”Att jag filmar? Det är bullshit”
Publicerad 2015-10-08
Jimmie Ericsson om kritiken mot hockeyjournalister, ’att falla lätt’, KHL-åren och livet efter karriären
Meriterna talar för sig själva: dubbla SM-guld, KHL-mästare, VM-guld, OS-final och Guldpucken.
Utanför isen har Skellefteås lagkapten Jimmie Ericsson aldrig tvekat att säga vad han tycker.
Inte minst till de journalister som bevakar honom.
Han har läxat upp reportrar för irrelevanta frågor och kallat hockeyjournalister för okunniga. Lika effektiv som han är framför motståndarmålet, lika snabb är han i ord och tanke.
Ofta med den där glimten i ögat. Ett möte med Jimmie Ericsson, 35, brukar var både intressant och lärorikt.
Och det börjar helt okej.
Det är inte så ofta det händer, men jag är faktiskt lite spänd inför den här intervjun.
– Så pass. Ska du vara kritisk?
Nja, mer att du ska tycka att jag ställer korkade frågor.
– Jaha, okej. Nej, men jag är ganska snäll.
I somras fick du frågan ”blir det ett liknande Skellefteå även i år?” Du svarade: ”Ni okunniga kommer säkert inte se någon skillnad, men vi som kan hockey och spelar i laget ser detaljer”. Är vi okunniga?
– Nej, men jag anser att vi som håller på kan det ganska mycket bättre. Vi har exempelvis inget man-man-man-spel i Skellefteå och då är ingen gubbe någons, så att säga. När man då hör att någon reporter eller bisittare säger: ”där måste Nisse ha sin gubbe bättre” när vi inte har ett sånt system. Då anser jag att det är okunnigt.
På en skala 1–10, vilket medelbetyg ger du svenska hockeyjournalister?
– Ganska högt. Vad ska jag säga? En åtta. Däremot skulle jag vilja se mer…, klart man ska vara kritisk, men jag skulle vilja se att man lyfter fram det som är bra mer än det dåliga. Då skulle det vara en tia i betyg.
”Det hade nog blivit krig”
En åtta var ändå betydligt högre än jag trodde. Vad tycker du är bra?
– Man bevakar ligan kopiöst mycket med många personer, både på plats och i studio. Det är en inpräntad sport i Sverige så många kan mycket om hockey. En sak jag skulle tänka på om jag var reporter är att försöka få upp någon spelare till presskonferenserna. Det hade nog blivit…, inte krig, men lite hetare känslor. Nu är det bara tränarna som ofta ger ganska slentrianmässiga svar. Det är väldigt sällan det blir några roliga presskonferenser.
Ett undantag är din egen tränare, Bert Robertsson. Han har varit inblandad i några uppmärksammade presskonferenser.
– Ja, då händer det lite. Eller framför allt den med Roger (Rönnberg). Den tyckte jag var bra. Absolut.
Den med Anders Forsberg höll inte lika hög klass?
– Nej, den tyckte jag inte om. Där blir det mer utpekande av en person. Nej, den var inte underhållande över huvud taget.
Sportbladets krönikör Mats Wennerholm rankade dig som bäste svenske spelare i SHL. Håller du med honom?
– Nej, det gör jag ju inte, haha. Däremot vill jag vara det och strävar efter det.
Så vem är bättre?
– Flera i mitt eget lag. Men om jag inte ska vara tråkig och nämna mitt eget lag är Marcus Sörensen en sjukt bra hockeyspelare. Jag gillar såna som brinner och är beredda att göra det där lilla extra för att vinna. Sörensen är en av dem. Sedan känns det pinsamt att säga att jag inte kan den här spelarens namn. Men Frölunda hade en väldigt stor back som var beredd att offra det lilla extra för att vinna kamper och hjälpa sitt lag.
”Utvecklas absolut i KHL”
Oliver Lauridsen? En väldigt stor dansk.
– Han kan det vara, men jag vet inte om han var dansk. Han pratade väldigt bra svenska i alla fall.
(Lauridsen spelade juniorhockey med både Linköping och Rögle)
Tycker du att du får den uppmärksamheten du förtjänar?
– Absolut. Många har koll på vad jag vill uträtta och vad jag uträttar på isen. Inte bara snygga pass och mål. Jag försöker göra så att mitt lag vinner matcherna på ett eller annat sätt.
Hur reagerar du när hockeyexperter och motståndare tycker att du filmar och förstärker?
– Att det är bullshit. Att det handlar om att just den personen just då vill synas eller höras.
SVT:s expert Mikael Renberg sa ”han är som en italiensk fotbollsspelare, och vet precis när han kan lägga sig på rätt sätt”.
– Ja, och jag håller absolut inte med. Renberg hade ganska svårt att utveckla sitt svar när han fick en följdfråga, det bevisar egentligen mer än vad jag säger här.
Etablerade och rutinerade hockeyagenten Gunnar Svensson skrev en tweet där han är tveksam till om svenska spelare utvecklas i KHL. Håller du med honom?
– Nja, man utvecklas absolut. Tänker på andra delar av spelet som man gör fortare där än här. Men i KHL har du lite mer tid, de använder inte samma presspel som egentligen alla SHL-lag gör numera. Men skicklighetsnivån i KHL är enorm. De vet hur de ska sätta dit pucken.
På tal om Ryssland: Festas det mer där under säsong jämfört med Sverige?
– Nej, det skulle jag inte vilja säga. Däremot spelar man mer intensivt under säg åtta dagar. Sedan har man ett uppehåll på nästan en vecka innan man spelar igen. På så sätt kanske det blir lite mer, men det var absolut inte så att jag fick någon chock när jag var där.
Du skrev bara ettårskontrakt med Skellefteå. Jag trodde du skulle göra som många andra klubbikoner i din ålder: skriva ett flerårskontrakt för att säkra upp cashen.
– Nu skrev jag 1+1 år, men klart att jag tror och hoppas jag ska stanna i Skellefteå resten av karriären. Men det är lite lurigt för en klubb att skriva långa kontrakt med en spelare i min ålder (35). Klart att jag kanske hade önskat ett längre, men jag accepterar och förstår att klubben inte ville det.
Baka tårta till dottern
Vad ska du göra efter karriären?
– Vet ej, det där är väldigt svårt. Mycket jag vill göra men exakt vad vet jag inte. Men nu på morgonen, före den här intervjun, var jag på ett bageri och bakade en tårta till min dotter Elsa som fyller fem år i dag (onsdag). Jag fick visserligen hjälp av en väldigt duktig bagare, men det mesta gjorde jag faktiskt själv. Bageri och matlagning gillar jag, men det finns mycket roligt att göra.
Till sist, hur tycker du den här intervjun var?
– Ja, den var bra, men det var också som vanligt när journalister på förhand berättar hur lång intervjun ska bli. Den brukar bli dubbelt så lång.
Och som vanligt är det i bästa fall hälften som får plats i den färdiga intervjun.