Wennerholm: Lillebror har blivit storebror

Mats Wennerholm

Har Finland gått om Sverige som hockeynation?

Ja, de är inte bara om.

De är förbi på alla fronter.

Finland skickade ett betydligt mer anonymt lag till Channel One Cup än de hade på hemmaplan i Karjala Cup senast.

Ändå blev det ny seger i Moskva med 5-1. Snudd på utklassningssiffror.

Till och med målvakten Frans Tuohimaa gjorde mål, när han skickade in 5–1 i tom svensk kasse i slutet. Det är inte ofta man ser det.

Men finländsk hockey verkar lyckas med allt just nu. Och framförallt mot svenskarna.

Det här var Finlands tionde seger mot Sverige på de elva senaste mötena i Euro Hockey Tour.

Det är en förkrossande statistik.

Lillebror har blivit storebror. Det är bara att inse fakta.

Lägg till den svidande förlusten i VM-kvarten i Kosice senast, då ett hemvävt finländskt VM-lag slog ett svenskt NHL-lag med 5-4 och sedan gick hela vägen till ett av de mest sensationella VM-gulden genom tiderna.

Finländsk hockey har medvind.

Och de har gått om Sverige även om vi räknar stjärnor i NHL.

En enda svensk topp 20

Det har bara vällt in finländska storstjärnor i världens bästa liga de senaste åren och det är inte bara målvakter numera.

De senaste åren har finländska supertalanger slagits om att bli draftettor, som Kaapo Kakko senast (New York Rangers) och Patrik Laine (Winnipeg) 2016.

Båda gick som nummer två.

I höstas skrev New York Times en stor artikel om den finländska invasionen med stjärnor som Mikko Rantanen, Teuvo Teräväinen, Aleksander Barkov och Patrik Laine. För att nämna några.

Det påminde mig om när den nordamerikanska pressen skrev spaltmeter om plantskolan Modo och förundrades över småstaden Örnsköldsviks förmåga att spotta ur sig storstjärnor.

Men det känns som väldigt länge sedan nu.

Just nu har Sverige en enda spelare bland topp 20 i NHL:s poängliga och det är Elias Pettersson på en trettondeplats.

Men det känns som Finland har ett dussin Elias Pettersson.

Och ser vi framåt kan Finland ha två blivande draftettor i 17-årige Aatu Räty, som redan spelar i topplaget Kärpät och femtonåringen Brad Lambert som som fick debutera i HIFK i Liiiga häromdagen.

Snacka om medvind

Lambert är en supertalang med kanadensisk pappa och finländsk mamma och kan gå som nummer ett i draften 2022 om utvecklingen fortsätter.

Ja, snacka om medvind.

Men det unnar jag detta hockeytokiga Finland som gör ett fantastiskt jobb på ungdomssidan.

Sverige får snart skicka över några observatörer för att analysera vad finländarna gör så rätt.

Nu kom de till Channel One Cup med ett ganska anonymt lag jämfört med det man hade på hemmaplan.

Förbundskaptenen Jukka Jalonen tog med sig åtta debutanter i truppen, medan Sverige kom med ett bättre lag än senast.

Ändå gick det som vanligt.

Finland vann och har alltså vunnit tio av de senaste elva matcherna i Euro Hockey Tour. Det är nästan obegripligt bra.

Senast Sverige vann var i Carlson Hockey Games (2–1) inför VM i Slovakien senast. Annars för vi backa till 2016 för att hitta senaste segern.

Huvva.

Nej, det här med matcher som börjar klockan 11.00 på förmiddagen lokal tid verkar inte vara något för Tre Kronor.

Här hemma var klockan bara nio när jag bänkade mig framför tv:n i morgonrock och en kopp starkt kaffe.

Men jag glömmer aldrig en annan match som började elva på förmiddagen.

Då var jag på plats i OS i Salt Lake City 2002 och svenskarna skulle bara promenera vidare mot en semifinal.

Vitryssland i kvarten var en drömlottning.

Trodde jag. Trodde alla.

Nu är det Tre Kronors mest svidande förlust genom tiderna, då Vitryssland stod för en av hockeyhistoriens största knallar när de vann med 4–3.

Och vilken scenförändring det blev ett succén i torsdagens öppningsmatch mot Ryssland.

Då var jag snudd på lyrisk över svenskarna.

Nu är de tillbaka på ruta ett.

Sedan vet jag inte hur mycket av svenskarnas tankar som gick till cancerdrabbade Oskar Lindblom den här dagen.

En hockeymatch känns ju lite fjuttig i den jämförelsen.