Upproret kom av sig

Lillebror Mora kunde inte slå Leksand - ens på läktaren

MORA

Slutsignalen har gått, Morapubliken har gått hem och kvar står den enorma Leksandsklacken och ännu en av alla otaliga seriematcher är över.

Men ramsan visar att det inte var vilken match som helst.

Det var en match som betydde mer än kanske alla andra hockeymatcher i år i Sverige.

-Det finns bara ett lag vid Siljan, vrålar klacken.

Det finns bara ett lag vid Siiiiiiiiiiiiljan, sjunger klacken.

Som om inte Hockeysverige visste det. Men Storebror är ju på dekis och har flyttats ner bland tomtar och troll i allsvenskan och hade problem med att slå Gislaved (!) häromdagen.

Och Lillebror har piggnat till inför utsikten att få ge arvfienden och Storebror stryk.

Utsålt i Mora ishall. 4 500. Tät stämning långt långt innan matchen började. Lokalradion direktsände. Tidningar gjorde onlinerapporter till folk ute i landet. Fans mejlade oupphörligen.

Och hetsen hade börjat flera dagar tidigare.

"Gudsförgäten by"

Leksands klack skrev brev och kallade Mora en gudsförgäten by som bara kan glädja sig åt enda sak; när det går riktigt, riktigt dåligt för Leksand.

Leksand fick be om ursäkt.

Och i Moras omklädningsrum hade man en affisch på Usama bin Ladin med texten: "Jag har också skrivit på för Leksand".

Mora fick be om ursäkt.

Men det var krig så som det alltid varit krig mellan de här lagen och i en träningsmatch förra året utdömdes 170 utvisningsminuter. En träningsmatch, alltså.

I går var det allvar.

Efter 0.43 gjorde Lillebror 1-0.

Efter 3.23 utbröt första slagsmålet.

Efter 14.03 slutade jag anteckna vilka som blev utvisade. Spelarna var bindgalna, hetsade av publiken som var lite lagom fredagsstinn och tagit Leksandsklackens uppmaning på allvar när den i sitt brev skrev att "Ett stockholmsderby ter sig i det närmaste patetiskt i jämförelse med detta."

En någorlunda immig sammanräkning av alla utvisningar tyder på att det den här gången blev sammanlagt 78 minuter. Det satt nån i utvisningsbåset hela tiden med andra ord. Oftast ett par och när en Leksandsspelare åkte ut spelades en gammal trevlig schlager med den finstämda texten "En titt i din spegel, en titt i din spegel - visst fan är du ful".

Vet inte om Magnus Svensson höll med men några i Mora verkade i alla fall hålla med.

Lillebror fick greppet

Mora gjorde 2-0 efter 4.05 och just då kändes det ju som om det här var exakt vad matchen behövde; Lillebror fick greppet och Storebror blev nervös.

Trodde man. Men det blev precis tvärtom. Mora blev livrädda.

-Vi vek ner oss, sa tränaren Mats Grötting.

Ja, faktiskt. Spelarna blev skraja och slutade spela normal hockey och åkte omkring för sig själva och slog omöjliga passningar medan Leksand malde ner dem.

Leksand var faktiskt bra. Bättre än jag trodde. Laget som är elitseriemässigt publikt, drar mycket mer publik mot Gislaved än AIK drar mot Frölunda, är nästintill elitseriemässiga även på isen. Förstalinen med Stefan Hellkvist och Jens Nielsen har ett bländande powerplayspel som räcker för att vinna matcher.

Och tålamodet som är oändligt viktigt i en serie man är överkvalificerad för finns också.

Leksand skulle inte legat sist i Elitserien så här långt med det här laget. Det kan jag nästintill garantera.

Näst bäst i Mora ishall var dock Moras målvakt Bengt Höglund - Jonas brorsa - som räddade laget när de spelade som moraklockor.

Allra bäst - fullständigt outstanding - var Leksands klack. Världsklass. De malde på i 60 minuter trots att de krossat Moras klack efter 27 sekunder. Och efter slutsignalen ö k a d e de och stod kvar i ytterligare en period och tvingade in spelarna för en stunds daladans. Stort.

Matchen? Ja, den vann Leksand med 7-3.

Andra klassiska svenska derbyn