Abrahamsson: Det blir klart på fredag
Uppdaterad 2015-04-02 | Publicerad 2015-04-01
Väldigt mycket var bättre, ändå räckte det inte.
Och en hedersam förlust var det minsta Linköping behövde.
De behöver inte heller en poängkung som inte levererar – och som redan bestämt sig för att lämna klubben.
Linköpings enda chans att skapa lite glöd i matchserien mot Skellefteå var att vinna i går. Nu lyckades de inte men gjorde i alla fall många bra saker jämfört med de två första mötena.
En minst sagt klen tröst.
De hade hellre gjort precis allting fel bara de fått med sig en seger. Slutspel handlar om att vinna, inte hedersamma insatser. Framför allt där Linköping befinner sig.
Melin sågade Taffe
Min känsla inför förlängningen var bortaseger. Givetvis var det Skellefteå som avgjorde och en fullsatt hemmaarena fick jubla.
Axel Holmström hade inte sin allra bästa kväll, men han har varit smått magisk under slutspelet. Passningen till Niclas Burström var just magisk. Enormt hög klass på 18-åringens backhandflipp fram till Burström som dundrade in 3-2, 5.03 in i förlängningen.
Jacob Micfliker gick bort sig i markeringsspelet. På något sätt var det också symboliskt. De spelare som levererade stort i grundserien har inte alls fått till det i slutspelet. Varken offensivt eller defensivt.
Roger Melin skrädde inte orden om vad han tycker om Jeff Taffes prestation.
Taffe var poänglös även i den tredje semifinalen. På nio slutspelsmatcher har amerikanen bara gjort ett mål. På de tre mötena med Skellefteå har det bara blivit en passningspoäng.
Det håller givetvis inte om Linköping ska nå en SM-final. Särskilt inte när hans defensiva spel och arbetsinsats inte håller toppklass.
LHC växte in i matchen
Enligt Sportbladets uppgifter är det redan klart att Taffe inte blir kvar kommande säsong.
Spelare kommer och går, så fungerar det hela tiden, men den kraschade förhandlingen med poängkungen har definitivt inte påverkat positivt.
Nu är det lätt att skylla Linköpings 0–3 underläge på en poängkung som inte levererar. Riktigt så enkelt är det inte. Linköpings back- och målvaktsspel var det stora problemet i de två första matcherna. Men att Taffe ser ut att sakna den rätta glöden när det gäller som mest påverkar givetvis laget.
Efter förnedringen i Saab Arena i måndags hade Roger Melin gjort en del väntade förändringar. Den direkt nödvändiga rockaden att sära på landslagsbackarna Jonas Junland och Dainel Rahimi för att få bättre balans i backparen. Det gav väldigt positiv effekt. Men också några småjusteringar i kedjorna, som inte blev någon succé och där man återgick till orginaluppställningarna.
Linköping inledde lite vingligt, inget konstigt alls efter den omtumlande överkörningen i måndags. Men efter några felpassningar, där man hade gott om tid, växte de in och var fullt på höjd med Skellefteå.
”Grymt slut för Linköping”
Marcus Högberg klev också fram och var den målvakt Linköping inte hade i de två första matcherna.
Skellefteå lyckades inte få det riktiga flytet i spelet, till stor del på grund av att passningsspelet inte stämde lika bra som tidigare. Samtidigt gjorde Linköping det riktigt bra. Inte minst plockade de effektivt bort utrymmet lågt och centralt i Skellefteås zon, den yta där de gulsvarta så gärna vill starta sina anfall.
Trots att Skellefteå vände 0–1 till 2–1 på 22 sekunder kunde Nichlas Hardt kvittera och ta matchen till förlängning.
Där sköt Niclas Burström bort det sista hoppet för Roger Melins lag.
Ett grymt slut för Linköping och ett definitivt slut på den här semifinalen. Linköping kan vinna en match, de vinner givetvis inte fyra raka.
Redan på fredag tror jag Skellefteå är klart för sin femte raka SM-final.