Företag betygsätter barnen i hemlighet

Verksamheten kan bryta mot de mänskliga rättigheterna

Publicerad 2019-05-28

När tioåringar spelar ishockey sitter det företag på läktaren och betygsätter deras förmåga.

Detta för att kunna bjuda in de bästa till kostsamma läger och turneringar.

Verksamheten får kritik av Svenska ishockeyförbundet och kan till och med bryta mot barnens mänskliga rättigheter.

När ditt tioåriga barn spelar ishockey sitter det personer och bedömer hur duktigt barnet är på att åka skridskor, vilken speluppfattning hen har och hur långt barnets talang kan tänkas räcka. Det behöver inte vara något du bett om och är kanske inte ens något du känner till.

De barn som bedöms vara tillräckligt talangfulla får sedan brev från företagen där de, efter ordinarie säsong och mot betalning, uppmanas att följa med på träningsläger eller turneringar för att utvecklas.

Boris Lamby är en av flera aktörer som bedriver en kommersiell hockeyverksamhet för ungdomar utanför idrottens föreningsorganisation. Den här sommaren genomför hans företag Prospect marketing Sweden läger under tre veckor för spelare födda mellan 2004 och 2009.

– Jag startade den här campen för 15 år sedan och 367 juniorlandslagsspelare har varit med på den. Jag säger inte det här för att göra reklam, då de som har talang kan givetvis bli bra på annat sätt också, men de som har kommit tillbaka fyra-fem gånger har också blivit bäst. Därmed sagt är det inte alltid säkert att det beror på just den här campen.

Men förfarandet får kritik.

Svenska ishockeyförbundet menar att den kan öka på träningshetsen bland ungdomar och riskerar att bränna ut talanger för tidigt. Åsa Ekman, som arbetat med frågor kring Barnkonventionen i över 15 år, säger i sin tur att verksamheten till och med är ett potentiellt brott mot barnens mänskliga rättigheter.

– Att bedöma människor utan att det är medvetna om det är en integritetskränkning. Barnkonventionen talar om allt från rätten till privatliv till rätten till frihet från olika typer av integritetskränkningar, säger Ekman.

Åsa Ekman.

Varför är det ett problem?

– Det är bara att tänka efter själv, hade vi vuxna velat bli bedömda på vår arbetsplats eller i vårt kultur- eller fritidsutövande utan att veta om det? Även om intentionerna är att vilja erbjuda något som får barn och ungdomar att utvecklas så är det inte schysst. Det är så klart en integritetskränkning och det pratar Barnkonventionen mycket om.

Boris Lamby vill inte berätta hur företagets uttagningsprocess ser ut men skriver på sin hemsida att bolaget följer cirka 500 barn i varje årskull och att ”endast en liten del bjuds in”. Vidare står att företaget bedömer spelarnas blick, bollsinne, skridskoteknik, frekvens, skott, psyke och fys efter betygen ”extremt bra, godkänd, medel eller underkänd”.

– Jag har koll på cirka 500 spelare i varje årskull och när de är tio år så är det klart att jag lyssnar, kontrollerar och även tittar på spelarna. Jag har inte sagt att det här är en perfekt värld men om jag har haft ca 60 procent av juniorlandslagen och oftast åtminstone bjudit in varenda en som deltagit på förbundets camper så... Jag har inte alltid rätt, det troliga är att det kommer överraskningar, men de som kommer på campen är de som har mer driv.

Barn spelar ishockey. Arkivbild

Tycker du att det finns en relevans i att fråga barnen och deras föräldrar innan du bedömer dem?

– Det är riktigt att det kan vara lite känsligt och även bland de som inte blir inbjudna finns det många som drömmer om, och kan bli, riktigt bra. Jag säger även till föräldrar som ringer att vi trycker inte på någon knapp så blir de bra på en vecka, utan det är en lång väg. Men de som vill komma på den här campen är de som är lite bättre. Vi kan inte garantera något men därför försöker vi ha bra koll på spelarna.

– Det finns spelare som aldrig varit på campen och som blivit bra ändå. Jag har respekt för det, precis som jag har respekt för de som inte har resurser. Men marknaden är fri. Vad det handlar om huvudsakligen är att de som kommer hit vill ha roligt på campen. Är alla bra så blir det mer homogena grupper och med homogena grupper kan du göra lite mer. De förstår mer och många gånger är det här bättre spelare från småklubbar ute i landet som normalt inte får spela tillsammans med spelare på den här nivån.

Men förstår du frågan, om det är lämpligt att bedöma barn som inte bett om det?

– Jag hör vad du säger men framför allt, under alla år, så har många blivit mycket glada och peppade att bli uppmärksammade och sedda. Att bli sedd är ett av våra grundläggande psykosociala behov. Sedan finns det alltid de som blir avundsjuka… Tänk om man alltid ska försöka undvika att andra blir avundsjuka.

Kan du se något etiskt eller moraliskt problem med lämpligheten i det?

– De som blir bra på idrott är de som vill mer och har en viss talang. Sedan tyckte jag att det var för ungt med tioåringar de första sju åren på campen så då hade jag gränsen vid tolv år men det är en enorm efterfrågan att vilja vara med på campen. Deltagarna ger också feedback till oss kring vad de tyckte var bra och mindre bra så att vi kan förbättra det och vi säger till dem vad de är särskilt bra på och vilka kvalitéer de måste träna lite mer på. Tycker du att det är negativt?

– Alla människor har olika uppfattningar men det finns en tendens i Sverige att allt ska vara så lika för alla medan vi drunknar med måttstocken i hand. Då hjälper du bara de svagaste i samhället men de energiska och talangfulla får klara sig själva. Sedan finns det givetvis skilda uppfattningar och en del slänger på luren när jag ringer för att kontrollera något men det får man ta. Det kallas research. Men då får du också en hög nivå om du är beredd att lägga ner den tiden och då tycker spelarna att det är kul. Jag har fått erbjudanden från andra som vill köpa campen men om du tror att det är lätt så misstar du dig.

Lamby ser också fördelar även för barnen med att välja bort spelare.

– De allra flesta drömmer om NHL och drömmer om att bli bra men det kan vara föräldrarna som drömmer mest så det gäller att ta ansvar. Det kanske inte är så lämpligt att de som inte är så bra, men har en pappa eller mamma som verkligen vill, får komma. I tioårsåldern är det lite väl tidigt att se hur bra någon kan bli men det är en fruktansvärd efterfrågan. Många ringer två år innan men jag påpekar att det är för tidigt.

– Vi dömer inte ut någon spelare bara för att vi bjuder in de som just i den åldern råkar vara bland de bättre. Man ska också veta att det finns otroligt många fler hockeyskolor för alla än den här campen. Det är en fri värld. Vi lever inte i Östtyskland eller Nordkorea även om man kan tro det ibland. Det här handlar inte om ifall föräldrarna eller barnen har bett om det. Vi följer de marknadsföringsregler som finns och brevet går till föräldrarna. Sedan är det upp till dem. Om du vill ha en elitkurs i matematik är det upp till föräldrarna. Det kommer inte att gå med förbud eftersom det är en fri värld. Om vi inte vill ha det som i en diktaturstat.

Åsa Ekman efterlyser i sin tur barnens röst i verksamheten.

– Den kanske viktigaste aspekten är ju barnen själva, vad tycker de? Här verkar just barnens egna viljor och åsikter ignoreras. Och forskningen visar ju, tvärtom mot vad det kanske låter som enligt företaget, att barn och unga själva inte alls vill bidra till tränings- eller tävlingshets. Barn och unga vill inte att det ska elitsatsas tidigt utan tvärtom, det ska vara fokus på det sociala, att utvecklas tillsammans och att alla ska få vara med. Jag tror det är svårt att hitta argument för att det här ska vara i enlighet med Barnkonventionen.

  • Diskutera gärna i sociala medier under hashtaggen #utgallrad
Läs hela historien om Emir på Instagram – en del av
#utgallrad

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!

Följ ämnen i artikeln