Håkansson: Kör med öppna kort, Luleå
LULEÅ. Hur mår egentligen Luleås stjärna Patrick Cehlin?
Det får vi inte veta.
Luleås hemlighetsmakeri är högst problematiskt.
Cehlins säsong började succéartat. Den rivige och skottvillige forwarden framstod allt mer som Luleås bästa spelare och fick till och med chansen i Tre Kronor under Karjala Tournament.
Jag minns hans genuina glädje då jag intervjuade honom när han hade gjort Luleås fem senaste mål.
– Jag är bara glad att jag kan vara med laget i omklädningsrummet och må bra. Det är ju det här jag vill, sa han.
En chansvärvning
Cehlins historik är nämligen speciell.
När Luleå värvade honom inför den här säsongen visste man precis vad man gjorde. Det var en chansning. Förra säsongen när han spelade i Rögle åkte han på en rejäl smäll mot huvudet (faktiskt mot Luleå) och drabbades av en allvarlig hjärnskakning. Den period som följde var inte rolig, han fick ofta ligga i ett mörkt rum utan TV eller telefon och det var inte alls givet att han skulle kunna spela hockey igen.
Det är ingen som har sett Cehlin bli skadad den här säsongen. Men plötsligt försvann han bara inför en match. Han var uppsatt i laguppställningen, han deltog även på värmningen men när det var dags för nedsläpp var han bara borta.
Efter matchen rådde en märklig situation. Varken tränare eller läkare påstod sig veta varför Cehlin inte hade spelat och det som till sist sades var att han hade känt sig sjuk.
Detta var i slutet av november.
Cehlin har ännu inte spelat och Luleå har envist hållit fast vid sin policy att aldrig kommentera spelares skador.
När jag i dag frågade föreningens kommunikationschef Robert Hedlund svarade han som vanligt:
– Vi har inga kommentarer just nu.
Märklig policy
Personligen tycker jag att det är en märklig policy. Men okej – jag kan köpa om man inte vill säga om Janne Sandström har ont i ett knä eller en rygg även om jag tycker att det allra bästa hade varit att köra med hyfsat öppna kort i alla lägen.
Hjärnskakningar är däremot en annan sak. Det är en alldeles för viktig fråga. Det är ett av de enskilt största problemen inom svensk hockey och något vi måste få debattera öppet. Men hur ska vi kunna göra det om klubbarna inte ens berättar om spelarna drabbats av hjärnskakningar?
Och just när det gäller Cehlin läckte det ganska snabbt ut från omklädningsrummet att det handlade om just hjärnskakningssymtom.
Om Cehlin har drabbats av en ny hjärnskakning förstår alla allvaret och det tycker jag inte är något som borde få mörkas.
Fansen förtjänar i så fall att få veta det. Svensk hockey förtjänar att få veta det.
Luleå Hockey förtjänar det faktiskt också, för sin trovärdighets skull. Ni kanske har i färskt minne debatten som uppstod när klubben lät Einar Emanuelsson spela efter en otäck smäll mot huvudet. Då försvarade jag klubben och hävdade med emfas att Luleå minsann alltid tagit hjärnskakningar på allra största allvar, ett arv från lagets tidigare läkare Yelverton Tegner.
Missade 22 månader
Mitt råd till Luleå för att behålla detta rykte: kör med öppna kort angående hjärnskakningar. Och skulle det, mot förmodan, inte handla om det så kommunicera även ut det så slipper vi en massa onödig spekulation. Det går att göra undantag från de flesta policys.
Egentligen gäller precis samma frågeställning när det handlar om lagets center Joey Hishon. Även han har en historik av mycket allvarlig hjärnskakning. Han tvingades för några år sedan vila från hockeyn i 22 månader. Även Hishon har missat många matcher utan att vi har fått veta om det handlar om ännu en hjärnskakning.
Jag tycker detta hemlighetsmakeri är högst problematiskt. Det är absolut ingenting som gagnar någonting.
Personligen skulle jag helst se att alla klubbar är skyldiga att öppet rapportera om varje fall. Annars kan vi omöjligt veta hur stort problemet är.
