Ros: Ge inte upp drömmen, kids!

Uppdaterad 2016-11-04 | Publicerad 2016-11-03

Dennis Everberg och Mattias Sjögren – två av de som inte gjorde bort sig i landskampen mot Tjeckien, 3–6.

Varför? De platsade inte i TV-pucken.

Men orkade kriga och gick den långa vägen till framgång och Tre Kronor.

Kids, ge inte upp där ute om ni inte kom med i TV-pucken.

Lova mig det.

Följ ämnen
Leksands IF
Tomas Ros.

TV-pucken och Karjala Tournament samma helg.

Mycket hockeygodis på tv och som vanligt startar debatten om TV-pucken, nivåindelning, tabeller, toppning, föräldrahets, pokaler och idrottsstress.

Jag njuter av ishockey på tv.

Älskar intervjuerna med finniga pojkar och tjejer som svarar så ärligt och öppet att man blir generad.

Älskar SVT:s satsning med meriterad stab som förhöjer sändningarna.

Älskar att se talanger, namn som man får höra för första gången och om något år får jag kanske själv förmånen att intervjua dem i någon Euro Hockey Tour.

Älskar hockeyprofilernas avkommor eftersom det en är extra spänning att se tjejer och killar med kända hockeyföräldrar.

Och givetvis älskar jag den där klassiska högen som bildas när ett lag gör viktiga mål. Den är så erkänd att den fått ett eget namn som för en direkt tanke till TV-pucken.

Delar hockeyfamiljen

Det som är så synd med TV-pucken är att den skär en knivskarp linje i hockeyfamiljen och att uttagningen får stora konsekvenser.

Du är bra – du får lira i TV-pucken.

Eller du är mindre bra – du får inte lira.

Många uttagningar till hockeygymnasiet baseras på om 15-åringen var med i TV-pucken – tyvärr. Turneringen startade den 2 november och den 1 december går uttagningsdatumet ut för hockeygymnasierna.

TV-pucken ska givetvis innehålla moment där vinna är i fokus, blir töntigt och mellanmjölk annars – men den ska inte vara en vattendelare och avgöra hockeyungdomarnas framtid. TV-pucken ska inte sänka en hockeykarriär – den ska bygga hockeyn i stort.

Jag skyller på hockeygymnasierna och klubbarna – de lägger för mycket vikt på den klassiska länsturneringen. Tyvärr.

Kika bara på Mattias Sjögren och Dennis Everberg – två av de bättre i Tre Kronor i förlusten mot Tjeckien på torsdagskvällen, 3–6.

De platsade inte i TV-pucken för Skåne.

De är födda i november och december, Dennis till och med på nyårsafton, också en negativ stämpel som är jobbig att tvätta bort för idrottsungdomar. Födda sent på året – sämre på idrott till man är 16 år, lite generellt sett.

Och siffran att 50 procent av alla som spelar TV-pucken är födda första kvartalet är skrämmande. Otäck.

Mattias och Dennis hade alltså alla odds emot dem.

Nu orkade de kämpa.

Kriga.

De orkade slita vidare

De orkade klia bort skammen att de inte platsade i TV-pucken och slita vidare.

Undrar hur stort antal som inte gör det?

Hur många lägger av bara för att de inte fick det där fina mejlet från Skånes Ishockeyförbund eller Stockholms dito och därmed har svårt att fortsätta karriären på gymnasiet.

Hur många Forsberg, Sundin, Lidström eller Everberg och Sjögren tappar vi under resans gång?

Jag hävdar att ansvaret ligger hos klubbarna och våra 27 hockeygymnasier.

Ta hand om gymnasiekillarna och tjejerna, oavsett TV-pucken eller inte.

Alla som vill spela ishockey på gymnasiet, inte bara de 350 spelare som går den särskilda hockeyinriktningen, ska få göra det.

Starta fler juniorlag och erbjud alla som vill fortsätta med världens snabbaste sport på is. Precis som lilla Leksand gjort när de startat Team Leksand för de 16-åringar som inte platsar i B-juniorerna.

Sedan bör TV-pucken tänka om.

Toppningen 2015 i allmänhet och hos Ångermanland i synnerhet var otäck.

En vanlig U16-match är 3 x 20 min.

I TV-pucken gäller 2 x 20 min. Lite Kalle Anka och det gör att bästa länet inte vinner.

Utan det lag som toppar mest och lirar med sina tre fyra bästa spelare hela tiden.

Everberg, Sjögren och de andra i Tre Kronor blev utspelat av ett ungt och hungrigt Tjeckien, medelålder 24 år, jämfört med Tre Kronors 27 år.

Jag tar de här matcherna som träningskamper och bryr mig inte alltför mycket om resultatet. Men det bekymrar mig lite varför svensk ishockey tappar mot övriga landslag.

Vi har två raka förluster i kvartsfinalerna i VM.

Två JVM utan medalj.

En femteplats på världsrankningen, den sämsta placering som vi haft sedan rankningen startade 2007.

Jag ska inte ta fram lien eller motorsågen ännu.

Först åker jag till Helsingfors för att kunna göra en mer nyanserad syn av hur svensk ishockey mår. Sen får vi se.