”Jobbade med näsan mot väggen – ohållbart”

Ola Samuelsson i stor intervju om • V75-succén • Flytten • Travsatsningen: ”Föräldrarna var måttligt imponerade”

helskärm

Ola Samuelsson gör succé som travtränare och tog i lördags en V75-dubbel.

För elva år sedan lämnade han Solvalla för Jägersro i jakten på en nytändning.

Det skulle kosta honom ett mångårigt förhållande.

– Jag jobbade med näsan mot väggen i Stockholm. Långdistansförhållandet blev ohållbart i längden, säger Ola till Trav365.

Ola Samuelsson upplevde under lördagen en av sina bästa dagar på en travbana. En snygg V75-dubbel inleddes med Lucifer Sam, och avslutades med Heroine Darling. Nästan 300 000 kronor in totalt och vi gissar att det var mungiporna uppåt för Jägersrotränaren.

Eller...?

– Yrkesskadad som man är så satt man i bilen på vägen hem och grämde sig över galopperna för Andover Heaven och Honeys Magnificent. Andover var kanske den som värmde bäst men hoppade innan bilen gick. Honey tappade käkremmen i starten och galopperade sedan med lite grepp. Det var inte bara plusplus men sånt hör branschen till, berättar Ola för Trav365.

”Är givetvis nöjd, mer än nöjd”

När vann du egentligen två V75-lopp en och samma dag senast?

– Minnet är bra men kort. Undrar om jag som kusk inte vann två någon gång, men i närtid har det inte hänt.

Under fjolåret vann stallet hela 62 lopp och det kördes in drygt 4,3 miljoner till en lycklig tränare, och likaledes glada hästägare.

Hur nöjd var du med de rekordsiffrorna?

– Grejar man att hålla en segerprocent på 20 över en hel säsong så är man givetvis nöjd, mer än nöjd. Hästarna har fått vara sunda och friska och levererat.

Två veckor in på det nya året har Samuelsson inlett i ett rasande tempo. Fortsätter det på samma vis är han på god väg att spränga tiomiljonersgränsen när det är dags för årsbokslut.

– Tyvärr har jag inte hästar och materialet för det men visst skulle det vara snyggt om det blev så. Det är dock svårt att sätta upp målsättningar i den här branschen. Jag är nöjd bara allting fungerar som det ska, även om jag gärna hade velat se fler nyblivna treåringar i stallet.

”Jag var kungen av fusklappar”

Ola, som är uppväxt ett stenkast från Solvalla, halkade in i travsporten som ung grabb och brukade regelbundet hänga där tillsammans med en vän. I samband med att Erik ”Busen” Svensson blev inkallad till lumpen dök det upp ett arbetstillfälle för Samuelsson hos Olle Nilsson.

– Jag är född 700 kvar, med utsikt över ”Valla”, men saknar en riktig ”skitskottarbakgrund”.

Vad tyckte egentligen föräldrarna om att du prioriterade hästarna före läxorna?

– De var måttligt imponerade, även om jag i och för sig inte var något lyse i skolan. Morsan tyckte visserligen om hästar, farsan däremot ansåg att det var ruffel och båg. Jag hade en tanke på att bli fritidsledare eller något liknande men travet ryckte tag i mig.

Vilka minnen har du av skoleleven Ola Samuelsson?

– Dem har jag försökt förtränga, även om man faktiskt har tagit studenten från gymnasiet. Det är nog en merit i den här branschen.

– Jag försökte nog mest ta genvägar i skolan och var kungen av fusklappar. Det var svårt med motivationen för många av oss på den tiden.

Vi har även ett vagt minne av att någon kallat dig för ”Solvallas lataste stalldräng”. Kan det stämma?

– Nja, det kan det väl i och för sig göra. Jag myntade ju själv uttrycket att jag var svettallergiker, så man får skylla sig själv. Samtidigt, för att leverera något i den här branschen, så måste man ligga i utav helvete. Ofta på kroppens bekostnad.

”Inte glömt bort var mållinjen ligger”

Sundbybergssonen testade på flera olika lagsporter under ungdomsåren, dock utan att riktigt glänsa i någon. Det har dock sedan dess gått betydligt bättre inom travet.

1996 kom så karriärens största framgång när hans unghäststjärna Hannah Newmen vann Svenskt Travoaks. Det egna självförtroendet hade sviktat och därför valde Samuelsson att sätta upp Jorma Kontio i sulkyn.

Den flygande finnen gjorde inga misstag och tog därmed en av karriärens främsta vinster i sitt nya hemland.

– Jag hade en jäkligt bra häst just den dagen, som var mer eller mindre överlägsen.

Du körde som bekant inte själv den dagen och har på senare år hållit dig under hundra lopp i sulkyn. Hur uppskattar du din egen förmåga som kusk, jämfört med den som tränare?

– Jag har inte glömt bort var mållinjen ligger men samtidigt så vill jag inte bli jämförd med de som kör frekvent. Gör man inte det så sitter inte tajmingen, och man får heller inte med sig respekten.

– Ska jag försvara ledningen får jag offra mig en gång för mycket, det har man inte råd med. Framöver får jag nog rikta in mig på breddloppen.

”Jag högg som en kobra”

Året därpå åkte Hannah Newmen på en gaffelbandsskada och karriären var över efter bara 22 starter. Ett liv i avelsboxen tog vid.

Sedan dess har tränaren säkert ägnat både en och flera tankar åt hur det skulle kännas att ånyo segra i ett klassiskt unghästlopp.

– Det har gått några år sedan senast så visst vore det kul att ens kunna kvala in. Är man med så har man ändå chansen. Målsättningen är att någon av de nyblivna fyraåringarna tar ett kliv till.

Anledningen till att Samuelsson numera dagligen dinerar med charmiga skåningar beror på att han sökte en ny utmaning i livet. Hästarna presterade inte som han önskade och när Lutfi Kolgjini, likt Marlon Brando i ”Gudfadern”, kom med ett erbjudande som Ola inte kunde tacka nej till så tog han sitt pick och pack och flyttade.

– Jag högg som en kobra, utan att tänka mig för. Det kändes som om jag jobbade med näsan mot väggen och trampade vatten i Stockholm. När jag erbjöds jobbet som försteman hann jag inte riktigt tänka igenom det hela men lagt kort ligger.

Det blev sammanlagt ett år i ”Luddes” tjänst men det visade sig vara svårt att gå från att vara egen tränare, till att titulera sig ”anställd”.

”Travtoken i mig tog överhanden”

Ola valde att stanna kvar i Skåne. Först på Vomb, hos Kolgjini, sedan på Hans Adielssons tidigare gård med närhet till Jägersro travbana och alla dess träningsmöjligheter.

Flytten söderut för elva år sedan var dock inte helt oproblematisk, då både sambo och ungarna blev kvar i huvudstaden.

– Barnen var mer eller mindre vuxna då. Jag testade med ett långdistansförhållande men det blev ohållbart i längden, så den biten sprack. Det var mycket som blev jobbigt som jag inte hade tänkt på i ruset, så att säga. Man såg framför sig möjligheten att jobba med fina hästar. Travtoken i mig tog överhanden.

– Med facit i hand kanske det inte var ett helt klockrent beslut. Jag har dock försökt göra något bra av det och man kan nog säga att flytten inneburit en nytändning för mig som travtränare.

Barnen tycks ha ärvt faderns hästintresse. Sonen Jesper äger El Vego Khalifa, som tränas av Ola och för en tid sedan tog en överlägsen seger på V75.

Dottern Jessica har en diger bakgrund som hästskötare. Hon och sambon Markus B Svedberg köpte under fjolåret gården Grevekällan, en satsning som tycks ha burit frukt.

”Han ska ha en rak på näsan”

Jessica har även meriter utanför Sveriges gränser. 2014 hade hon inte bara en utan två passhästar åt Franck Leblanc i världens största travlopp: Prix d'Amerique. Svenske Maharajah vann visserligen den upplagan men Up And Quick tog gruvlig revansch året därpå.

Tyvärr med en ny skötare då förlusten mot Stefan Hultmans kanon blev för tuff att svälja för superskötaren.

– Det var knäckande för henne att torska mot Maharajah. Då tappade hon sugen lite för Frankrike och jag tror att hon kom tillbaka hem ganska fort efter det.

Ola har alltid varit stolt över sina barn som båda är utbildade ekonomer. Han väntar dock fortfarande på lite vägledning från dottern som har en magisterexamen från Lunds Universitet...

– Hon har papperen i ordning men tyvärr har jag inte hunnit få hjälp av henne på den biten. Det kanske kommer?

Med 40 hästar på träningslistan, varav 15 är ostartade tvååringar, så ser framtiden ljus ut för mannen som ibland kallas för ”Muggen”.

Smeknamnet har hängt med sedan Solvallatiden eftersom någon ansåg att Ola, i sulkyn, minsann såg ut som om han satt på muggen.

– Det har vuxit fram mer och mer med åren. Jag fick ärva det från ”Mugg-Olle” Andersson och det är Göran ”Valpen” Franks, hovslagare hos Daniel Redén, fel. Egentligen ska han ha en rak på näsan för den. Men, men, spelet heter revansch, avslutar Ola skämtsamt.