Wennerholm: Det behövs en ny Fagerlund
Är 95 000 kronor i månaden en rimlig lön för en ordförande i Svenska Ishockeyförbundet?
Ja, jag tycker det.
Svensk hockey behöver en ordförande som på heltid kan ta upp kampen om makten över svensk hockey.
Jag skulle vilja se en ny Rickard Fagerlund-typ på den posten i framtiden. Den sista riktigt starka ordförande svensk hockey har haft.
En ledare som kunde ryta till, skapa debatt och som inte backade för någon.
Jag tror de flesta underskattar hans betydelse för svensk hockey, men han var en av dem som gjorde hockeyn stor och Tre Kronor till vårt folkkäraste landslag.
Jag anser att han är den enskilda person i historien som gjort mest för svensk hockey. En makalös marknadsförare, som kunde varje knep som finns i boken. Salig i åminnelse.
Hörnsten i europeisk idrottskultur
Han jobbade visserligen också civilt, men la mer än en heltid på ordförandejobbet.
Det behövs om förbundet ska ta tillbaka förlorad mark och bli en aktör att räkna med igen. En part som tar ansvar för hela den svenska hockeyn och inte bara den absoluta eliten. Som fotbollen är idag, där upp- och nedflyttning ses som någon heligt och en av hörnstenarna europeisk idrottskultur.
Det behövs en motvikt till de klubbdirektörer i SHL, som är de som sätter agendan idag och bara värnar om sitt eget revir. Det är helt naturligt att de ser till sina egenintressen, men de har fått alldelse för stor makt över hockeyn. Det är SHL som sätter agendan och som dirivit igenom en allt svårare väg för de allsvenska lagen till SHL. För att inte tala om både krav på ekonomin med minst fyra miljoner i eget kapital och arenakrav med plats för minst 5000 åskådare, varav 3500 sittplatser.
De har drivit sin ”tröghet” i systemet så långt att vi i stort sett fått en stängd liga.
”Mycket sport inom idrotten”
Jag minns Percy Nilssons klassiska citat från något av de många tillfällen när hans Malmö misslyckats med att gå upp under hans ledning.
– Det är för mycket sport inom idrotten, sa Percy.
Nu är det för mycket ekonomi inom idrotten.
Jag vill tillbaka till den sportsliga rättvisan och det krävs en stark ordförande för att ta den fighten. Om det nu ens står på förbundets agenda, men jag hoppas verkligen det. Den senaste tidens storm efter Sportbladets granskning av de växande klyftorna i svensk hockey är ett tydligt bevis för vad gräsrötterna tycker.
Men det finns många andra frågor som kräver hårt jobb av en hockeyordförande. Tre Kronors kantstötta varumärke, alla nej till VM-spel från våra NHL-spelare och ett NHL-avtal som reglerar hur mycket svensk hockey får i ersättning för rekordexporten till Nordamerika, men som kunde varit bättre.
Tre Kronors värde dalar
Tre Kronors värde har dalat och inte bara på grund av uteblivna framgångar de senaste säsongerna, utan lika mycket för den urvattnade produkt som representerar Sverige vid Euro Hockey Tour. De flesta ryckte på axlarna när Sweden Hockey Tour gjorde comeback i Göteborg i början av februari och publikintresset var svalt.
Och alla nej tack från de svenska NHL-spelarna inför varje VM-turnering har växt till ett problem som måste hanteras. Tre Kronor har inte råd med alla negativa rubriker inför varje mästerskap eller att komma med lag som tappat i slagkraft och åkt ut i två raka kvartsfinaler.
Dessutom:
Sverige har idag ingen representant i Internationella Ishockeyförbundets styrelse (IIHF). Det måste prioriteras. Sverige måste höras och synas som en av världens största hockeynationer.
Idag sitter det representanter från Hong Kong, Ungern och Polen i samma styrelse.
Och ingen från Sverige.
Det är under all kritik.
