Var omöjligt att inte beundra Petrov
Wennerholm: Så minns jag hockeylegendaren
Jag vet inte hur många gånger jag suttit och svurit över Vladimir Petrov.
Själva urtypen för den ryska överlägsenheten med sitt stenansikte, väldiga styrka och teknik.
Och en blick hårdare än Hardys.
Nu har han gått bort bara 69 år gammal.
Och jag säger bara för den som såg honom spela trodde att han var odödlig.
Fanns det någon som personifierat den ryska björnen så var det han.
Petrov tillhörde generationen före den ryska superfemman, men jag undrar om inte Petrovs kedja med Boris Michaljov och Valerij Charlamov var snäppet bättre än Krutov-Makarov-Larionov.
De kändes oövervinnerliga.
Och centern Vladimir Petrov var själva navet i den kedjan, i ett dåvarande sovjetiskt landslag som slog Sverige med siffror som 11–2, 13–4 och 11–3. Det var utklassning många gånger.
Därför kändes det nästan större än ett VM-guld de gånger Sverige kunde besegra Sovjet. Som i de två klassiska matcherna i VM i Wien 1977 då Sverige lyckades slå Petrov & Co två gånger om, med 5–1 och 3–1.
Tre Kronors största
Jag minns att jag gick som på moln efter de matcherna och välsignade spelare som målvakten Göran Högosta och forwarden Roland Eriksson. För att inte tala om ”Råttan” Edberg.
De var sanna hjältar och även om de inte tog guldet, så kändes det som en av Tre Kronors största segrar någonsin.
Det visar hur stort det var att slå gamla CCCP.
Men samtidigt var det omöjligt att inte beundra Petrov.
Han var en av världens bästa hockeyspelare på 1970-talet och var så där stenhård som man alltid föreställde sig en sovjetisk hockeyspelare på den tiden.
Nästan som en maskin.
Men bakom låg naturligtvis stenhård träning och medfödd talang som skapade världens bästa landslag på den tiden.
Jag har stött på Vladimir Petrov flera gånger efter den aktiva karriären. Stenansiktet hade han kvar och den där blicken man inte ville möta i en mörk gränd.
Han var ordförande i det ryska förbundet en tid och brukade sitta på läktaren när det nya Ryssland spelade hemma i Moskva.
Och varje gång han zoomades in på jumbotronen blev det ovationer.
En sann rysk hjälte.
Föll mot cancern
Nej, det var med skräckblandad förtjusning jag följde Sovjet på den tiden och kedjan med Petrov, Michaljov och Charlamov.
I dag finns bara Michaljov i livet.
Charlamov, som är nationalidol i Ryssland och vars tröjnummer 17 år heligt, gick tragiskt bort i en bilolycka 33 år gammal.
Och även om Petrov kändes omöjlig att besegra, förlorade han till slut kampen mot cancern på ett sjukhus i Moskva i morse.
Men varken jag eller någon annan som såg honom spela, kommer någonsin att glömma hur stor han en gång var.