Regeringen lovar tåg till Europa och ministern platsar i en satir av Strindberg

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Nu blir nattåg till Europa verklighet! tutade regeringen i slutet av juli.

Statsråden Tomas Eneroth och Per Bolund poserade på en perrong i Stockholm: en bild av tillförsikt, politisk initiativkraft och framåtanda. Historien går framåt.
Dagens Nyheter ryckte ut och rapporterade om det efterlängtade beskedet.

– Vi har sett en tågboom utan dess like med en kraftig ökning av tågresandet och vi investerar mer än någonsin i järnvägssystemet, sa infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Inom två år ska vi ha dagliga avgångar mellan Stockholm och Hamburg och mellan Malmö och Bryssel.

Eller går historien i cirklar? 

August Strindbergs roligaste och mest infernaliska roman är "Det nya Riket", publicerad 1882. Andra kapitlet bjuder på skrattfest i dumhet och politisk korruption när kungen inviger en snutt järnväg i Bergslagen och champagnekorkarna smäller och lokala honoratiores håller krypande tal.

 

Tomas Eneroth pryder en plats i nya riket. Större delen av sitt vuxna liv har han traskat i offentlighetens korridorer, ibland vid makten, ibland i opposition, alltid på väg uppåt.

Kanske är han duglig, definitivt är han lojal. Under Saabkrisen för elva år sedan befann han sig i opposition men var ingalunda maktlös. Han var vice ordförande i riksdagens näringsutskott.

Saab i Trollhättan stod inför sin nedläggning. "Världens bästa bilbyggare", sa Eneroth i Aktuellt när han kommenterade krisen.

Påståendet grundades knappast i omfattande studier. Inte hade Eneroth suttit på sitt rum i riksdagshuset och jämfört världens bilfabriker och kommit fram till att Saab var bättre och skickligare än Mercedes, Toyota, Audi, Volkswagen, Hyundai och Rolls-Royce.

Han ville bara skapa en industriell dolkstötslegend. Sverige hade en borgerlig regering som lät "världens bästa bilbyggare" gå i graven.

När den moderate statsministern Fredrik Reinfeldt senare sa att vi måste höja pensionsåldern och arbeta längre skyndade Eneroth sig fram med svingande indignation. Han ansåg att Reinfeldt "provocerade". Statsministern diskriminerade dessutom en massa medborgare:

– Att enbart tala om höjd åldersgräns blir faktiskt provocerande för alla dem som skulle vilja, men som faktiskt inte kan klara av att arbeta längre.

Inte heller det stämde. Reinfeldt påpekade flera gånger att de med slitna kroppar måste kunna byta jobb och att det inte finns samma svar för alla människor.

Men Eneroth ville skaffa poäng på en motståndares bekostnad.

 

Tre år senare var Eneroths eget parti vid makten. Finansminister Magdalena Andersson sa samma sak som Reinfeldt. Pensionsåldern måste höjas. Hon gick rentav längre än Reinfeldt och sa att Sverige bör lära av USA. Där jobbar man högt upp i åldrarna.

Tomas Eneroth var tyst. Han hade ingen kommentar när jag sökte honom och undrade vad han tyckte om att hans överordnade partivän uppmanar oss att lära av USA.

Tala är silver, tiga är guld.

 

Mekanismerna har inte förändrats mycket sedan August Strindbergs dagar, Ibland är formerna är annorlunda, ibland kalkerar de varandra.

Tomas Eneroth och Per Bolund står på perrongen och berättar om regeringens storartade arbete för bättre kommunikationer. Snart kan vi åka nattåg till Hamburg. Det är ett kast i tiden. Då är nu och nu är då.

Det tar några minuter att söka i DN:s arkiv.

Ja visst. Åttonde juli 1872 hade tidningen följande notis från det skandinaviska nationalekonomiska mötet i Köpenhamn:

"Vid förhandlingarne vid mötets sammanträde i dag om kommunikationsmedlen upplyste jernvägsdirektör Rothe, att förhoppning finnes om införande af nattåg på de svenska hufvudbanorna till direkt förbindelse mellan Stockholm (resp Kristiania) och Hamburg".

Allt går i cirklar. Politiken. Människorna. Braskande nyheter är 150 år gamla. Inte ens denna artikel är ny. August Strindberg skriver i Nya Riket:

"Tidningen Aftonbladet som då ännu hade något anseende kvar innehöll en afton följande ledare under rubrik: En ny tid randas!"