”Alla journalister i Sverige hade mitt nummer”

Elias Pettersson om makalösa säsongen, skadechocken under VM och beslutet att nobba alla intervjuer

Publicerad 2018-08-21

VALBO. Förra säsongen kan bara beskrivas med ett ord: dundersuccé. 

Men det var också en säsong som tog slut i samband med att Elias Pettersson brakade in i ena målburen i Royal Arena. 

Sedan har det varit tyst runt puckgeniet:

– Alla journalister i Sverige hade mitt nummer så det var skönt att byta och bara kunna slappna av, säger förra säsongens mest omtalade spelare i Sverige.

Det är svårt att inte inleda med en snabbsummering av Elias Pettersons säsong 17/18, där han staplade segrar och rekord på varandra.

Växjöforwarden öste in 56 poäng i grundserien, och ytterligare 19 i slutspelet. Han vann både poängligan och raderade ut Kent Nilssons 42 år gamla juniorrekord. Lägg till priserna för SHL mest värdefulla spelare, årets rookie och även slutspelets viktigaste, Stefan Liv Memorial Trophy. 

Dessutom JVM-silver, serieseger med Växjö i SHL och två guld – först SM-guld med Växjö, sedan VM-guld med Tre Kronor. 

Nu har han fått några månader på sig att summera och smälta alla intryck. 

– Mycket hände på kort tid, det gick väldigt fort förra säsongen, säger Elias Pettersson och fortsätter:

– Nu har jag haft en skön sommar, hunnit tänka på vad jag åstadkom förra säsongen och summera. En del är jag stolt över.

Det var en på många sätt otrolig säsong.

– Absolut… Ja, det måste jag faktiskt säga, även om jag inte gillar att prata om mig själv. Det var det en bra säsong.

Med lite perspektiv, vad lyser allra starkast?

– Störst var att få vinna två guld, både VM och SM. Jag har aldrig vunnit något stort och att få vinna två stora saker under samma säsong är fantastiskt, säger Pettersson och kommer snabbt på att han höll på att glömma en sak: 

– Och att Timrå gick upp, såklart. Jag skulle vilja säga att det var tre saker.

När Tre Kronor säkrade VM-guldet fick Elias Pettersson följa dramatiken från sidan. 

Efter en lite trög inledning på turneringen gjorde han sin hittills bästa match mot Schweiz i gruppspelet. Men i samband med ett friläge, där Pettersson bara skulle lägga in pucken, föll han illa rakt in i målburen.  

– Jag håller med dig om att jag var på gång då. Turneringen startade lite sakta, sedan gick det bättre och bättre för varje match och mot Schweiz kände jag mig väldigt pigg. Skapade lägen och såklart…, så kom den där skadan där jag bröt tummen. Ja, vad ska man säga? Vi vann guld, och det var det viktigaste, men jag hade hellre varit med och fortsatt att spela. Samtidigt: skador kommer och det var bara att gilla läget.

Hur tufft var det att följa avslutningen från sidan?

– Ingen fara så, det var som det var. För min del tyckte jag det var självklart att vara kvar med laget och det blev så bra som möjligt att vi lyckades vinna guld. Det var kul. MEN: det hade såklart varit roligare att vara på isen än utanför.

Efter den olyckliga krocken med målburen i Royal Aren har det varit mer eller mindre helt tyst runt Elias Pettersson. Åtminstone i svenska medier. Ett medvetet beslut av 20-åringen som under sommaren nobbat alla intervjuer. 

– Alla journalister i Sverige hade mitt nummer så det var skönt att byta. Det hade varit mycket så det var skönt att bara kunna slappna av; tänka på förra säsongen och på nästa säsong samt foka på sommarträningen.

Du ställde upp på många intervjuer förra säsongen, är det något du i efterhand ångrar?

– Absolut inte. Jag har inga problem med det, men under sommaren vill jag ta ett break och bara kunna slappna av.

Nu har det gått tre månader sedan VM-finalen i Köpenhamn. Efter fem veckor med tummen i gips följde ytterligare tre veckor med rehab. Nu försäkrar Elias Pettersson att den brutna tummen är helt återställd. 

I fredags, i lilla NickBack Arena i Valbo, gjorde han ett av få framträdande i Sverige. Han ingick i Peter Forsbergs stjärnlag, Icebreakers, som mötte Nicklas Bäckströms moderklubb Valbo.

– Pengarna går till bra sak, och kul att kunna var med, säger Pettersson efter att stjärnlaget städat av Valbo med 11–5 och kedjan med bröderna Pettersson och Jonathan Dahlén haft stor show.

För utöver Forsberg, Bäckström, Dahlén och Elias Pettersson fanns också storebror Emil med i laget. Ett av få tillfällen genom karriären som de båda bröderna från Ånge fått chansen att spela tillsammans. 

– Jätteroligt att få spela med brorsan. Det känns som det bara blir vid sådana här matcher, när det inte är på fullaste allvar, som vi spelar med varandra. Men oavsett är det alltid lika roligt att spela tillsammans. 

Emil och Elias har egentligen aldrig spelat i samma lag, varken på junior- eller seniornivå.

– Det har hela tiden varit ett år emellan, både i Timrå och Växjö. Men vi är båda unga och karriären är fortfarande lång så förhoppningsvis får vi spela med varandra någon gång i framtiden, säger Elias.

Redan på måndag flyger Elias Pettersson över till Vancouver där de första camperna inleds. Slutmålet är att ta en plats i NHL och de kommande åren spela en viktig roll i Vancouver Canucks

– Ja, förhoppningsvis blir jag kvar i Vancouver och tar en plats i NHL.

Vad händer om det inte blir så?

– Om jag inte gör det är det inte hela världen, det är många spelare som startat i AHL för att sedan ha en bra NHL-karriär.

Planen är AHL om det inte blir NHL-spel?

– Jag vill till NHL så snabbt som möjligt, men när det är kan inte jag svara på. Jag kan bara åka dit och göra mitt bästa så får vi se vad som händer, avslutar Elias Pettersson.

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!