”Är en ära för mig att bli målad”

Publicerad 2015-04-24

VÄXJÖ. Lagkaptenen Tomi Kallio, 38, är nog den stoltaste SM-vinnare Sportbladet har målat i guld.

– Ja, det är en ära. Det här är stort för mig. Speciellt som det kan vara det sista jag gör som spelare, säger han.

2015 Tomi Kallio har vunnit två SM-guld med Frölunda. Men det var först efter guldet med Växjö som han fick sin efterlängtade guldmålning. ”2003 var det Patrik Carnbäck och 2005 var det Daniel Alfredsson”, minns Kallio.

Växjös lagkapten var ändå ett självklart val den här gången.

Och jag som varit med och valt ut de här kandidaterna genom åren mindes inte vilka som fått posera med champagnen, seger­cigarrerna och SM-bucklan när Tomi Kallio vann SM-guld med Frölunda 2003 och 2005.

– Men 2003 var det Patrik Carnbäck och 2005 var det Daniel Alfredsson, minns Kallio.

Symbol för satsningen

Så här i efterhand kanske Tomi Kallio varit det självklara valet redan 2003, då han avgjorde i sudden death i sista matchen mot Färjestad och vann slutspelets poängliga överlägset.

Men då var han en färsk och sen värvning, medan Carnbäck var den Frölunda-ikon som även Tomi Kallio skulle bli med åren.

Nu får han sin guldbild tillsammans med den hemvändande sonen Robert Rosén.

De som bäst symboliserar det som gjort Växjö till mästare på bara fyra år.

Rosén som återvände för tre år sedan efter några år i Modo och AIK, där han fick sitt stora genombrott.

Lite av Mr Växjö.

Och så Tomi Kallio som blev början på satsningen och en av klubbens första stora värvningar som gav rubriker. Hela Göteborg var i uppror när Frölunda släppte fansens favorit.

Flyttar hem till Åbo

Men Växjös sportchef Henrik Evertsson såg Kallios ledarkvaliteter.

– Jag satt och pratade med honom länge och han förklarade sin vision och jag kände att det här var en klubb som satsade. Det kändes rätt från början, säger Kallio.

Och inför den här säsongen valde Växjös tränare Sam Hallam att göra Kallio till lagkapten.

Det som nu blivit det perfekta slutet på karriären och flyttlasset är på väg hem till Åbo igen efter alla år i Sverige.

Och efter två finländska guld och två svenska fick han lyfta bucklan som kapten för första gången.

– Det var magiskt. Det finns inget annat ord, säger han.