”Jag anar att luckan är svår att fylla”

Micke Nybrink om Johnny Takters besked: ”Jag blir faktiskt lite tom”

Johnny Takter avslutar kuskkarriären.

Travsporten blir en profil fattigare.

Jag blir faktiskt lite tom – för jag anar att luckan är svår att fylla.

Ingen annan är som Johnny Takter, en speciell kusk som ingen vill möta.

En orm i loppen, en blyg ängel vid sidan av.

Vet inte när jag såg Johnny Takter köra en travhäst för första gången. Det är länge sen. Vi var båda unga, blåögda och hungriga då. Men det var väl i början av 1980-talet eller möjligen i slutet av årtiondet före.

Men kom nu inte och slå mig i skallen om jag har räknat fel. Jag vet i alla fall att han vann sitt första lopp 1977.

Matine kan det ha varit han satt bakom. Vi säger det. Han körde en häst som hette Matine och den var världens snabbaste. I alla fall i 500 meter. Om Matine tränades av pappa Bo William Takter eller av unge Johnny minns jag inte heller.

Ni får googla det – men det spelar ingen roll. Jag drar till med att pappa tränade. Trollkarlen från Mantorp.

Många har försökt se ut som Takter

Vad jag mer minns av den tidiga Johnny Takter är hur otroligt rätt han såg ut där han satt i sulkyn.

Så här 40 år senare finns det fortfarande ingen som kan sitta i en sulky som Johnny. På något sätt ser det ut som om alla travsulkys är gjorda för honom. Han blir ett med vagnen.

Många har försökt se ut som Takter, ha samma stil. Få, eller jag får nog dra till med ingen, har lyckats.

Det är ungefär som att försöka härma Tiger Woods långa järn på golfbanan eller Roger Federers backhand.

Har ni sett någon ny Tiger Woods ännu?

Någon som slår bollen som Federer?

Och ingen kommer att köra häst som Johnny Takter, inte så vackert och utan ansträngning.

Nådde fem raka Elitlopps-finaler

Nealy Lobell måste vi också prata om. Stoet som utan minsta tvekan har den största platsen i snart 60-åriga Takters hjärta. Nealy var troligen gjord av stål eller kanske en legering av betong och armeringsjärn i.

Johnny tränade henne själv och under åren 1988 till 1992 kvalade hon in till fem raka finaler i Elitloppet.

Vid sidan av travbanan, på stallbackarna och i vinnarcirklarna har han aldrig riktigt funnit sig till rätta. Inte på samma sätt.

Känslan är att det är när han kört häst som han känt frid och harmoni. När strålkastarna riktas mot honom har han slutit sig, varit blyg och ibland svarat obegripligt. Ändå har det varit och är en del av charmen.

Glöm att han ger ett standardsvar

Genom åren har jag gillat hans filosofiska svar på våra frågor. Glöm att han ger ett standardsvar på en fråga hur det känns eller hur bra en häst är. Han försöker alltid svara exakt.

Jag har pratat med honom många gånger och aldrig någonsin tyckt att han inte försökt. Många har kanske ansett att han varit flummig och rörig men hellre det än floskler.

Jag tror inte att Johnny Takter vet hur man använder floskler.

Visst, solglasögon, frisyr som en rockstjärna, tjejmagnet och sulkyartist men ändå slås man mer av hans tillbakadragna stil och låga profil. Jag tror absolut att det har med pappa Bo William att göra. I ett rum med Bo W Takter finns det ingen plats kvar, då blir man tyst och låter sig underhållas.

Meddelade att han tröttnat

Vad minns jag mer?

Såklart skandalerna, om det nu var det? Samma sak här, jag har inte googlat så ni får nöja mig med vad jag minns.

Jag kommer ihåg hur han blev angripen med en machete på en efterfest, fruktansvärt. Hur han strax därefter (nej, inte samma natt) attackerades i en kö till en korvkiosk av en knivman och jag minns även ett flertal timeouter genom åren.

När Johnny plötsligt meddelade att han tröttnat och inte ville längre. Att han inte hade suget eller att han mådde dåligt. Men efter ett tag var han tillbaka och körde, lika coolt som alltid.

Fast på något sätt känns det mer definitivt den här gången. Det är som om lågan har slocknat det senaste året, jag menar inte i hans ögon utan som kusk. Känslan är att han inte njuter på samma sätt när han kör hästar och vinner travlopp. Snyggt är det fortfarande, han gör travpoesi i sömnen, men han är inte där på samma sätt.

Oerhört få som kört så många bra hästar

Nu ser jag att Johnny vann storloppet Hugo Åbergs 1985, på Jägersro – med Matine. Okej, det kanske inte var den första hästen jag såg honom köra men det var kanske hans stora genombrott? 1982 blev han historisk när han som lärling blev kuskchampion på Jägersro.

Annars är det oerhört få kuskar som kört så många bra hästar.

Nealy Lobell har vi nämnt och vi droppar några ytterligare namn så vad sägs om Moni Maker, Commander Crowe, Iceland, Beanie M.M. och On Track Piraten?

Kramer Boy är en annan fantastisk travare jag aldrig glömmer, den tränade Johnny själv. Hästen som svävade runt banan och vann både Sprintermästaren och Lotterian i Neapel.

Halvsov på stallbacken innan Elitloppsfinalen

Jag skulle kunna skriva om alla hans storloppsvinster, till exempel om hur han ramlade över styrningen i Elitloppets final 2010 när Stefan Melander råkade få se honom sitta och halvsova på Solvallas stallbacke efter försöken. Vakna, du kör i finalen. Takter gled (han är en glidare) till spets Iceland försvann till vinst.
Som kusk har han aldrig varit krånglig. Ge honom bara tömmarna så känner han sig fram. Det spelar ingen roll vad hästen presterat i loppen, Johnny kör på volley eller i alla fall på ren känsla.

Vissa kallar honom illa påläst, jag säger nog mer att han är en briljant konstnär, ingen jävla ingenjör.

Fast visst, han kanske har travets högsta högstanivå men även den lägsta lägstanivån när han inte är inspirerad. Exakt, jag sa ju att han är en konstnär.

Så vi tappar en dimension nu. Jag vill inte säga att det är en käftsmäll för travsporten att Johnny Takter pensionerar sig själv men det är i alla fall ett lite steg åt fel håll.

Även för oss som spelar är det ett minustecken. Visst det finns andra kuskar, i massor, men att hitta en ny Takter kommer inte att gå.

De tre största sullykonstnärerna någonsin: 1. Jospeh Veerbeck., 2. Johnny Takter, 3. Ulf Thoresen.

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!