Wennerholm: Ett av svensk hockeys största genombrott någonsin
VÄXJÖ. Växjö har fyra matchbollar i SM-finalen och lika imponerad som jag är av smålänningarna, lika besviken är jag på Skellefteå.
Grabbarna från guldstan är längre nere i gruvan än de någonsin varit i en SM-final.
De har mest sett ut som de sju små dvärgarna.
Framför allt Trötter.
Det är Skellefteås coach Bert Robertsson som brukar anspela på gruvan, då ett av världens mineralrikaste områden - Skellefeåfältet - är granne med det som av samma anledning kallas guldstan.
Det har ingenting med filmhistoriens mest kända gruvarbetare att göra, men det var nog många som kvävde en gäspning när Växjö vände och vann den här tredje SM-finalen och skaffade sig 3-0 i matcher.
Ungefär lika djupt som Trötter gör i Disneys klassiker.
Då var ändå Skellefteå närmare att sno en seger än i de två tidigare matcherna.
De fick all hjälp man kan få:
Sex minuter av tjugo i spel fem mot fyra i första perioden - mot Växjös två.
Ett bortdömt mål för Växjö efter en massiv småländsk press i inledningen av andra perioden, då Andrew Calof slog in pucken på tennis framför Joni Ortio. Få fler än domarna såg att Calofs klubba var över ribban när klubban träffade pucken.
Och de fick äntligen hål på storspelande Viktor Andrén efter att ha försökt i 93 effektiva minuter och åtta sekunder. De gjorde det så viktiga 1-0 med knappt sju minuter kvar av andra perioden.
Det går inte att be om mer i en SM-final.
Men.
Innan andra perioden var slut hade Växjö och underbarnet Elias Pettersson vänt matchen på bara 58 sekunder.
Det kändes inte svårare än att knäppa med fingrarna.
Krutet försvann
När sedan Andrew Calof skickade in 3-1 fri med Joni Ortio 8.49 in i tredje perioden, var även den här matchen över. Med mindre marginal än de tidigare, men ändå med marginal.
Jag hade faktiskt hoppats på Skellefteå i den här matchen, hoppats på att den här finalen skulle få åtminstone lite spänning.
Många i Skellefteå vet ju själva hur det känns att gå rent genom en SM-final, eftersom det var så de vann sina båda guld 2013 och 2014.
Först efter 4-0 i matcher mot ett chanslöst Luleå och sedan samma siffror mot ett ännu chanslösare Färjestad.
Det var bara roligt för hemmapubliken.
Nu är Skellefteå själva på väg att råka ut för samma sak och det är kanske bara logiskt.
Skellefteås slutspelsform lovade mer, när de slog ut både seriefyran Färjestad och tvåan Djurgården.
Men det verkar som det krut laget hade försvann redan där. Och även om det här var bästa matchen av de tre spelade stod det ändå 1–4 på tavlan efteråt.
Att Växjö är överlägsna är kanske inte så konstigt, då de var hela 29 poäng före femman Skellefteå i grundserien och dessutom haft betydligt mer tid för vila och återhämtning mellan sina slutspelsomgångar.
Växjö känns piggare, fräschare och har allt det självförtroende och den energi som tre raka segrar ger.
Som om inte det skulle räcka är det mindre än 24 timmar mellan SM-final tre och fyra. Redan klockan 15.00 på söndagen släpps pucken i Skellefteå Kraft Arena utan tid för återhämtning.
Det gynnar knappast Skellefteå i det här läget.
Ett av svensk hockeys största genombrott någonsin
Dessutom saknar jag fantasi i västerbottningarnas bås. Att de inte gör något för att vända trenden, ta en chans i ett läge där det absolut inte kostar något.
Jag hade räknat med att Bert Robertsson och Stefan Klockare skulle kasta in Gustaf Lindvall i kassen efter två matcher där Joni Ortio släppt in elva mål.
Speciellt med tanke på vilken succé Växjös andrekeeper Viktor Andrén gjort.
Men inte ens det hände.
Nu ser jag bara ett slut på den här finalserien söndag eftermiddag.
Och det är inte Skellefteå som kommer att vara Glader.
Jag har redan hyllat Elias Pettersson så många gånger att det snart inte finns några ord kvar att beskriva den här supertalangen.
Men det var han som vände den här matchen, då han var med och spelade fram till backen Oliver Bohms 1–1 och sedan själv styrde upp 2–1 i krysset.
Han dödade sedan allt hopp för Skellefteå, då han satte 4–1 i tom kasse i slutperioden.
Det gör att han toppar både slutspelets poängliga (17 poäng på tolv matcher) och skytteliga med sina åtta mål.
Det är bara kulmen på ett av svensk hockeys största genombrott någonsin.
