Vad händer med rättssäkerheten i coronans tidevarv?

Äntligen skulle rättegången hållas.

Det hade gått över ett år sedan de två sjuksköterskorna hotades till livet och i dag, tisdagen den 24 mars, var stunden kommen för att få sin sak prövad.

Men förhandlingen är en av 750 som har ställt in den här veckan i domstolar runt om i landet till följd av coronavirusets härjningar.

Värst drabbat är Stockholmsområdet, 380 uppskjutna rättegångar, mest brottmål, men även tvister, fordringar, allt det där som pågår dag ut och dag in inom rättsväsendet.

Vad händer med rättssäkerheten i coronans tid? Och vad händer med tryggheten för offren?

 

Jag hittade ärendet på anslagstavlan i Stockholms tingsrätt, Sveriges största domstol för brottmål. Ett anonymt ärendenummer av många, sida upp och sida ner, stölder, narkotikabrott, skadegörelse, konkurser, grov kvinnofridskränkning...

En man, 32 år gammal, gick den 5 januari 2019 till angrepp mot två sjuksköterskor på en psykiatrisk klinik. Han skrek att han skulle döda dem. Han slog sönder inredning och gjorde ett utfall mot en polis med en vässad plastgaffel.

Tre åtalspunkter, prydligt sammanfattade i åklagarens så kallade stämningsansökan. En vardaglig historia. Banal, i en tidningsredaktörs ögon. Inga fysiska skador, inget att göra rubrik av, en medioker story.

Men vad vet vi om offrens psykiska mående? Deras behov av upprättelse? Hur de mår, nu när det rättsliga efterspelet ett drygt år senare skjuta upp?

Gudrun Antemar, lagman.

 

Domstolarnas samhällsviktiga uppgift är när allt kommer omkring att ge invånarna tillgång till rättvis prövning.

Så definierar Gudrun Antemar uppdraget. Hon är lagman på Stockholms tingsrätt, vilket betyder att hon är domstolens högste chef.

Hon tar emot i sitt tjänsterum. Lagmannen har traditionellt huserat i Rådhusets torn, men Antemar flyttade in i det gamla borgmästarrummet ett par trappor ner. "Jag ville komma närmare verksamheten".

- Den största delen av de inställda målen beror på att parterna inte kunnat komma. Vi hade fler sjuka domare förra veckan än den här.

Hon pratar fort och effektivt. Efter årtionden inom juridiken och med ett antal toppjobb i bagaget saknas inte rutin. Hon ser med tillförsikt på de kommande veckorna.

- Vi klarade av ett internationellt uppmärksammat mål om en amerikansk rappare förra året trots sommarbemanning.

 

Det som prioriteras är mål med frihetsberövade, ungdomsmål, häktningsförhandlingar. Mycket annat skjuts på framtiden.

Jag försöker få henne att spekulera i scenario där rättssäkerheten är hotad. Där så många domare och annan personal på domstolen är sjuka att det grundläggande arbetet krackelerar.

- Vi har en god kapacitet och klarar stora påfrestningar.

Jag sätter mig på åhörarbänken på en förhandling som inte är inställd. Åklagare Thomas Lönnelid - "jag tillhör den gamla skolan och vill inte vara med på bild" - har väckt talan för narkotikabrott. Heroin och tabletter.

Den tilltalade, en ung man som visiterades av väktare på toaletten på Stockholms centralstation, dyker inte upp. Advokat Katja Muturi motsätter sig inte att förhandlingen genomförs ändå.

19 minuter senare yrkar åklagaren på två, tre månaders fängelse. Advokaten pläderar för mildare påföljd. Tingsfiskal Antonia Gergova säger att dom meddelas om en vecka. "Om vi är friska, vill säga".

Ja, vad händer med rättssäkerheten i coronans tid?

 

I Norge har regeringen fått tillstånd att peta i 62 lagar utan att be parlamentet om lov. En tydlig inskränkning i den maktdelning som är en förutsättning för en fungerande demokrati, men bara under en månads tid.

Ungern går förstås längre än så. Premiärminister Viktor Orbán vill få styra genom dekret utan något slutdatum.

Det går att fortsätta på det där viset. I princip samtliga demokratier har infört undantagsliknande bestämmelser de senaste veckorna. Utegångsförbud, strikta karantänsregler, poliser som skingrar. 2,6 miljarder människor lyder under sådana regler, enligt en beräkning.

Så även Sverige. Förbud mot folksamlingar på fler än 500 personer är ingen liten sak. Goda skäl för regeringen att fatta beslutet saknas inte, men vi ska ha klart för oss att det är en stor inskränkning i mötesfriheten vi bevittnar.

Hur kommer framtiden att se ut?

Vad händer med rättssäkerheten i coronans tid?