Guldstrid är ett realistiskt krav

Grönborg tog ut 23 spelare – men de kanske mest intressanta är vilka de två sista blir

Hans Abrahamsson

Rikard Grönborg pressenterade 23 OS-namn.

Bortsett från Rasmus Dahlin är de två mest spännande namnen de två platser som fortfarande återstår.

Vilka två spelare det blir kan mycket väl avgöra Tre Kronors öde i Sydkorea.

Stärkt av priset som ”Årets lag” på Idrottsgalan var det en avspänd och glad Rikard Grönborg som mötte medierna. Han började med att presentera och hylla sin ledarstab och kallade bland annat lagledare Putte Köhler för ”lagets morsa”.

Sånt ska man kanske passa sig för.

Sedan presenterade Grönborg stora delar av den trupp som ska vara med och slåss om guldet i Sydkorea.

För hur man än vrider och vänder på det måste kravbilden ligga där. Med det sagt kan Tre Kronor sluta allt mellan etta och sexa. 

Ryssland, eller ”Olympic Athlete from Russia”, som de heter under OS, är solklar förhandsfavorit. Men Ryssland och OS har inte direkt varit någon framgångssaga i modern tid. Senaste guldet var 1992 då de tävlade som OSS.

Och bakom Ryssland känns det som sagt vidöppet mellan länder som Kanada, Finland, Sverige, Tjeckien och kanske även USA:

Men tillbaka till den svenska truppen. 

Det stora glädjeämnet är givetvis att Rasmus Dahlin finns med. 

Ingen skräll egentligen, men att han bara är 17 år och nyligen har avverkat en lång, tuff JVM-turnering kändes det ändå inte helt givet. 

Kunde varit med även bland NHL-namn

Nu ska Dahlin givetvis finnas med bland åtta svenska backar och jag förväntar mig dessutom att han får en stor roll och verkligen gör skillnad. En sådan undantagsspelare är Lidköpingskillen. 

Dahlin har helt unika egenskaper och jag utesluter inte att han varit med även om NHL-spelarna varit tillgängliga. 

Bakom Dahlin var både Brynäs Simon Bertilsson och Färjestads Mikael Wikstrand två överraskningar. Inte sett till talang och kompetents, mer till hur de senaste åren har sett ut för de här två i grunden skickliga backarna. 

Det som gör mig fundersam är hur Wikstrand ska användas. Är han tillräckligt bra offensivt för en sån roll eller är han tillräckligt stabil bakåt för att ha en mer defensiv roll?

Mikael Wikstrand har inte fått det stora genombrott jag förutspådde efter hans JVM-turnering i Ufa 2013 där han var en av turneringens absolut bästa backar. 

Delvis på grund av sig själv, vill jag påstå. 

Jag har satt frågetecken för hur långt han är beredd att driva för att få ut maximalt av sin spelmässiga talang. Kan landslagsledningen få ut maximalt av Wikstrand i en relativt kort turnering är det inget snack om att Färjestadsbacken kan göra nytta och förtjäna sin plats. 

När det gäller Bertilsson handlar det om att ideliga skador har bromsat hans utveckling och möjligheter att etablera sig på landslagsnivå. 

Hoppas på två Frölundaspelare

Däremot var det inga överraskningar på forwardssidan eller de tre målvaktsplatserna. Jag hade hoppats på Victor Olofsson, men tydligen imponerade inte 21 SHL-mål och glödhet form tillräckligt på landslagsledningen. Om nu inte Frölundaforwarden kommer med i sista minuten. 

För Rikard Grönborg har valt att lämna två forwardsplatser öppna. 

Robert Nilsson och inte minst Andreas Engqvist var/är i första hand tilltänkta till de platserna. 

Nu ser det inte alls speciellt bra ut för varken Nilsson eller Engqvist. Den förstnämnda har stora problem med en disk i ryggen medan Engqvist lider av sviterna efter ännu en hjärnskakning. 

Frågan är hur mycket landslagsledningen vågar chansa med halvskadade spelare med så luriga prognoser i en OS-turnering.

Är varken Engqvist eller Nilsson tillräckligt friska hoppas jag att Rikard Grönborg väljer att gå på två unga Frölundaspelare:

Lias Andersson, 19, och Victor Olofsson, 22.

Lias Andersson är också skadad (axel), men där borde det ändå vara enklare att få ett definitivt besked om det håller för spel eller inte. 

Två spelare med speciella egenskaper som jag är övertygad om skulle förstärka det här laget.