Han gick från 120 kg till Ironman *
Uppdaterad 2016-07-07 | Publicerad 2015-11-13
EN TRIATHLETS HISTORIA, DEL 1: ”Jag ville inte bara gå ner i vikt”
DEL 1. För bara ett par år sedan vägde Patrik Fälting 120 kilo. Men idag kan den heltidsarbetande tvåbarnspappan från Borlänge stolt titulera sig som en "Ironman Finisher". Här berättar han hur det blev möjligt.
Patrik Fälting ifrån Borlänge är 34 år, gift och har två barn. Han jobbar heltid och är tränare för sonens hockeylag, och har Volvo, villa och till och med vovve. Man skulle alltså kunna tro att han vore som vilken annan kille som helst – om det inte var för att han för några år sedan tog ett beslut som skulle förändra hans liv: Han skulle genomföra ett Triathlon. Och inte vilket som helst, utan en full distans i Ironman, som brukar räknas som en av världens tuffaste uthållighetstävlingar.
– Först simmar man 3,9 kilometer i öppet vatten, sedan cyklar man 18 mil och därefter springer man 42 kilometer, vilket är ett maraton. Allt detta på max 16 timmar, säger Patrik Fälting.
Hade slut på ursäkter
Patriks problem var dock att han var ganska överviktig och inte kunde springa en meter. Han tillhörde nämligen de som ”hatar att springa” och som därför ”heller aldrig har kunnat göra det”, som han uttrycker det själv.
– De sista åren hade jag intalat mig själv att jag "bara blev dålig på foton" och att jag i vissa vinklar såg stor och stark ut eftersom jag styrketränade en hel del. Men en morgon när jag ställde mig på vågen fanns det inget mer att säga för siffrorna sade sanningen. Vågen visade då 120 kilo och jag var inte i form. Jag var bara överviktig och hade slut på ursäkter, säger han.
”Jag ville vara friskare”
Patrik började fundera på hur hah skulle vilja se ut och må om fyra-fem år, och på vilka personer som skulle passa som förebilder. Svaret blev Ironman-deltagare för, för honom var det de mest vältränade i världen. Och så fort han hade sagt det högt blev det också självklart:
– Jag ville vara vältränad, ha grym kondition, vara friskare, sova bättre och framförallt ha mer ork till mina barn. Det var inga konstigheter längre, jag skulle stå vid startlinjen 2015!
Såhär gjorde han
Patrik började med att sätta upp ett antal mätbara delmål:
* Först skulle han springa en mil under 55 minuter
* Året därpå ett halvmaraton
* Ytterligare ett år senare en Svensk Klassiker
... och slutligen göra sin Ironman
Nästa steg var såklart att ta tag i kosten och Patrik gick då med i Viktklubb.
– Det passade mig bra eftersom jag är så resultatinriktad. Att formulera sina mål och få tillbaka svaret att ”äter du så här många kalorier varje dag, då fixar du det” gick helt hand i hand med upplägget för min träning. Kilona rasade och jag bokförde både min träning och vad jag stoppade i mig.
Gick ner 22 kilo
Det dröjde inte länge förrän Patrik för första gången sprang 10 kilometer utan att stanna. Det tog en timme och 14 minuter och efter det gick han runt i en lyckobubbla i flera veckor. Och känslan av framsteg blev beroendeframkallande, året därpå sprang han samma sträcka på 47 minuter och dessutom Stockholm halvmaraton på en timme och 51 minuter.
– Jag hade då dessutom gått ner 22 kilo, säger han.
Ytterligare två år senare sprang Patrik milen på 42 minuter – och klarade sin Svenska klassiker. Ironman fanns hela tiden kvar i bakhuvudet och 2014 åkte han och familjen äntligen ner till Kalmar för att följa tävlingen och anmäla sig på plats.
”Om jag var säker innan fanns inga tveksamheter nu”
Detta var någonting Patrik hade tänkt på i tre år. Och upplevelsen var enorm: 30 000 smålänningar som står på kajen klockan sju på lördagsmorgonen med klassikern ”Just idag är jag stark” dånandes från högtalarna.
– Strax därefter gick startskottet och alla triathleterna var i vattnet. Speakern från Sydafrika underhöll publiken i 16 timmar och de sista i mål mottogs som hjältar klockan elva på kvällen. Så om jag var säker på mitt mål innan fanns inga tveksamheter nu. Att ha sett tävlingen live gav mig verkliga målbilder att använda i mina förberedelser, säger Patrik.
Patriks målbilder
1) Den öländska medvinden som gör att du kan trycka på i 45 kilometer i timmen på cykeln, men anstränga dig som om du åkte i 30 kilometer.
2) Rondellen där en ljudtunnel av tjugotusen människor hejar på dig de sista sex milen.
3) Och såklart, den obligatoriska ”high fiven” med speakern på den röda mattan mot mål.
– Dessa målbilder fanns där varje timme på motionscykeln i garaget stirrades in i väggen, varenda löpsteg under den kalla vintern och regniga våren, och varje simtag i 13-15-gradigt vatten. Jag hade aldrig varit mer fokuserad, för jag hade aldrig velat någonting så mycket som nu, säger Patrik...
Nästa gång berättar Patrik om hur det var att, efter fyra års förberedelser, springa över mållinjen.
Gå vidare till del 2