Clara Henry: Flyktinglägret i Jordanien gav mig hopp

Publicerad 2019-03-29

68,5 miljoner människor är på flykt världen över. Av dem är 12 miljoner från Syrien.

Komikern och Youtubern Clara Henry är ambassadör för Sverige för UNHCR och besökte Jordanien dit många Syrier har flytt.

– Det gav en hoppfull känsla trots att man fick höra om fruktansvärda livsöden, säger hon.

För en vecka sedan kom Clara Henry, 24, hem efter två intensiva dagar i Jordanien. Där har hon bland annat besökt flyktinglägret Azraq som öppnade 2014 för att kunna ta emot det stora antalet Syriska flyktingar som behöver hjälp efter det åtta år långa kriget som ännu pågår. I dag bor det runt 40 000 människor i lägret.

– Det ser väldigt ogästvänligt ut när man kommer dit. För det är 1,5 timme rakt ut i öknen och är omgivet av taggtråd och lägret är uppbyggt av baracker. Man får lite olustiga vibbar... Men när jag väl kom in och träffade folk och såg hur samhället är uppbyggt så vände det direkt. Jag fick en helt annan känsla. En hoppfull känsla.

Hur då?

– Man har en ganska fördomsfull bild av hur ett flyktingläger ska se ut. Eller jag hade det. Jag såg framför mig att det skulle sitta människor i tält och frysa. En gång om dagen gå och få sin ranson med ris typ.

– Men så kom jag dit och där var en liten stad. Allt drivs av solceller och de har dagis, skolor, sjukhus, kulturcentret. Och ett skrädderi som syr brudklänningar. Det är så upplyftande att bli lite motbevisad ibland.

Azraq byggdes av UNHCR och Jordanska staten och de har studerat de misstag som gjorts i många andra läger och satsat på säkerhet och bykänsla.

– Just Azraq är väldigt välorganiserat och det ser inte ut så på alla ställen.

– Vi träffade en kille som var runt 20, han hade bott där i fem år. Han ville bli ingenjör så att han kunde åka tillbaka och bygga upp Syrien igen. Det var hans dröm. Det var skithäftigt.

”De lämnade allt”

Förutom lägret utanför Amman fick Clara Henry besöka community centres och träffa flera flyktingar för att ta del av deras berättelser.

– Vi gjorde ett hembesök hos ett syriskt par, Abu och Suroor Abdulrazzaq. De berättade att de hade ägnat tre år att bygga sitt drömhem. Ett gemensamt hem från grunden där de skulle bo hela livet, där de skulle se sina barn växa upp. Sen kom kriget.

– Efter ett år insåg de att de kan inte vara kvar. Deras två söner mådde väldigt väldigt dåligt, de var traumatiserade av att höra bomber som faller. De lämnade allt de hade och tog sig till Jordanien.

Paret har i dag fått två döttrar och pappan är hemma med dem. Mamman säljer matlådor till grannarna men de får inte in tillräckligt med pengar till hyran. Snart kommer de behöva flytta.

– Det var tufft att höra. Om man ser till sig själv... Mina föräldrar byggde också upp vårt hem. Faan vad pappa snickrade när vi skulle bygga ut huset för att mina syskon och jag skulle ha det bra. Tänk att bara slita upp allt det och dra från den platsen som ska vara ens trygghet. Jag blev väldigt berörd av det.

Har du hunnit smälta intrycken från resan?

– Jag kommer bära med mig det här ett bra tag. Men den främsta känslan jag har är hoppfullhet.

Följ Svenska Hjältar på Facebook