WENNERHOLM: Ta straffet och håll truten
KÖPENHAMN. Gör svensk hockey aldrig fel?
När Nicklas Bäckström blev avstängd från OS-finalen i Sotji var det allas fel utom svenskarnas.
När ett halv juniorlandslag – inklusive ledare – straffas är det Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) det är fel på.
Nej, ta straffen och håll truten.
Jag skriver som jag skrev i Sotji.
Det finns inga ursäkter.
Det finns ju en anledning till att svenskarna hamnar inför dessa disciplinnämnder och IOK:s dopningkommittéer.
När andra gör det är vi blixtsnabba med att döma och det måste finnas en balans här. Klara ögon som struntar i nationstillhörighet och bara ser på fakta.
I Nicklas Bäckströms fall var det inget snack att han skulle stängas av inför OS-finalen mot Kanada. Det hade varenda vitryss, kanadensare eller amerikan också blivit om han tagit samma allergimedicin både tidigare och inför match.
Vore en ännu större skandal
Hade han inte blivit det och fått spela, hade svenskarna förmodligen blivit av med gulden om de vunnit. Och det hade varit en ännu större skandal.
Och när Lias Andersson kastar sin silvermedalj upp på läktaren och flera ledare och spelare tar av sig sina silvermedaljer i Buffalo i början januari, så är det också andra det är fel på.
Ryssar som han gjort samma sak i tidigare mästerskap, kanadensare som har varit ännu sämre förlorare.
Jag har översvämmats av You Tube-klipp på allt och alla. Utom svenskarna.
Jag har har bara en sak att säga.
Se och lär.
Läs domen. Ta konsekvenserna.
Kasta inte upp några framtida medaljer på läktarna.
Lär er förlora med stil.
Att andra beter sig lika illa är ingen ursäkt och jag är inte så säker på att det ryssar och kanadensare som styr hockeyvärlden allena.
Markera någon jäkla ordning
Sverige är en stor hockeynation och jag har aldrig upplevt att de styrande på Internationella Ishockeyförbundet varit ute efter just svenskar.
Snarare tvärtom.
Men nu hade det tydligen gått för långt, nu kände sig IIHF tvungna att sätta ner foten och markera att någon jäkla ordning får det vara.
Jag har inga problem med det.
Att hockey handlar om känslor har jag heller inga problem med. På isen.
Men när slaget är förlorat och slutsignalen gått så måste det finnas en respekt för både sporten och motståndarna.
Sport på den här nivån är ju någonting så mycket större än det egna egot. Det är en uppvisning inför miljontals människor och ungdomar som inte behöver dåliga exempel utan bra förebilder.
I det här fallet var de älskade Juniorkronorna – ja, även jag tillhör beundrarna – de som syndade mest och blev bestraffade för det.
Nu ska jag säga att ingen av de spelare eller ledare jag träffat har försökt att ursäkta det hela. Det gjorde inte heller Nicklas Bäckström i Sotji, där han var ett större offer än syndare.
Hedrar alla inblandade
Svenska Ishockeyförbundet valde inte heller att överklaga beslutet, vilket visar att de inser allvaret.
Och Lias Andersson har verkligen inte försökt att smita från ansvaret.
Det hedrar alla inblandade.
Men låt det vara över nu.
Även om IIHF:s disciplinkommitté visade hur korkade dessa kommittéer ibland kan vara när de först fastslog totalt verkningslösa straff för svenskarna.
De insåg sitt eget misstag, men lät det inte påverka det VM som just startat här i Danmark.
Det visar ändå på en viss form av taktkänsla som åtminstone jag är tacksam över.
Lias Andersson behövs i det här laget.
Även om det slutar med ett silver.
