordförande för Ekedalens SK och när jag frågar om vad som är de största utmaningarna för en landsbygdsklubb med 300 medlemmar i toppen av division fyra så övergår Mats Löwing från att vara präst till att bli profet.

– Det uttrycks ofta från politikerhåll att förenings-Sverige bidrar mycket till samhällsbygget. Jag skulle vilja säga att det är förenings-Sverige som bygger upp samhället. Jag är medlem i Ekedalens SK, i en hembygdsförening och i en syförening. Det är otroligt demokratiska organisationer. Det är kallelser till möten, det är sammanträden som följer uppsatta regler, det är demokratiska beslut och det är justerade protokoll. Alla som är engagerade vet vad föreningsdemokrati är. 

– När det luckras upp så är jag rädd för att vi steg för steg tappar vår kultur för demokratin. Då blir det de som ropar högst som får sina röster hörda, de som är starkast som kommer styra. Så jag tycker det är föreningslivet i Sverige som bygger demokratin.

– När vi är samlade fem personer i syföreningen så sitter vi och diskuterar och tar beslut som om vi satt i riksdagen. Det är fantastiskt.

– I andra delar av världen ger människor sina liv för demokrati. En del av dem flyr till Sverige. Förenings-Sverige är något som vi ska värna om ytterligare för att ha kvar i framtiden, säger han allvarligt.

Vad är största utmaningen praktiskt för en förening som Ekedalens SK?

– Det ena är att ha en ekonomi som gör det möjligt att ha en egen anläggning. Ekonomin är alltid en av huvudpunkterna på våra styrelsemöten. Det andra är att hela tiden att jobba med rekrytering, att få barn och ungdomar intresserade av att vara med. 

Vad skulle du vilja förändra?

– Det skulle vara guld värt om det gick att få ett större stöd på något sätt. Men det är inte enkelt att säga hur. För landsbygdsföreningar är det inte så lätt att hitta sponsorer. Det kommunal bidraget räcker inte till riktigt. Bara att bekosta domarteamet i division fyra går på 4 000-5 000 kronor när de har en liten bit att resa. Det får vi inte in i inträde vid matcherna.

– Vi får spara och hålla igen. Vi har inga anställda men klarar oss hyfsat ekonomiskt i Ekedalen tack vare bilbingon vi har tillsammans med Tidaholms GIF och kommunala bidrag. 

– Nej, nu har jag pratat så mycket att jag har glömt av att äta. Jag har ju en matlåda här någonstans, säger han och börjar rota i väskorna på golvet vid passagerarsätet.

När vi svänger in vid Sportparken i Tibro upphör regnet och förutsättningarna för fotboll på den mycket fina gräsmattan den ljumna sommarkvällen är alldeles perfekta. 

När Ekedalens SK:s spelare kommer ut för att värma upp möts Mats Löwing av ett muntert utrop:

– Gamle man så roligt att se att du inte har lagt av!

Domaren Kenan Ramezic, 59, som sedan med rutinerat lugn säkert leder matchen, klappar om den två år äldre spelaren hos gästerna.

Jag kan inte låta bli att undra:

Har du blivit utvisad någon gång?

– Ja, en gång! Det var i en match mot IFK Tidaholms B-lag där jag hamnade i en löpduell med en snabb forward. Han drog mycket i mig, utan att domaren blåste. Han fick in sin arm under mig och jag nöp fast hans arm under mig. Jag spelade bort bollen och domaren blåste. Han plockade fram korten och visade rött för frilägesutvisning! Jag förstod ingenting men domaren var bestämd, säger Mats Löwing.

Dokumentär om det röda kortet

– I samma veva skulle vi ha avslutning för vår Fair Play-kampanj inom lokalfotbollen med temagudstjänst och prisutdelning och så hade jag, prästen som höll i det, blivit utvisad och automatiskt avstängd en match…

– Det blev några ganska roliga artiklar i lokalpressen och i GT som hade en lokal löpsedel. 

– Det blev faktiskt även en dokumentär som delvis handlade om det. ”Jag nöp bara till lite” heter den och gick på SVT. Den finns nog att få tag i på VHS.

Hur påverkas ditt lag av att ha dig, prästen som lagkamrat?

– Det vet jag inte. Jag har varit med så länge så jag är mer Mats än prästen. Min son Johan spelar också i laget. Vi har en bra jargong i omklädningsrummet men jag tror mer det beror på att det är bra killar än för att jag finns där.

Har ni flick- och damverksamhet i Ekedalens SK?

– Ja, vi har flicklag. Vi har haft damlag och vi var en av de första klubbarna med det i bygden. Nu har tyvärr inte underlaget räckt till riktigt ordentligt för att ha ett damlag längre.

Längre inhopp med assist

Mats Löwing börjar matchen i Utvecklingsserien mot Tibro AIK på bänken men kommer in när en av lagkamraterna skadar foten.

En dam bredvid mig på läktaren bland 15-talet åskådare muttrar högt till sin man:

– Skulle det här inte vara U21 och inte oldboys?

61-åringen hänger dock med bra ute på planen i sin högerbacksposition även om han sällan gör några längre offensiva utflykter.

I mitten på andra halvlek flyttar Löwing Sr upp vid en offensiv frispark, forcerar fram bollen och får ett assist när Andreas Bergström gör 3-0 för Ekedalens SK.

Matchen slutar med en 5-1-seger för gästerna och då har ändå Mats Löwing till sitt eget stora förtret bränt en straff.

– Jag blir nästan rörd av allt som hände ändå kring straffen, säger han när han pustar ut efteråt. Vi har fått fem spelare från IFK Tidaholm när de gick upp i tvåan i år. En av de nya killarna lämnade över straffen till mig. Det tycker jag var en väldigt fin gest.

– Och Tibromålvakten kom och klappade om mig efter att han hade räddat. Jag var ju säker på att jag skulle finta bort honom…

Vad får du för reaktioner från motståndarna?

– Jag skulle ju kunna vara morfar eller farfar till de flesta av dem. Roligast var när en kille med utländsk bakgrund blev förbannad på mig efter en närkamp. Han skällde, svor och fräste. Efter matchen kom han fram och bad innerligt om ursäkt: ”I vår kultur behandlar man inte äldre så…”

Krockar din yrkesutövning som präst med fotboll någon gång?

– Jag planerar gudstjänster och konfirmandträffar utifrån spelscheman och träningar så på så sätt försöker jag få ihop det. Men tänker du mer filosofiskt?

Ja.

– I Tidaholmsfotbollen har alla lagkaptener regnbågsfärgade armbindlar. Nu är jag inte lagkapten längre men skulle jag vara det så har jag inga problem med att ha en sådan bindel. Samtidigt får jag acceptera att det finns kolleger till mig som tolkar bibeln annorlunda. Jag är mycket för tolerans, även av olika åsikter. Vi ska undvika att bygga nya murar mellan oss för att vi tycker olika, säger Mats Löwing.

Ont överallt nästa dag

Han har spelat 445 A-lagsmatcher i divison fyra, fem och sex och ytterligare 560 seniormatcher med Ekedalens SK.

Trots 43 år som seniorspelare har han ett par hundra matcher kvar till de högst inofficiella rekordnoteringarna som är kända inom svensk fotboll.

– Så länge jag tycker det är roligt och jag känner att det finns kropp till det så fortsätter jag.

Hur länge till blir det?

– I morgon kommer jag ha ont överallt och det är en underbar känsla, säger han efter 30-35 minuters speltid. 

– Jag vill inte se något slut, men jag måste ju det. Det blir inte tusen matcher ytterligare, säger han och lämnar som siste spelaren planen.