Takter: ”Just nu är det tufft - allting är svart”

Uppdaterad 2018-10-31 | Publicerad 2018-10-29

Johnny Takter berättar om sin psykiska ohälsa: ”Jag har sovit i ett dygn”

Johnny Takter, 59, är en av Sveriges mest framgångsrika kuskar genom tiderna och har vunnit i stort sett alla storlopp man kan inom travsporten.

På sidan av tävlingsbanan har Johnny kämpat med psykisk ohälsa i 30 år.

I lördags strök han sig själv från V75 och under söndagen stod han över fina lopp på Solvalla på grund av sina bekymmer.

– Just nu känns det tufft, det är svart allting, säger han till Trav365.

Tidigare i år meddelade Johnny Takter att han skulle sluta köra travlopp och i ett öppet brev beskrev han att motivationsbrist var anledningen.

Kort senare var Johnny dock tillbaka på banan - och i vinnarcirkeln - där han är van att stå.

Men efter beskedet i våras så har kuskstjärnan, som vunnit i stort sett alla storlopp man kan inom travsporten, trappat ner rejält på sitt körande.

”Intresset för allt försvinner”

I slutet av september blev han uppsatt på Timo Nurmos Kriterie-häst Inti Boko och på sitt eleganta sätt styrde Takter hästen till segern värd fyra miljoner kronor.

På banan har man inte kunnat skymta hans besvär vid sidan av banan, men Johnny har under 30 år kämpat med psykisk ohälsa och blyghet.

Kort inpå lördagens V75-omgång på hemmabanan Jägersro strök sig Takter: ”Jag åker till sjukhuset”, skrev han på sin Facebook-sida och meddelade att han fått taskiga anonyma sms, något han inte ville få igen: ”Låt mig slippa dom och förstå att psykisk ohälsa är ett helvete”.

Takter stod även över Solvallas fina Breeders Crown-semifinaler under söndagen, där han avstod att köra sin favorithäst A Sweet Dance.

Under måndagen fick Trav365 ett längre snack med Takter.

– Ibland är de här problemen lite värre. Jag kan inte sätta ord på det, det är svårt att begripa. Det är svart allting. Eller åtminstone grått. Just nu är det tufft. Det går inte att beskriva det här, intresset för allt försvinner. Jag har sovit i ett dygn, men det finns bara en väg: upp, säger han.

Du har hyllats för att du vågar prata om dina psykiska problem.

– Det ligger lite i tiden. Media fanns inte på samma sätt förut. Det finns ohälsa och anledningen till att jag pratar- och skriver om det är för att det ska lätta för mig. Men är det även positivt för andra, är det positivt för mig.

Du har fått taskiga sms, vad har det stått?

– Jävligt taskiga! Speciellt om man vet om mina problem. Och det är givetvis skickat från anonyma nummer. Det har stått i princip: ”Du borde lägga av, du kör odugligt, du borde gå till en hjärnskrynklare”. Sånt vill jag inte ha. Det finns taskiga människor som borde få sig en tankeställare.

Takters inlägg på Facebook inför helgens tävlingar.

”Folk är rädda för människor som inte mår bra”

Att vänner, kollegor och folk bryr sig om lyser upp profilens tillvaro.

– Det räcker att finnas till. Att träffa någon ibland. Man blir jävligt ensam när det blir så här. För det första så drar jag mig undan, men sen så är folk rädda för människor som inte mår bra, det har jag känt.

Din bror Jimmy Takter vann ett stort lopp i helgen och du har haft en fantastisk karriär, är det tankar och händelser som kan göra det bättre för dig?

– Det spelar roll. Men jag hade gärna känt mig pigg och frisk, jag har missat mycket. Det hade kunnat vara bättre. Hoppas det kommer ett ljus, jag vill övervinna det här.

Vad säger läkarna, kan de hjälpa dig?

– Det är ett väldigt svårt område. Psykiatrin och psykologin. Väldigt svårt. Ibland är det nästan så att de frågar mig vad de kan göra för mig.

Vet du det?

– Nej, det vet jag inte. Jag har tagit antidepressiva mediciner i flera år. Men det hjälper inte. Det kan lindra, men det hjälper inte. Sen har jag fått sömntabletter, och det är inte de mildaste. Jag vill inte ha så starka, för man går som en zombie dagen efter, men man sover väldigt dåligt när man mår så här och det är viktigt att få sömnen.

”Gillar inte att ge upp”

Hur nära är man att ge upp när man mår så här dåligt?

– Jag gillar inte att ge upp. Jag har kollat på lite racing här, det gillar jag och jag följer Kimi Räikkönen, då slipper jag fokusera på mig själv, för jag tycker inte att jag är intressant, andra personer är intressanta, inte jag. Jag är inte speciellt märkvärdig, visst jag har bra resultat i karriären, men jag tycker det är roligare att kolla på andra. Jag har aldrig känt mig märkvärdig, jag har för hårda krav på mig själv. Jag tror det. Nu gäller det att komma upp på fötter igen. Jag vill börja träna och så.

– Något som hjälper mig är när tränare ringer och frågar om jag vill köra deras hästar, för det är ett kvitto på att de vill ha mig. Det uppskattar jag. Jag har aldrig tagit något för givet, det är kul när tränare hör av sig. Det är bra för min känsla.

I det här läget hamnar ju tränarna i en svår sits, när de inte riktigt vet hur du mår.

– Jag förstår det fullständigt. Men jag inte satt upp mig på en ”tillgänglig-lista” på fyra månader. Tränarna har ringt mig, eller jag har ringt dem när jag har kunnat och velat köra. Jag har inte varit tillgänglig, men när jag varit det, så har tränarna vetat om det, säger Johnny Takter.

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!

Följ ämnen i artikeln