Wennerholm: En av de roligaste finaler jag sett

Mats Wennerholm

KÖPENHAMN. Grattis Sverige, grattis Grönborg och grattis till den gulaste vägg ett svenskt VM-lag någonsin haft.

Ni gjorde årets VM till en fest.

Mikael Backlund fick lyfta VM-bucklan ganska precis ett år efter att Joel Lundqvist gjorde samma sak i Köln.

Efter en av de roligaste VM-finaler jag sett.

Förlängning.

Igen.

Straffar igen.

Och en ny klassisk hjälte i Filip Forsberg som iskallt satte Sveriges fjärde straff som blev matchavgörande.

Men vägen dit var lika krampaktigt spännande som finalen mot Kanada i fjol.

Jag hade inte ens protesterat om Schweiz vunnit det här.

De spelade med hjärtan stora som Matterhorn.

Det måste ha gått att vrida ur varje spelares tröja efteråt och fånga upp lika mycket vätska ur var och en, som svenska målvakten Anders Nilsson tappar på en match.

Och då talar vi litervis.

Schweiz som flög ur blocken när matchen startade. De kom flygande i anfall efter anfall och med sådan energi att jag trodde de skulle landa på Kastrup några kilometer härifrån.

Ett fruktansvärt tempo, en match som svängde som en rockkonsert.

Svenskarna fick ordning på spelet först efter halva perioden, men det var ändå schweizarna som tog ledningen då Nashville-backen Roman Josi lurade Adam Larsson och Nino Niederreiter kunde hugga på en lös puck framför Anders Nilsson.

Och det var 1-0 till Schweiz och tyst där på läktarna.

Nu kom kvitteringen snabbt och innan periodslutet, då Gustav Nyquist bombade en puck i Leonardo Genonis vänstra kryss. Genoni som inte såg ett smack i det läget mer än nummer 72 på Patrick Hörnqvist rygg.

Det var samma scenario i andra perioden,.

Ny schweizisk ledning och ny svensk kvittering till 2-2.

Så där höll det på matchen ut och ytterligare i tjugo minuters förlängning.

Det var högspänning nästan hela tiden och när Kevin Fiala fick fritt skottläge framför Anders Nilsson med drygt fyra minuter kvar trodde jag det var kört.

Men Anders Nilsson gjorde an fantomräddning och inte ens Fiala fattade hur han lyckades med den.

Och med en enda sekund kvar av förlängningen prickade Adam Larsson stolpen.

Jag satt bara och njöt av all spänning, alla vilt kämpande schweizare som gjorde en sådan match av det här att jag struntade i att det inte var ett av de vanliga storlagen Kanada eller Ryssland som Tre Kronor mötte den här gången.

Det spelade liksom ingen roll, Jag blev inte rånad på någon finalfest, som jag fruktade när schweizarna slog Kanada.

Schweiz var den här VM-turneringens näst bästa lag efter att ha slagit ut båda storlagen Finland och Kanada på sin väg mot den här finalen.

De var ett helt annat lag än det Sveriges slog i gruppspelet med 5-3.

Precis som svenskarna hade de fått in ett gäng NHL-förstärkningar som gjorde dem till en guldkandidat.

Rikard Grönborg kan skriva in sig i historieböckerna som den andre förbundskapten att ha tagit Tre Kronor till två raka VM-guld.

Conny Evensson var den förste 1991 och 1992.

Sedan slutade han.

Bengt-Åke Gustafsson rivstartade också med ett historiskt OS-guld i Turin 2006 och ett VM-guld i Riga bara några månader senare. Första gången någon tog hem den kombon.

Sedan dalade han och hans landslag.

Rikard Grönborg har ett år kvar på sitt kontrakt och tar han ett tredje VM-guld i Slovakien nästa år finns det ingen som slår honom.

USA:s Patrick Kane utsågs till VM:s MVP och det tycker jag är märkligt.

Jag hade gett priset till svenske backen Adam Larsson.

Men Kane vann VM:s poängliga. Han kom upp i 20 poäng (8+12) på tio matcher, efter en sista passningspoäng då amerikanarna vann bronzzzmatchen (ja, så sömning var den) mot Kanada med 4–1.

Senast någon kom upp i tjugo poäng i en VM-turnering var för tio år sedan, då Kanadas Dany Heatley stannade på 12+8.

Till sist vill jag tacka den fantastiska svenska publiken, fansen som sökte sig till Köpenhamn och gjorde den här VM-turneringen till en fest.

Det var inte en gul vägg. Det var fyra.

Spelarna gick gåshud när de kände stödet och hörde publiken sjunga ”Du gamla, du fria” efter segrarna. Det var nästan i klass med Danmarks mäktiga läktarkör borta i Herning.

En gulblå VM-fest från början till slut.

Och vilket slut det blev.