”Jag tycker att det har gått riktigt bra”
Uppdaterad 2017-09-26 | Publicerad 2017-09-25
NEW YORK. Han har varit ett av de stora utropstecknen under träningscampen.
Så när New York Rangers inom kort spikar sin trupp kan Lias Andersson vara förlorad för svensk hockey – för lång, lång tid framöver.
– Det är en stor omställning men ja, jag tycker att det gått bra. Ännu har inget sagts om vad som händer men jag hoppas såklart få en plats i truppen. Om inte får vi se vad som händer, det är inte bestämt ännu, säger 18-åringen som också beskriver det som en dröm att spela matcher med pappa Niklas gamla lagkamrat Henrik Lundqvist.
Efter rookie-turneringen i Traverse City för några veckor sedan muttrade Gordie Clark, Rangers så kallade Director of Player Personnel, småsurt om att Lias Andersson inte riktigt levt upp till förväntningarna.
Då väcktes hopp i Sverige – och framförallt Frölunda – om att Manhattan-klubben tänkte låta en av våra allra största talanger stå på tillväxt i hemlandet ytterligare något år.
Men det verkar inte längre så sannolikt.
För i de reguljära försäsongsmatcher han spelat sedan dess, och under det träningsläger som närmar sig sin kulmen, har Lias varit desto bättre; visat prov på både kreativitet och spelsinne och fysisk pondus, slagit ett par läckra målgivande passningar och fått beröm av såväl coachen Alain Vigneault som fans och lokal media.
– Jo, ja. Det är en en omställning med mindre rink och annat spel och så, men jag tycker det gått riktigt bra, säger 18-åringen Rangers plockade som nummer sju i sommarens draft.
”Glömmer det aldrig”
– Framförallt har det varit en fantastiskt rolig upplevelse att få vara här och spela matcher. Första kvällen på Garden glömmer jag aldrig. Men det är kul att vara med och träna också, jag tycker det känns som jag lär mig nånting nytt precis hela tiden.
Inte minst av en gammal hjälte han brukade hänga runt hasorna på i Scandinavium som knatte.
Henrik Lundqvist.
Pappa Niklas – som själv har tio säsonger i Nordamerika under bältet – spelade med ”Henke” i Frölunda i början och mitten av 00-talet och Lias hörde till inventarierna i omklädningsrummet.
– Jag var åtta år när ”Henke” stack till New York och minns honom väldigt väl från den tiden. Jag ville länge bli målvakt och han var idolen, det var ju honom man ville vara. Att plötsligt spela med honom har varit hur häftigt som helst.
– Bara att studera hur han förbereder sig för matcher är lärorikt. Då går han in i sin bubbla, man stör honom liksom inte i onödan. Jag hoppas jag får se mer av det framöver.
Inte fått några signaler
Men huruvida de blir lagkamrater på mer permanent basis återstår att se. Exakt när under den kommande veckan Rangers spikar truppen är inte känt och Lias har fortfarande inte fått några signaler om varåt det lutar.
– Nej, jag vet inte. Jag försöker bara göra så bra ifrån mig som möjligt på träningar och matcher och så får vi se. Jag hoppas såklart på en plats i truppen.
Vad som händer om inte klarar sista ”cutten” är inte heller klart.
– Jag har ingen aning om jag i så fall åker hem till Sverige. Det får bli en diskussion med familjen och Rangers. Mycket hänger på vad de tycker är bäst för mig.
Fans på bägge sidor om Atlanten håller tummarna.