Styrkedemonstration de luxe
Trots raset – inget annat lag har imponerat mer
Publicerad 2018-12-30
VICTORIA. Det var en gruppfinal – och vilket drama det blev.
Till slut.
För i 50 minuter var det här en svensk uppvisning. En styrkedemonstration de luxe.
Jag hävdar att inget annat lag i turneringen har imponerat mer än Tomas Monténs utdömda gäng.
Ja, hur sammanfattar man det här?
Efter att ha följt nio JVM-turneringar på plats har jag egentligen slutat att förvånas
För det här är till stora delar vad det handlar om och vad som har gjort turneringen så populär.
Precis vad som helst kan hända.
Som att Juniorkronorna i 50 minuter fullständigt spelar ut USA för att sedan släppa in fyra raka mål sista tio minuterna, varav de två sista inom 13 sekunder i slutminuten.
Nu löste det sig ändå när Adam Boqvist avgjorde i förlängningen. Det betyder att Juniorkronorna har säkrat gruppsegern. Ja, om det nu inte blir ett fullständigt haveri mot stryklaget och nykomlingen Kazakstan på nyårsafton.
Det är ju ändå junior-VM vi pratar om…
Så vad fokuserar vi på efter gruppfinalen mot USA?
Raset på slutet eller den imponerande uppvisningen fram till dess?
Jag väljer det sistnämnda.
Malde ner motståndaren bit för bit
Mest anmärkningsvärt var inte att det stod 4–0 efter 50 minuter. Mest anmärkningsvärt var att det borde ha varit det dubbla.
Minst.
Juniorkronorna avslutade den första perioden med att bränna ett 1.56 minuter långt fem mot tre-läge.
Man inledde den andra med att bränna tre frilägen (Olofsson, Elvenes och Zetterlund).
1–0 i det läget kändes så fruktansvärt i underkant och känslan att alla missade lägen skulle straffa sig smög sig på.
Jo, tjena.
Så tänker inte det här laget. De bara körde och körde och körde i den andra perioden. Malde ner USA bit för bit och till slut orkade de inte stå emot.
Stundtals fick USA inte låna pucken.
Stundtals var det sån klasskillnad.
Stundtals var det snudd på förnedrande.
Uppgivet på pressläktaren
Och till slut kom också utdelningen. Emil Bemström serverade Rickard Hugg. Strax efter förvaltade Bemström själv ett friläge.
Efter två perioder stod det 3–0 och det var sannerligen i underkant.
Mina amerikanska grannar på pressläktaren gick från självsäkra till frustrerade till uppgivna. Jag stod mest och log åt reaktionerna.
När Erik Brännström lekte in 4–0 direkt i tredje perioden började min närmsta granne att fälla ihop sin laptop.
Ståendes utan dator fick han följa den amerikanska upphämtningen och plötsligt var det liv i luckan igen.
Brännström i ett eget universum
Det är så många som ska lyftas fram efter en sån här match.
Emil Bemström var galet bra. Inte bara för 3–0-målet och den iskalla framspelningen till 2–0.
Minst lika mycket för det hårda jobbet, offerviljan och modet att ligga i skottlinjen.
Erik Brännström spelar i sitt eget universum, mycket mer finns inte att säga.
Isac Lundeström gjorde sin bästa match i turneringen. Precis som David Gustafsson.
Rasmus Sandin har växt fram till en personlig favorit.
Längst bak spelade Samuel Ersson länge hur stabilt som helst.
Jag nöjer mig där även om jag i stort sett skulle kunna räkna upp hela laget.
Ypperligt utgångsläge
Nu har Juniorkronorna vunnit mot två av de stora förhandsfavoriterna, Finland och USA, och man har dessutom varit det bättre laget.
Den där sviten av vunna gruppspelsmatcher är så lång att den snart räcker från Vancouver till Sverige.
Samtidigt: vi har lärt oss den hårda vägen att ett lyckat gruppspel inte betyder ett smack om inte avslutningen är bra. Slutspelet är ett snäpp upp i allt och då gäller det att kunna växla upp ytterligare en nivå för att vara med och slåss om guldet.
Därför kan kollapsen de avslutande tio minuterna ändå ha något positivt med sig. Det brukar behövas några törnar på vägen för att det ska bli riktigt bra.
Men en sak vet vi: Juniorkronorna har visat både för sig själva och alla andra att de definitivt kan mäta sig med de bästa lagen i turneringen. Man har dessutom skaffat sig bästa tänkbara utgångsläge inför fortsättningen. Nu går det att vila spelare med eventuella småskavanker mot Kazakstan på nyårsafton. Sedan väntar fyran i den andra gruppen och det blir med största säkerhet Schweiz.
Att dessutom få var kvar i Victoria och spela kvartsfinal tror jag bara är positivt.
Jag har skrivit det tidigare: Det är så mycket jag gillar med det här leende landslaget.
