Stjärnan lägger av: ”Det har varit värst”
Uppdaterad 2015-12-22 | Publicerad 2015-12-11
Hjärnskakningar sätter stopp för fortsatt spel
Ännu en hjärnskakning har kostat en hockeykarriär.
Nu tvingas Marius Holtet, 31, lägga skridskorna på hyllan.
– Man har väl förstått ytligt att det kanske är slut nu men den där sista lilla känslan som är kvar i själen har vägrat släppa taget. Det är det som varit det värsta i hela den här processen, säger norrmannen till Färjestads hemsida.
LÄS MER: Panelen rankar – SHL:s största floppar
Det var i december 2013 i en match mot Leksand som Holtet fick en smäll, spelade två matcher därefter – men inte spelat en enda hockeymatch sedan dess.
– Jag fick Fabian Brunnströms höft rakt på huvudet. En direkt smäll så att säga. Jag fick ingen huvudvärk på något sätt där och då men synen på höger öga fanns i princip inte kvar. Kände mig bara konstig i kroppen, som när man är sjuk, berättar Holtet på Färjestads hemsida.
– Det tog tre månader innan huvudvärken började lätta och man tog sig upp ur sängen, och alla försök till att komma tillbaka efter det har slutat med ett bakslag, fortsätter han.
Spelat OS med Norge
Nu har norrmannen, med 291 matcher i Färjestadströjan, SM-guld samt OS- och VM-spel på kontot, tagit beslutet att lägga ner hockeykarriären – bara 31 år gammal.
Han berättar att beslutet växt fram i sviterna av hjärnskakningen.
– Det har varit svårt att ta in att det inte kommer att bli någon mer hockey, säger han.
– Det har inte varit något självklart beslut, men det säger sig själv. Jag har en fungerande vardag och det gäller bara att förstå det här nu och gå vidare med livet. Man kan gräma sig hur mycket som helst över det här, men det är ingen som blivit bättre av att sitta hemma och tycka synd om sig själv.
Tagit hjälp av Sanny
Holtet gjorde totalt 65 poäng i SHL för Färjestad och blir den andra spelaren i klubben som tvingats sluta med hockeyn alldeles för tidigt.
Tidigare valde även Sanny Lindström, nu expert på C More, att lägga skridskorna på hyllan på grund av hjärnskakningar.
– Sanny har funnits där hela tiden och jag har pratat med mycket med honom. Han har hjälpt mig med att hitta rätt kontaktpersoner så han har varit till stor hjälp. Det är ju inte en sjukdom som direkt syns på utsidan.