Mejla

Mats Wennerholm

Wennerholm: Äntligen en ’galning’ i svensk hockey igen

Foto: BILDBYRÅN
Emil Sylvegård.

Beijer Hockey Games drar in på Hovet i Stockholm och jag ser särskilt fram mot att få se en svensk debutant.

Emil Sylvegård, 25.

Äntligen en ”galning” i svensk hockey igen.

Hans tandlösa grin är precis vad den här turneringen behöver.

Nu vet jag att det här är en fråga som delar hockey-Sverige.

Emil Sylvegård väcker känslor.

Han har väl ensam stått bakom fler svarta rubriker de senaste säsongerna än övriga SHL-spelare tillsammans.

Han har varit med och startat två uppmärksammade bråk redan på uppvärmningarna, han har skapat tumult i spelargången i Löfbergs Arena och han har varit avstängd tre matcher.

Och käften glappar för jämnan.

Han väcker känslor både hos motståndare och fans.

Jag gillar det.

Jag gillar ännu mer att läsa hans rättframma uppriktighet i Per Bohmans utmärkta intervju här på sportbladet.se.

Rakt på – utan att tveka

Han duckar inte för en enda fråga, som de flesta andra NHL-spelare skulle passa på.

SHL:s mest överskattade spelare?

Joel Lundqvist och Dick Axelsson.

Gnälligast?

Mathias Bromé, Robin Kovacs, Jimmie Ericsson och Joel Lundqvist - igen.

Rakt på bara och utan att tveka.

Ungefär som han spelar hockey.

Jag kan inte låta bli att älska den frispråkigheten och ärligheten, även om han vet att han retar upp både spelare och fans (vilket delvis naturligtvis är syftet).

Jag har inte upplevt den här typen av snacksalig spelare sedan Per Ledin var i storform under sin tid i Färjestad och mötte Frölunda i SM-finalen 2006.

Nu läser jag att Emil Sylvegård lärt sig en hel del av Per Ledin. De blev vänner under skåningens två säsonger i Luleå.

Det förvånar mig inte.

Det här är två vinnarskallar som gör nästan vad som helst för att vinna hockeymatcher.

De har lärt sig varje knep, varje öm tå värd att trampa på för att vinna fördelar.

Det gör dem inte populära hos motståndarfansen, men deras ilska är bara ett bevis på att de lyckats.

Nästan Broström-klass

Emil Sylvegård är nästan uppe i Anders Broström-klass när det gäller att reta upp bortapubliken, Frölundabacken som blev rikskändis när han åkte fram och gav fingret åt AIK-klacken på Hovet under en match 1979.

Ibland kan det naturligtvis gå över gränsen, men jag tycker att Sylvegård håller det på en rumsren nivå. Visst kan det kännas töntigt att starta bråk redan på uppvärmningarna, som många tycker, men det ger oss ändå något att snacka om efteråt.

Men det är inte bara snack och utspel som gör att jag gillar Emil Sylvegård.

Jag tycker han fått ett lyft som spelare i vinter också.

Han skulle inte fått landslagsdebutera om det inte vore så.

För mig är han symbolen för Malmös uppoffrande spel den här säsongen, som gjort att skåningarna fortfarande är med och slåss om en direktplats i kvartsfinalerna.

Malmö gick ju back tjugo miljoner förra säsongen och var en lågbudgetsatsning som få trodde på när serien startade i höstas.

Mot den bakgrunden är skåningarna en av säsongens stora överraskningar

Och Emil Sylvegård säsongens största profil.

Beijer Hockey Games har väl inte samma dragningskraft idag som förr, då turneringen sålde ut Globen.

Och alla vet ju att det svenska lag som åker ut på isen i premiären mot Tjeckien på torsdagskvällen, är långt från det lag som kommer att spela VM i slovakiska Bratislava i maj.

Två, kanske tre, spelare lär överleva gallringen fram till dess.

Allt beror naturligtvis på hur många spelare som ansluter från NHL, men idag är de så många och VM plötsligt så attraktivt igen, att de kan fylla en hel VM-trupp.

Sverige har inte vunnit den här turneringen på hemmaplan sedan 2012.

I de två tidigare Euro Hockey Tour-turneringarna den här säsongen har svenskarna kommit näst sist och haft tjeckerna bakom sig båda gångerna.

Kan vi hoppas på ett lyft nu?

avMats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM