Andreas Johnson om slutspelshockey i Scandinavium
Publicerad 2024-04-11
GÖTEBORG. Första slutspelsmatchen i Scandinavium på åtta år för Andreas Johnson.
Mot sin tidigare klubb som han då vann SM-guld med:
– Man vet att man kommer att få en smäll och även kan ge ut en smäll, säger Skellefteåforwarden.
Senast Andreas Johnson spelade slutspelshockey i Göteborg var när hans Frölunda vann den fjärde finalmatchen mot Skellefteå. Sedan säkrade Frölunda guldet i matchen efter i Västerbotten.
Nu var det dags igen – men i omvända roller.
När Andreas Johnson vände hemåt mitt i säsongen trodde många att det skulle bli Frölunda. I stället blev det spel med brorsan Jonathan i Skellefteå.
Nu fick han uppleva att vara motståndare i Scandinavium och förlora mot Frölunda.
– Härligt att spela här, alltid bra stämning och fullsatt. Det är högt tempo på fansen och de jublar mycket.
Lika nöjd var han inte med resultatet, 2–0 till Frölunda efter ett sent segermål av Tom Nilsson.
– Vi hade ett bra övertag och tröttade ut dem. Men nu gjorde de målet och det är hockey ibland. Vi har en bra känsla från matchen och motståndet, såklart, säger Andreas Johnson.
På plats var också pappa Jonas som är en stor Frölundaikon.
– Han är en stor supporter, han har sett nästan alla matcher lajv, även i Skellefteå.
Många heta dueller under matchen
Andreas Johnson fick publikens ilska mot sig när han föll i en duell med Tom Nilsson. Vissa tyckte att han föll lite för enkelt:
– Det var inget konstigt med den. Han drog ut benet så jag flög upp, det var en utvisning, säger Johnson.
Är Frölundaspelarna på dig lite extra?
– Nja, det är som en vanlig match, det blir många kampsituationer. Vi kämpar på bra och de kämpar på, det är slutspelshockey. Det ska vara lite fult och lite grinigt. Det spelar ingen roll vilka du möter, man vet att man kommer att få en smäll och även kan ge ut en smäll.
Bröderna Johnson var nära att ge Skellefteå det första målet i tredje perioden då Andreas läckra flipp-passning landade på Jonathans blad, men pucken dansade runt Lasse Johanssons mållinje.
Andreas var inte helt nöjd med den läckra passningen till brorsan:
– Den kändes lite för långt fram för att han skulle kunna göra något med den. Den kunde ha varit lite lägre och lite snabbare på bladet, då hade han nog fått bättre vinkel på skottet, säger han.
