Taffan hjälper flyktingarna som flytt Isis

Uppdaterad 2015-09-03 | Publicerad 2014-11-19

’Enormt tacksam över att de vågat öppna sig för mig’

Som 2-åring flydde hon och familjen ett krigsdrabbat Kurdistan för tryggheten i Sverige.

Nu hjälper hon de som flyr terrorgruppen Isis våld.

I flyktinglägren har Taffan Ako Taha, 20, blivit flickornas och kvinnornas trygghet.

– Ibland åker jag hem och sitter och gråter i dagar.

Under sommarsemestern hemma i Sverige ordnade Taffan Ako Taha en insamling av förnödenheter till flyktinglägren i Kurdistan. När hon insåg svenskarnas behov av att få bidra ordnade hon en pengainsamling. Nu ser hon på plats till att allting verkligen når de behövande. Samtidigt har hon blivit framför allt våldsutsatta flickors och kvinnors stöttepelare och trygghet i de överfulla lägren.

– Jag känner en enorm tacksamhet över att de har vågat öppna sig för just mig, att de känt den tilliten, säger Taffan.

Känner samhörighet

Och det är inga lätta berättelser hon får ta del av. De som lyckats fly terrorgruppen Isis besinningslösa våld berättar om våldtäkter och avrättningar. Två systrar öppnade upp sig om hur de våldtogs och sen bevittnade hur deras höggravida mamma våldtogs och sköts. 

– Ibland åker jag hem och sitter och gråter i dagar. Det tär att hålla skenet uppe framför dem som lider och man kan känna sig både otillräcklig och hjälplös.

– Men jag tror att de ser mig som en hjälp, ett hopp. Jag är någon de kan prata med som inte upplevt deras elände, som inte känner samma smärta de gör.

Men visst kan hon känna viss samhörighet med de som flytt sina hem, sin trygghet. När hon var två år gammal flydde hon, hennes storasyster och deras mamma ett krigsdrabbat Kurdistan. De nådde så småningom Sverige men kvar i hemlandet fanns pappa som var soldat. Medan föräldrarna i dag ofta känner oro över sin dotters arbete i ett oroligt område finns det också en stolthet.

– Pappa brukar säga att jag lyft hans gevär och går i hans fotspår, men att jag strider med mina ord, med papper och penna. Och det är på grund av min bakgrund som jag alltid brunnit för mänskliga rättigheter och humanitärt arbete.

Militären har blivit vardag

För två år sen hoppade Taffan av juridikstudierna i Lund och flyttade till Kurdistan. Nu pluggar hon journalistik. Som frispråkig feminist har hon snabbt blivit något av en kändis, en sådan ung ledare som landet törstar efter. För bara några dagar sen drog hon i gång en förening för att fler unga på plats ska kunna hjälpa till. Och nöden i lägren är stor. Man har på kort tid tagit emot 2 miljoner flyktingar. Resurserna att hjälpa sinar.

– Vintern är på ingång, hjälpen behövs. Just nu ösregnar det och det finns inga tak på lägren. Och snart stänger ’Kurdiska läkarsällskapet i Sverige’ sin provisoriska klinik eftersom pengarna är slut.

Under vårt samtal passerar flera stridsvagnar. För Taffan har det blivit vardag. När hon kom tillbaka efter sommaren i Sverige hade Isis närvaro i området märkbart förstärkts. Trots det har hon aldrig känt sig rädd. Hon har besökt fronten, försett de kurdiska perhmerga-soldaterna med mat och vatten. Att se Isis flaggor vaja har rent av gjort henne mer motiverad, mer driven. Nu önskar hon att resten av världen förstod att kampen inte bara är kurdernas utan en gemensam mot terrorism.

– Om inte nu så när? Om inte jag så vem? Alla kan inte befinna sig här på plats men alla kan ta ställning och bidra på sitt sätt.
Vill du också hjälpa till? Gilla Vi hjälper på Facebook!

Följ ämnen i artikeln