Linköping har skrivit ishockeyhistoriens smartaste kontrakt
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-12
Linköpings långtidskontrakt med Mattias Weinhandl och Tony Mårtensson är de smartaste i hockeyhistorien.
Snart har de båda genererat cirka 30 miljoner kronor i uthyrningsintäkter till Mike Helbers imperium.
En fullständig absurdsiffra som tangerar Djurgårdens spelarbudget den här säsongen.
Linköping är en klubb som alltid förvånat, överraskat och chockat hockeysverige.
Klubben har köpt sig till framgångar, eftersom man tidigare saknade en fungerade ungdomsverksamhet.
Men köpelaget har ändrats.
Nu är man en typ av Poolia för KHL där man säljer hockeyspelare österut och klubbens främsta tillgång är Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl.
Helber väljer KHL
Två spelare som kanske är för bra för elitserien och som är uppbundna med långa kontrakt med Linköping.
Hade de funnits ett NHL-avtal mellan Europa och Nordamerika hade killarna gått gratis till NHL och på så sätt kommit ur livstidskontrakten, nåja, med Linköping.
Nu har Linköping makten och mäklaren Mike Helber väljer alltså att göra affärer med KHL i stället.
Just nu är det febril verksamhet på Linköpings kansli. Ännu en uthyrning till KHL ska färdigställas och den ger ungefär fem miljoner kronor till Helbers kassakista. Pengar som de får inbetalda i förskott, till och med.
Poängmaskinen Tony Mårtensson hyrs ut ännu en säsong, 2010–11, till KHL.
Det innebär att den här säsongen är lite av sista chansen för Linköping. Nästa säsong är Mårtensson i KHL och laget tappar den bästa offensiva centern i elitserien.
Var hamnar alla pengar?
Men är det värt pengarna?
Vad är en förstecenter i elitserien värd och hur reagerar fansen när förstecentern nästa år eventuellt heter något anonymt som Ramzi Abid eller Tommi Santala.
Där är den stora faran för Linköping. Man leker med förtroende och man leker med känslor.
En övergång till NHL är okej i alla väder och för alla fans. Men att sälja spelare till oligarker i Ryssland är fortfarande lortigt 2010.
Jag har ändrat min syn på ishockeyn de senaste två åren och förstår att det handlar för lagen att profitera och begrepp som klubbkänsla och derbyn är lika aktuella som Rubiks kub.
Det jag dock inte förstår är vad Linköping gjort med alla extra intäkter?
30 miljoner kronor från Weinhandl och Mårtensson.
20 miljoner kronor i gåva från Hugo Stenbeck.
16 miljoner kronor varje år i ramavtal från Hockeyligan.
Helbers kassakista borde vara lika full som Joakim von Ankas.
Men Linköpings ekonomiska verklighet är nästan tvärsom om och jag tror att Helber funderat på sms-lån både en och två gånger, speciellt i somras.