Höggravida Fanny fick hjärtstopp i poolen
Publicerad 2023-04-29
Höggravida Fanny fick ett epilepsianfall och hjärtstopp i poolen.
Magnus och Gustav agerade snabbt och lyckades rädda hennes liv – men inte ofödda Ilse-Majs.
– Jag har tänkt många gånger att jag önskat att jag också hade dött, säger Fanny.
Förra året blev Fanny Lindgren gravid. När det visade sig att barnet i magen var en flicka var det aldrig aktuellt med några längre namndiskussioner. Fanny hade redan på gymnasiet bestämt att om hon får en dotter så ska hon heta Ilse-Maj.
– Förlossningen var beräknad till 30 november. Vi var väldigt glada och förväntansfulla. Vi köpte leksaker, kläder, blöjor och allt som man behöver, säger Fanny.
Mot slutet av graviditeten fick hon ont i höfterna. Därför åkte hon ett par gånger i veckan hem till sin mamma, som bor i Dalsjöfors strax utanför Borås, för att bada i hennes pool. Att sitta i det varma vattnet lindrade smärtan.
Den 18 november var en sådan dag. Strax före klockan 14 satt höggravida Fanny i badet och läste en bok.
Plötsligt fick hon ett epileptiskt anfall, tippade framåt och blev liggande med ansiktet neråt i vattnet.
Gustav agerade snabbt
Samtidigt som Fanny drunknade ljudlöst i poolen tittade hennes mamma, systrar och svåger Gustav Palm, 19, på tv i vardagsrummet.
– Fannys mamma gick till poolen och kort senare hörde jag från soffan där jag satt att hon skrek efter hjälp. Tonfallet i hennes röst har jag aldrig hört förut. Det skar i öronen. Jag förstod att det var något väldigt allvarligt som hade hänt med Fanny, säger Gustav.
På nolltid och ren instinkt reste han sig ur soffan och sprang ut på altanen. Fannys mamma hade hoppat i den grunda poolen och lyfte upp okontaktbara Fanny över ytan så gott hon kunde.
Gustav hoppade i även han och lyckades vända på Fanny så att ansiktet inte längre var mot vattnet. Därefter lyfte han henne från poolen.
– Hon tuggade på sin tunga. Jag körde in mina fingrar i hennes mun så att inte tungan skulle blockera luftvägarna, säger Gustav.
Magnus sprang i strumplästen
Fannys ena syster ringde 112. Fannys andra syster sprang ner för slänten och hem till grannen Magnus Mohr, 44, som är deltidsbrandman.
Han satt i köket och drack kaffe med sin fru när det bankade på dörren.
– När jag hörde bankandet trodde jag först att det var ett skoj. Jag öppnade och där stod Fannys syster och skrek. Jag hörde på henne att det var allvarligt, säger Magnus.
I bara strumplästen sprang han upp mot Fannys mammas hus. Sekunder senare var han framme och fick se Gustav sitta bredvid Fanny som låg raklång bredvid poolen. Hon gav ifrån sig snarkljud, såg ut att krampa och var blå om vissa kroppsdelar.
– Jag förstod att hon inte syresatte till 100 procent på grund av färgen, säger Magnus.
20 minuters HLR
Kort senare slutade Fanny att andas.
Magnus smärtstimulerade henne genom att trycka hårt vid nyckelbenet, vilket hon reagerade lite på. Han kände efter hennes puls utan att hitta någon. När han smärtstimulerade ytterligare en gång fick han ingen reaktion.
– Då satte vi igång att göra hjärt-lungräddning. När jag gjorde kompressioner kräktes hon. Vi vände henne till sidan igen och försökte få ut kräket, men det var svårt. Hennes käkar var krampaktigt stängda, säger Magnus.
Han resonerade att det var viktigare att fortsätta med HLR än att få ut kräket ur munnen. Magnus gjorde 30 kompressioner och skrek sedan till Gustav att han skulle göra inblåsningar.
– Hennes mun var stängd men det gick ändå att få in lite luft, säger Gustav.
Duon fortsatte med inblåsningar och kompressioner om vartannat. Vid några korta ögonblick återfick Fanny puls och andning.
Efter ungefär sju minuter kom ambulans och brandkår till platsen. Senare anlände även ambulanshelikopter.
– Jag och en brandman turades om att göra HLR på Fanny, säger Magnus.
Efter runt tjugo minuters hjärt-lungräddning var Fanny fortfarande okontaktbar, men ändå så pass igång att personalen vågade flytta henne från platsen.
– I efterhand har jag fått höra att hon syresatte fem procent, i normala fall syresätter man 95 procent, säger Magnus.
Risk att förblöda
Fanny kördes i ambulans med poliseskort till akuten i Borås. Läkare konstaterade att Ilse-Maj inte hade fått något syre och var död i magen. Chanserna att rädda Fannys liv bedömde läkarna som små.
– Det var viktigt att få ut Ilse-Maj snabbt för att kunna få ut vattnet ur mina lungor. Hon tryckte på lungorna. Men samtidigt var jag tvungen att bli mer stabil innan de kunde ta ut henne med kejsarsnitt, eftersom jag annars skulle kunna förblöda under operationen, säger Fanny.
Klockan 19.42 förlöstes Ilse-Maj, som inte var vid liv.
Med barnet ute ur magen ökade Fannys chanser att klara sig. Samma natt hämtade ett ECMO-team från Stockholm henne och förde henne till Karolinska sjukhuset i Stockholm.
– Jag kopplades in i en ECMO-maskin. Den fungerar som konstgjord lunga och hjärta vilket hjälper till att syresätta blodet, säger Fanny.
”Önskade att jag också hade dött”
Efter några dagar i Stockholm förflyttades hon till IVA i Borås där hon låg i respirator.
– Efter fyra dagar kunde vi få lite kontakt med Fanny. Då kunde vi se att hon log lite, säger Gustav.
Till en början hade Fanny svårt att ta in att Ilse-Maj inte överlevt. Hennes make Victor fick säga många gånger att dottern inte överlevt för att hon skulle förstå.
Hennes familj försökte städa bort alla saker i hemmet som var kopplade till Ilse-Maj, men en del hann de inte få bort. När Fanny kom hem på permission från sjukhuset hittade hon blöjor och annat i skåp som påminde om dottern.
– Jag har tänkt många gånger att jag önskat att jag hade dött också. Men nu efter att jag bearbetat känner jag inte så längre. Jag har frågat varför de inte tog ut Ilse-Maj. Men hur skulle de göra det? Det gick ju inte, säger Fanny.
De är hjältar
Fanny har fått stöd från familjen och sjukvården. Hon har precis börjat jobba 50 procent och ska successivt komma tillbaka till full tid.
Hon vill bli gravid igen i framtiden och känner stor tacksamhet till Magnus och Gustav.
– Det finns inga ord för vad de gjorde för mig. Det är svårt att förklara, men det finns en jättestor tacksamhet och den kommer alltid att finnas. De har räddat livet på mig, jag vet det men jag förstår det inte. De är hjältar, säger Fanny.
