Abrahamsson: Det var bara pinsamt
Publicerad 2015-03-30
LINKÖPING. Nej, jag hyllar inte Skellefteå den här gången.
För det här verkligen under all kritik Linköping.
Så förvirrat får man inte uppträda. Definitivt inte i en semifinal på hemmaplan.
Det var bara pinsamt.
Det blev 8–2 till Skellefteå när lagen möttes i just den andra semifinalen i Linköping för ett år sedan. Nu vann Skellefteå med 7–2.
Jag öste superlativer över Skellefteå efter den första matchen i lördags, och det var verkligen välmotiverat. Okej att de utnyttjade några misstag, men den matchen vann de till största del av egen kraft.
I kväll?
Klart att Skellefteå var bra, det behöver vi inte ens diskutera. Men de behövde ju inte ens visa något innan de ledde med 2–0.
De behövde egentligen inte göra speciellt mycket för att gå från 3–1 till 6–1 i den andra perioden.
Inte ens i spel fem mot tre i två minuter i slutet av andra perioden lyckades Linköping hota.
Då buade till och med den tappra hemmapubliken. Sedan gick många av dem hem. Jag klandrar ingen.
Jag tror Skellefteåspelarna satt i båset, tittade frågande på varandra och undrade: ”vad sjutton håller Linköping på med?”
Linköping inledde okej. I två minuter. Sedan rasade allt.
Om det fanns brister i försvarsspelet i lördags var det här en kollektiv kollaps. En fullständigt ras i allt vad markeringsspel och avståndskontroll innebär.
Jag vet knappt var jag ska börja.
Och det var inte bara på isen det brast.
Rahimi och Junland var ute när det var tekning i egen zon. Skellefteå hade sin superkedja med Pesonen & Co inne. Då valde Magnus Hävelid, som coachar backarna, att byta ut de båda landslagsbackarna och sätta in unga och oerfarna Carl Dahlström och Anton Karlsson.
Några sekunder senare hade Skellefteå gjort 1–0.
Visst, Rahimi och Junland hade varit inne ett tag men hade garanterat orkat ett tag till.
Hallå! Det är inte omgång 27 i grundserien utan en semifinal som Linköping måste vinna för att hålla liv i matchserien och säsongen.
Inte otagbart
Efter bara 4.11 sköt Pontus Petterström 2–0. Visserligen var det efter en minst sagt misstänkt offside. Men ett skott som såg allt annat än otagbart ut. David Rautio gav inget bra intryck i den första matchen. Nu var det Marcus Högberg som inte alls kom upp till den nivå som krävs.
Men det är egentligen ingen större idé att rada upp enskilda situationer eller personer. Det var som sagt en kollektiv kollaps.
Efter de två snabba målen tvingades Linköping börja spela på chans och framtvingad desperation, som mer som såg ut som frustration. Att göra det mot Skellefteå är dömt att misslyckas.
Dödsdömt.
Det hann bli 0–3 också, i spel tre mot fem.
Reduceringen till 1–3 med sekunder kvar av första perioden var mest resultatkosmetika.
Rautio stod nästan två perioder innan han byttes ut i Skellefteå. Marcus Högberg fick bara stå kvar i en period innan det var dags för målvaktsbyte nummer två på lika många matcher.
Vem Roger Melin ska ställa på onsdag vet han nog inte själv.
Nu känns det avgjort
Linköping kom ut till andra perioden och fortsatte spela på chans. Det slutade mest med att de gick bort sig och slog bort puckar.
Skellefteå tackade och tog emot. De gjorde tre mål till och de hade lägen att göra ännu fler.
Linköping svingade på som en medioker boxare. Skellefteå parerade hur enkelt som helst och när motståndaren hade öppnat sig tillräckligt slog de tillbaka mot en försvarslös motståndare.
Jag såg verkligen fram mot den här matchserien. Tippade Skellefteå men trodde också att Linköping skulle kunna ta det här till åtminstone sex eller till och med sju matcher.
Nu känns den avgjord innan den ens ha börjat. Linköping reser sig aldrig efter det här. Frågan är inte om Skellefteå går till final, frågan är om de behöver fler än fyra matcher för att ta sig dit.
Jag tror inte det.
Roger Melin drömde om att avsluta sina totalt sex år i Linköping med ett SM-guld. Han är på väg att få en semifinalförnedring som avsked.