Leifby: Lägg ner tramset med Refcam

Här kommer SM-finalmatch fem och är det inte de förbannade klapporna så är det någonting annat. 

Vad fan, är det dolda kameran eller?

Nej, domarkameran.

Det krymper.

Av spelschemat som i september tedde sig längre än Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” återstår nu bara en liten snibb.

Djurgården och Frölunda har vunnit sina hemmamatcher, de har knådat den här bäst av sju till bäst av tre, biljetterna säljer slut fortare än än Michael Marchal hinner säga ”lånefinansierad kapitalfond” och senast lördag har vi en mästare på plats.

Mats Wennerholm, som brukar arrangera fotograferingen och Sportbladets klassiska guldbild, sitter hemma i sitt garage och skakar den där sprayflaskan.

Okontaktbar. 

Blir det Max Friberg eller Axel Jonsson-Fjällby som lackas i guld, Joel Lundqvist eller Dick Axelsson som får en cigarr instoppad i truten?

Storstadsfinalen mot Frölunda och Djurgården utsöndrar en stickande doft, nere i Göteborg daskas det med veckad papp, i Stockholm försöker hemmapubliken hitta en utvisning i knattematcherna i pauserna. 

Och efter klappan kommer… klappan.

Tagning!

Domarkamerorna, eller ”ref cam” som de NHL:ifierade kallar den, har varit på tapeten ett tag nu.

Ska krama ur varenda peng

Bakgrunden är att C More har betalat enorma pengar för att få sända SHL-ishockey och med de praktfulla avtalen följer löften om att sändande bolag ska få tränga djupare in i ishockeyn för att kunna skapa en attraktiv, exklusiv produkt som folk vill köpa för mycket pengar så att det sändande bolaget kan betala vad de lovat.

Alla ska krama ur så mycket det går, det är hela poängen.

Exakt hur avtalen mellan SHL och C More är utformade är hemligt, det är tur att vi inte har föreningsdemokrati i det här landet så att klubbarna slipper berätta för sina medlemmar, men givetvis följer omfattande förbindelser med stora kontrakt.

Domarkamerorna är ett exempel, övervakning av omklädningsrum ett annat. 

Allt för lördagsunderhållningen i teve.

Håller med Dick

Härom dagen fastnade Dick Axelsson på film när han frågade en av huvuddomarna hur länge Joel Lundqvist skulle få bestämma i svensk ishockey.

Det var ganska underhållande, eftersom ”Dirty Dick” har en poäng, men själv uppskattade han det inte.

Axelsson tycker att kamerorna ”är det sämsta han varit med om”, han vill att de plockas bort för att saker som sägs på isen ska stanna på isen.

Jag håller med, lägg ner det här tramset.

Bara en väldigt naiv människa kan väl tro att det som sägs på isen, av någon som är fullt medveten om att det finns ett stort kamerahus monterat på hjälmen, är på riktigt.

Några hävdar att språkbruket har blivit bättre men det är bara antagande, det finns inga bevis på att så är fallet.

Den tydligaste förändringen är hur svenska ishockeydomare förvandlats, och gått från att vara kärva och oresonliga (otrevliga och uppblåsta, enligt vissa) till sköna spjuvers.

En dassig dramatisering

Åtminstone under matcherna då de åker runt med inspelningsutrustning på kalotten. 

Under slutspelet har alla tv-tittare insett hur svårt det kan vara att döma ishockey, domarna tvingas ofta prata ihop sig, titta på storbildsskärmen eller slå videodomaren en signal.

Det går så snabbt där ute, det är så lätt att missa någonting, men jag har ännu inte hört hur det låter när en domare åker fram till sin kollega för att kolla vad vad i helskotta det var som hände, hur de resonerar sinsemellan kring ett tveksamt mål, eller hur samtalen med situationsrummet ter sig.

De är bara svängiga, hela tiden, och gör allting rätt.

Fel blev det däremot när C More skickade ut bilder på Robin Figrens snase, och är det en sak vi bör enas kring genast är det väl att ingen ska behöva få sitt kön utkablat i direktsänd teve.

Hur länge ska C More få bestämma i svensk ishockey?

Till en början var jag lite nyfiken på domarkamerorna, men efter hand har jag insett att det bara är en dassig dramatisering av ishockeyn, en puckad pjäs som jag på sikt inte tror gynnar någon.

Antingen ska alla myggas och allt visas, utan att C More redigerar och förvränger, eller så får det vara.

Dick Axelsson säger att spelarfacket SICO ska ta upp frågan och det ska bli intressant att följa ärendet.

Är det så att spelarnas moraliska pliktkänsla och solidaritet är så hög att de är beredda att gå ner lite i lön (det här är förstås inte gratis) för att slippa kameror och mikrofoner så är det beundransvärt.

Frågan är kanske inte hur länge Joel Lundqvist ska få bestämma i svensk ishockey.

Utan hur länge C More ska få göra det?

* SM-final 5:7 Frölunda-Djurgården kl 20.00 i C More Hockey/ TV4

avMarcus Leifby

ARTIKELN HANDLAR OM