”Jag visste från början att jag skulle ge bort mitt hår”

Publicerad 2023-11-06

Redan innan han fyllt 4 år började Edin Salkic spara ut håret.

Målet: det skulle skänkas till ett barn med cancer. Nu har 9-åringen klippt sig och donerat håret.

– Jag ville hjälpa, säger Edin.

Synen som mötte Edin Salkic på sjukhuset fick honom att vilja hjälpa, redan innan han hunnit fylla fyra år.

– Jag såg en tjej på sjukhuset som inte hade hår, och så undrade jag varför, och då berättade mamma att det kan bero på olika sjukdomar. Då ville jag hjälpa henne, säger Edin, 9, till Aftonbladet.

Från 3,5 års ålder behövde Edin behandlas för ett allvarligt synfel. Han skelade kraftigt och fick gå med ögonlapp, berättar Edins mamma Disa Salkic, 36. Det var just vid ett sjukhusbesök som han fick syn på en flicka med kalt huvud. Kanske behandlades flickan för cancer, säger Disa.

– Jag förklarade att det kan vara medfött, men att barn också kan mista sitt hår när de behandlas för sjukdomar. Men att flickan då får tillbaka sitt hår när behandlingen är klar. ”Men hur länge måste hon gå utan sitt hår?” undrade Edin då. Jag sa att hon kan få peruk, och då ville Edin veta var peruken kommer ifrån. Han har alltid varit ett väldigt nyfiket barn.

Edin bestämde sig. Han skulle spara ut sitt hår och donera det till barn med cancer.

– Jag visste från början att jag skulle ge bort mitt hår, när jag började spara ut det, säger han.

”Jag visste från början att jag skulle ge bort mitt hår, när jag började spara ut det”, säger Edin, 9.

”Vissa trodde att jag var en tjej”

Hans upplevelse av att gå med ögonlapp bidrog till viljan att hjälpa, säger mamma Disa. Det var många som stirrade och frågade. Edin tyckte att det var jobbigt. Det var lätt att förstå att barn som förlorat sitt hår också möts av blickar och frågor.

Edin började spara ut sitt hår och det blev riktigt långt.

– Vissa trodde att jag var en tjej. Men de som kände mig visste ju att det var jag, säger han med ett leende.

– Jag tyckte om att ha långt hår, men ibland var det i vägen.

Efter ett sjukhusbesök bestämde sig Edin för att spara ut sitt hår och donera det till barn med cancer. Här med sin mamma Disa.

Mamma Disa inflikar:

– Han gick alltid med håret uppsatt i en tofs. Det var någon enstaka gång som jag lyckades övertala honom att ha det utsläppt, det var ju så otroligt fint, med naturliga slingor.

För två år sedan var Edin redo att klippa sig och donera håret. Men att hitta en perukmakare som just riktade sig till barn – något som var viktigt för Edin – var inte lätt, berättar Disa.

”Kändes konstigt när håret klipptes av”

Till slut läste de ett reportage om en kvinna som sparat ut sitt hår tre–fyra gånger och skänkt det till en organisation i Storbritannien som gör barnperuker. En tid hos frisör bokades – och den 14 oktober var det dags.

Frisören tvättade och torkade håret, och gjorde sedan tofsar som blev till flätor, berättar Edin. Sen klippte hon av flätorna.

– Det kändes konstigt, säger Edin om upplevelsen att gå från att ha hår till naveln – till snagg.

– Vi fick skriva på ett papper och fylla i hur många centimeter hår du donerade. Så lägger man det i ett brev till organisationen. Sen får man ett diplom och en bekräftelse på att det har kommit fram, säger Disa.

Kompisarna reagerade på frisyrbytet.

– ”Oj, har du klippt dig!” sa de. Det var en i skolan som inte kände igen mig, säger Edin och tillägger att det kändes annorlunda när han skulle tvätta håret och det plötsligt var jättekort i nacken.

Först att rapportera om Edins insats var NLT, och hans goda handling har väckt stor uppmärksamhet, renderat tusentals gilla-markeringar i sociala medier och många glada tillrop. I samma veva startade Edin även en insamling för Barncancerfonden och nu hoppas han att alla “lajks” ska resultera i generositet.

– Det var 22 000 som lajkade på Facebook när jag klippte mig. Om de skulle ge en krona var till Barncancerfonden så skulle det bli jättemycket pengar, säger Edin.

”Edin har alltid varit väldigt omtänksam” säger mamma Disa om sonen. Aftonbladet möter familjen, som annars bor i Lidköping, under ett besök i Stockholm.