Abrahamsson: Den nivå vi kan begära

Vi har sannerligen inte varit bortskämda de senaste åren

OSTRAVA: Juniorkronorna tog medalj igen.

Det har vi sannerligen inte varit bortskämda med de senaste åren.

Jag ska varken såga eller hylla – det här laget nådde upp till den nivå vi kan begära.

Juniorkronorna inledde och avslutade turneringen med 3–2-segrar mot Finland. Först i premiären och nu i kampen om bronset.

Efter att ha följt laget på plats i Tjeckien under två veckor känns bronset som något av maxutdelning.

Både Kanada och Ryssland är betydligt bättre lag. Ändå lyckades Juniorkronorna pressa Ryssland till en förlängning, även om skillnaden i kvalitet var större än bara ett mål. 

Jag har tidigare skrivit att Sverige inte är den återkommande toppnation som vissa kanske hoppas och tror. Efter första guldet 1981 har Juniorkronorna bara vunnit ett till. 

De senaste sex åren är facit ett silver och nu ett brons. Plus en massa fjärdeplatser.

Inte genomuselt, inte alls, men heller inte mycket att peta in i potten när vi pratar om en riktig toppnation.

Tidigare under turneringen undrade jag hur viktigt det egentligen är att svenska tonåringar vinner JVM-guld. Att den svenska utbildningsmodellen inte längre leder till några drivor av JVM-medaljer. Men att spelarna inte dör sotdöden utan snarare tvärtom: att flera fortsätter att utvecklas till toppspelare i NHL åren efteråt. 

Finns en hel del att jobba med

Med det sagt finns det en hel det att jobba med ute i klubbarna och i Svenska Ishockeyförbundets utbildningssystem. Inte minst måste utbildning och utvecklingen bland forwards få hög prioritet, både när det gäller målskytte och inte minst spelsinne.

Jag är inte alls så säker på att den skrala medaljskörden på senare år handlar om mentala faktorer: att svenska lag viker ner sig och inte är som bäst när det gäller. 

För mig lutar det allt mer åt att Juniorkronorna på individnivå och spelmässigt som lag inte riktigt räcker till för att gå hela vägen i ett slutspel. 

Gruppspel och slutspel i ett JVM är, som jag tidigare påpekat, som natt och dag. Inte bara mentalt utan även i spelkvalitet. Vi måste komma ihåg det.

Min känsla är att Tomas Montén krämat ut snudd på maximalt av det här laget. Sedan går det alltid att ifrågasätta laguttagningen. 

Jag kan ställa mig frågande till varför Montén inte hade mer is i magen och väntade in Filip Hållander. Jag kan också fundera över varför han inte testade Hållanders lagkamrat i Luleå, Noel Gunler, i någon av turneringarna inför JVM. 

Här fanns två potentiella topp 6-forwards som hade fyllt en viktig funktion i det här laget.

Aldrig varit så svårt

17-åringarna Holtz och Raymond har gjort allt vi vi kan begära som dubbelt underåriga, men totalt sett var det lite för tunt bakom den smått fenomenala förstakedjan, åtminstone för att vinna guld.

Nivån på topplaggen i den här turneringen är hög. Riktigt hög när vi kommer fram mot semifinal och inte minst final.

Tittar vi ett år framåt ser det sådär ut. Kullen med spelare födda 2001 upplever jag tunn på forwardssidan. Trots att Sverige i våras vann guld i U18-VM, men där var 02:orna framträdande. Att bara en 01-forward, Karl Henriksson, finns med i den här turneringen, bekräftar den bilden. 

Jag har under flera år plockat ut ”Så kan laget se ut nästa år” och det har aldrig varit så svårt som den här gången. 

På målvakts- och backsidan ser det betydligt bättre ut.

Hugo Alnefelt är en toppmålvakt även i nästa års turnering. 

På backsidan är Victor Söderström, Philip Broberg och Tobias Björnfot tänkbara återvändare, om någon eller några av dem inte är upptagna med NHL-spel. Färjestads Albert Johansson har imponerat stort under hösten och bör vara given.

Ser tunnare ut framåt

Precis som i år är det offensiven som oroar. Bara tre forwards i den här truppen kan spela nästa års turnering, Henriksson, Holtz och Raymond.

De här tre kommer med all sannolikhet blida förstakedjan. Raymond och Holtz är två undantagsspelare som då är ett år äldre och kommer kunna dominera på ett annat sätt. 

Men de är fortfarande underåriga och som 01-kullen ser ut lär det bli många fler 02:or i truppen och det är inte helt oproblematiskt. 

Det är ingen slump att exempelvis Ryssland bara har två utespelare i sitt lag som inte är sistaårsjuniorer. Ett, eller än mer två år, gör väldigt stor skillnad på den här nivån i form av fysik och allmän mognad. 

Bakom de tre jag nämnt får vi hoppas på namn som exempelvis Luleås Noel Gunler och kanske AHL-forwarden Simon Holmström.

Mycket hinner dock hända på ett år.

Tomas Montén får hoppas på några sköna genombrott det kommande året.

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!