AIK-legendaren drabbad av sorg inför stora kvällen

Foto: Magnus Sandberg
Rolf Edberg utanför Hovet

avMattias Karlsson

HOCKEY

I oktober fick Rolf ”Råttan” Edberg beskedet att hans tröja skulle hissas i Hovets tak.

En vecka senare avled frun Ulla-Karin i ALS.

– Hon hade älskat att få vara med om det här, säger han.

På fredagskvällen är det hockeyfest på slutsålt Hovet.

Innan toppmatchen AIK-Leksand i hockeyallsvenskan hissas legendaren Rolf ”Råttan” Edbergs tröja i taket.

För honom själv är det samtidigt en tung och känslosam tid.

Flera gånger under samtalet faller han i gråt av den stora sorgen och enorma saknaden.

– Jag vill gärna att du skriver om det här så att folk förstår. Det är viktigt för mig att det här handlar om min fru också, det har gått fyra månader sedan hon gick bort men det känns fortfarande fruktansvärt jobbigt i stort sett varje dag, säger han.

Vårdade frun hemma

Rolf ”Råttan” Edberg har hunnit bli 68 år, under 49 av de här åren har han levt tillsammans med sin fru Ulla-Karin.

Det sista året vårdade han henne hemma i huset som ligger i lantlig miljö i Farsta söder om Stockholm.

– Det har varit svårt att glädjas fullt ut åt att AIK vill hedra mig, men jag vill försöka klara av ceremonin på Hovet så gott det går. Jag vill prata om henne där också, men jag sparar det till sist i mitt tal på isen så får vi se hur det går och vad som händer.

Fick Ulla-Karin veta att AIK vill hylla dig på det här sättet?

– Ja, och det känns väldigt fint och skönt. Hon kunde inte prata, men hon förstod allt – när jag berättade så log hon och gjorde tummen upp.

– Hon har varit med mig hela tiden och varit den största supportern, hon var så stolt över allt jag hade gjort. Hon kommer att vara med mig ute på isen och hon hade velat att det skulle genomföras på bästa sätt, det är så jag måste tänka.

På Hovet kommer deras tre barn Anna_karin, Jonas och Kalle att vara med på isen och de sju barnbarnen vara med på läktaren – mycket släkt, vänner och gamla lagkamrater är också inbjudna.

SM-guldhjälte i återkomsten

Rolf ”Råttan” Edberg var centern med med nummer 10 på ryggen, en klädsam mustasch och hjälmen nedtryckt långt ner i pannan.

Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN

Han var den lilla, kvicka, tekniska och spelskickliga finliraren som utanför isen inte gjorde mycket väsen av sig och inte ville stå i rampljuset.

– Att AIK vill minnas mig på det här sättet gör mig stolt, glad och rörd. Det känns stort att få vara med om den här fina gesten från klubben efter så lång tid.

Det blev tio säsonger i AIK:s svartgula tröja, säsongerna 1970/1971–1977/1978 och 1981/1982–1982/1983.

På dem blev det totalt 313 matcher och 258 poäng, varav 133 mål och 125 assists.

Säsongen 1977/1978 blev det SM-finalförlust mot Skellefteå, tillbaka i klubben säsongen 1981/1982 blev det SM-guld efter finalvinst mot Björklöven i en femte och avgörande match i Scandinavium i Göteborg.

– Enskilt bästa minnet som kommer tillbaka är SM-guldet, det var fantastiskt att få återvända och få finalrevanschen efter att ha varit borta i tre år. Sista året borta i Nordamerika blev det inte så mycket spel utan väldigt mycket tugga knopp, nu fick jag komma hem och spela med i stort sett samma kompisar som när jag lämnade.

– Känslan att få vinna guldet var så härlig. Det var ett rus som höll i sig i veckor.

Minns du din debutmatch i AIK?

– Nej, jag minns faktiskt inte just den, men jag minns när vi mötte Leksand hemma i en av mina första matcher. Vi hade ledningen med 3–2 när jag jagade ikapp en icingpuck och slog en indianare snett inåt bakåt, våra backar hade åkt och bytt och Kjell Brus kunde kvittera.

– Det betydde så mycket för fortsättningen att jag fick stöttning av ledning och medspelare i en sådan situation. Allt kunde ha gått åt ett annat håll där.

Klassiskt Tre Kronor-mål

Fredagskvällen handlar mycket om AIK, men Rolf ”Råttan” Edberg hade totalt sett också en mycket snygg och sammanhållen karriär.

Uppvuxen på Gullmarsplan, spel i kvartersklubben Lilla Vesslan, smeknamn efter Hammarbys fotbollsspelare Lars ”Råttan” Bohman, byte till Hammarby på andra sidan Skanstullsbron på Kanalplan i junioråldern och fyra A-lagssäsonger i den grönvita tröjan, cirkeln sluten i Hammarby då han var med och tog upp klubben i elitserien 1983/1984 och avslutade karriären med elitseriesäsongen där 1984/1985.

Däremellan tre säsonger i NHL-klubben Washington Capitals, VM-silver 1977 och VM-brons 1978 med Tre Kronor, mottagandet av Guldpucken som elitseriens bästa spelare 1978.

I den klassiska VM-turneringen 1976 i Wien när Tre Kronor besegrade Sovjetunionen två gånger stod Rolf ”Råttan” Edberg för ett av svensk ishockeys mest klassiska mål genom tiderna – han gjorde en dragning och satte 5–1 ur minimal vinkel bakom Vladislav Tretiak, ett mål som snurrade i Sportspegelns vinjett under flera år.

Efter karriären tränade han sonen Kalle Edberg i Trångsund och Huddinge i tio år, annars har han hållit sig borta mycket från ishockeyn.

– Ishockeyn var mitt liv från tio års ålder till jag blev 35 år, men sedan blev jag mätt på det. Golfen tog över som mitt och fruns gemensamma stora intresse.

Två förälskelser

I vinter efter fruns bortgång har han varit på Hovet två gånger med nära och långvariga AIK-vännerna Leif Holmgren och Anders ”Ankan” Parmström.

– I första matchen mot Västervik blev jag besviken då jag bara såg en grå massa och ingen spelidé, men i andra matchen mot Björklöven spelade de jättebra. Klart att jag hoppas att AIK går upp i högsta serien, utöver SM-guldet är det främst de fullsatta derbyna jag minns som stora hockeyfester och de behövs i stan.

Vad tycker du om dagens ishockey?

– Det är en helt annan sport än den jag höll på med – det går så snabbt, alla är likadana och det är mest köttande. I NHL finns det fortfarande plats för andra typer av spelare som har spelsinne och speluppfattning – det borde finnas utrymme för en spelare i varje femma som spelar med huvudet och kan läsa spelet.

En Rolf ”Råttan” Edberg i varje kedja?

– Haha. Nej, så skulle jag aldrig uttrycka mig.

Rolf ”Råttan” Edberg har alltid varit mycket omtyckt av både AIK:are och hammarbyare.

– För mig själv är det två förälskelser. Först har du en kärlek och sedan händer något i livet som gör att du får en andra kärlek, så enkelt är det.

– Jag tycker om Djurgården också. Jag spelade faktiskt med dem i en juniorturnering i Västtyskland.

Första skridskoskären

Det blir fullsatt på Hovet den här fredagskvällen.

Den klassiska hockeyarenan som ligger intill Rolf ”Råttan” Edbergs uppväxtkvarter.

– Jag är evigt tacksam för att jag ha fått spela i AIK, klubben har gett mig minnen och vänner för livet. Jag hoppas att det blir en riktigt trevlig kväll för alla.

Foto: Magnus Sandberg
68-åriga Edberg gjorde sin sista säsong för AIK 1983

Lite senare under dagen ringer han upp igen.

– Jag sitter och tänker på vilken häftig och mäktig känsla det här ändå är. Jag är alltså uppvuxen på Skulptörvägen fem minuters promenad från Hovet – det var dit farsan tog mig för mina skridskoskär, men då fanns inget tak.

I kväll hänger den svartgula AIK-tröjan med nummer 10 och namnet Rolf ”Råttan” Edberg på ryggen längst uppe inne på Hovet.

ARTIKELN HANDLAR OM