”Jag har utrotat nattmackan”
Publicerad 2015-12-18
Fredric Johanssons mål i Hälsovinsten var "att bara få en mage och en haka". Det vill säga att gå ner alla de där extra kilona. Idag har han definitivt fått både och – och dessutom gått ner sex kilo.
Nu är dina 100 dagar i Hälsovinsten över. Hur känns det?
– Jättebra, men jag hade nog hoppats på att gå ner några kilon mer. Eller, iskallt räknat med det. Dock har jag ju fått så många andra goda effekter. Mitt midjemått till exempel har minskat från 101 till 90 centimeter, så kaggen är borta. Och det kanske är viktigare för en man i min ålder än att stirra sig blind på vågen. Sedan känner jag mig mycket lättare också.
Vilka funktioner har du tagit hjälp av i Viktklubb?
– Bloggen har varit min absoluta favorit. Jag har alltid tyckt om att skriva och har bloggat innan på "Coola pappor" på Martin Mellins sajt och "Sega pappan" på Aftonbladet. Och nu har jag haft någonting som har behövt komma ut varje dag. Jag började i somras och sedan har jag bara fått mer och mer besökare. Kanske för att jag försöker ta allt med glimten i ögat, jag bara är sådan. Nästan varje gång har jag fått ett antal kommentarer. Och det är förstås jättekul. Däremot har jag ibland känt mig lite ensam som man i Viktklubb, men kanske är det för att kvinnorna vågar synas och höras mer. För jag är helt säker på att de finns där. Och nu har jag fått frågan om jag vill bli medlemsbloggare på Viktklubb. Och det vill jag såklart!
Och hur har du ätit sedan vi hördes förra gången?
– Nu på slutspurten har jag legat lite under min rekommenderade kalorinivå, alltså under 1459 kalorier om dagen. Och sedan har jag druckit mer vatten. En annan grej är att jag också har sett till att sova minst sju timmar per natt och det har gjort mig både piggare och trevligare. Det är faktiskt lite samma tanke som med maten: Man behöver si och så mycket, men man förstår inte riktigt varför. Helt ovetenskapligt har dock sju timmar funkat väldigt bra för mig. Det har gjort mig både lätt, glad och lycklig.
Hur har du tränat då?
– Jag har sprungit tre gånger i veckan och styrketränat hemma. Dessutom är jag tillbaka på fotbollsplanen i Kalmar i division 5. Senaste träningen var jag äldst och den som var näst äldst var 26, men det gick utmärkt. Jag har haft förbannat ont efter varje omgång, men då har jag ju gjort något bra. Samma sak med löpningen. Jag började på riktigt för ett år sedan, då sprang jag 5,5 kilometer på 45 minuter. Sedan blev det längre och längre. Och nu, de sista 25 dagarna har jag kört intervaller. Det läste jag mig till i Shirins löparskola, att det inte är bra att ligga och mala på samma längd och tid för länge. Och målet är nu att springa Lidingölöpet på 30 kilometer. Det känns lite långt borta nu, men med några delmål på vägen går det nog.
Finns det något som har varit lättare än du trodde?
– Att driva kroppen på mindre mat. Innan slet jag för att klara att hålla mig till mina 1459 kalorier, men nu är det gott och väl. Ibland har jag varit lite trött, men då har jag varit dum nog att experimentera med väldigt lite energi. Så en kväll bad mig min sambo Johanna att börja äta igen.
Och finns det någonting som har varit svårare?
– Just idag känns ju allt väldigt enkelt när man ser tillbaka på det. Men jag vet ju hur gött det är med fredagsmys med snacks och godis. Det har varit en kamp och är fortfarande, så jag har hållit mig till luftpoppade popcorn. Sedan köpte jag en lakritsrot på Ölands skördefest och den varade i all evighet. Men det är klart att jag äter chips ibland, förändringen är att jag vet vad jag gör nu så jag vräker inte i mig en påse utan smakar bara på två-tre stycken. Innan drack vi i min familj också läsk på fredagar, men nu behöver jag inte det. Istället dricker jag vatten, ingefära och lime.
När du började var din strategi att blogga dig igenom din resa, hur har det gått?
– Ja, jag vill blogga i med- och motgångar och vara ärlig. Och det har jag gjort. Jag ville också sluta med nattmackan och den är utrotad – nästan. Men jag vet inte om jag hade kunnat lösa det utan Josefines coaching faktiskt. Å ena sidan satt jag alltid i köket och jobbade på kvällarna. Sedan frågade Josefine "Men varför sitter du där? Släck, stäng köket och gå någon annanstans.” Å andra sidan gav hon mig rådet att borsta tänderna. ”Du ska ju ändå inte äta mer, eller hur?” Men det behövde jag aldrig, för jag flyttade ner till källaren istället.
Vad är målet nu?
– Tja, ett av mina mål var ju att gå ner till 70 kilo så att jag skulle kunna ha lite marginal och sedan hamna på max 75. Och det gör jag nu, även om jag aldrig var nere på 70. Så jag ska nog ge det ett försök till bara för att visa mig själv – även om jag egentligen inte vill ha något viktmål. Men det är ju trots allt så enkelt att mäta. Så jag ska fortsätta med Viktklubb och som sagt sedan springa Lidingöloppet på under tre timmar, även om det inte är själva loppet som blir det intressanta utan vägen dit. Så det här blir på något sätt fas två.
På dag 100 var du också med i Aftonbladets morgon-tv med Mårten Nylén och Josefine Jonasson, hur var det?
– Jättekul, men efteråt sa frugan. ”Men var du tvungen att säga chipstutte???”.