Wennerholm: Jag såg matchen för en enda spelare
HELSINGFORS. Jag såg Sverige-Kanada med en enda spelare i fokus.
Och jag var långt ifrån ensam.
Rasmus Dahlin, 17, är den spelare i stort sett alla pratar om just nu.
Han är vad Patrik Laine var för två år sedan, när den unge finländaren tog världen med storm.
Rasmus Dahlin är i samma fas i livet som Patrik Laine var säsongen 2015/16.
Det är skiljer nästan precis två år mellan dem, då Laine är född den 19 april 1998 och Dahlin den 13 april 2000.
Nu upplever jag samma fenomen.
Och konstaterar än en gång att de största namnen i Europa numera är de ungtuppar som NHL har störst fokus på.
Just nu är det Rasmus Dahlin och ingenting annat.
För två år sedan var det samma hype kring finländaren Patrik Laine innan han gick som nummer två i NHL-draften 2016.
Han gjorde ingen besviken.
Laine dominerade nästan allt sin sista säsong i Finland 2015/16, då han tog finländarna till ett JVM-guld och sedan sköt dem till ett VM-silver i Moskva och St Petersburg. Ett VM där han utsågs till turneringens bäste forward och MVP, trots mördande konkurrens.
Ändrar mig inte
Rasmus Dahlin kommer att vara lika gammal som Laine var då när det är dags för VM i Danmark 4-20 maj.
Då har han både ett JVM och troligen en OS-turnering att spela längs vägen.
Och efter vad jag såg av Rasmus Dahlin i matchen mot Kanada finns ingen anledning att ändra vad jag redan sagt.
Dahlin är given I en OS-trupp.
Han växer med uppgiften. Ja, i hans ålder växer man varje dag.
Jag satt bara och njöt när han spelade skjortan av rutinerade kanadicker i några byten.
Alltid på rätt plats, alltid ett steg före i tanken.
Ibland tycker jag mig se både Nicklas Lidström och Erik Karlsson i samma person.
Det finns en dimension hos Rasmus Dahlin som är unik.
Och han är ju redan ett snäpp före Patrik Laine i NHL-scouternas ögon.
Förstarankad
Rasmus Dahlin rankas etta av alla inför sommarens NHL-draft, medan Laine oftast hade Auston Matthews framför sig, amerikanen som också gick som nummer ett.
Jag kan garantera att bland de 71 NHL-scouter som är på plats här i Finland och var på den här matchen, var anteckningsblocken fulla efteråt. Och jag kan också garantera att de i de flesta fall handlade om en och samma spelare.
Det enda intressanta inför sommarens NHL-draft är egentligen vilket lag som får välja först. Inte vem de väljer.
Den frågan är redan avgjord.
Jag satt och tänkte på Muhammad Alis i sammanhanget bokstavligen bevingade ord när jag såg Rasmus Dahlin.
”Float like a butterfly, sting like a bee” – dansa som en fjäril, stick som ett bi.
Det är definitivt något fjärilslikt över Dahlin när han dansar fram över isen och sedan skickar iväg en passning ingen såg komma.
Annars fick vi vänta ända till 16.02 i andra perioden innan första målet kom och Sverige äntligen lyckades göra mål i ett av alla power play.
Rasmus Dahlin fick sin första poäng i landslaget den här säsongen via en andraassist, då Pär Lindholm styrde in ett backskott från Patrik Hersley.
Sveriges stora matchvinnare blev landslagsdebuterande Magnus Hellberg i målet.
Här kan Rikard Grönborg redan ha hittat sin målvaktsetta inför OS. Han höll nollan i sin första match i ett svenskt landslag någonsin och var helt matchavgörande när kanadensarna tryckte på i sistaperioden.
Han gjorde några fantastiska räddningar under Kanadas alla power play, bland annat nästan två minuter i spel fem mot tre.
”Den Kinesiska Muren”, som han kallas, gjorde verkligen skäl för namnet.
Dessutom hamnade han ännu mer i fokus, då han blev fult pååkt av Mason Raymond i andra perioden, en smäll som gav kanadensaren fem minuter och matchstraff.
Nu såg han till att Sverige kunde slå tillbaka när Pär Lindholm gjorde sitt andra power play-mål med lite mer än åtta minuter kvar.
Jag räknar kallt med att Hellberg står även i lördagens utsålda match mot Finland.
Ny vinst där och Sverige vinner Karjala Cup.
