Mejla

Jan Guillou

Norsk skadeglädje fyller min mejlkorg – men andra halvlek kan bli värre

Publicerad:
Uppdaterad:
Sveriges Stefan Löfven, Islands Katrin Jakobsdottir, Norges Erna Solberg och Danmarks Mette Frederiksen.
Foto: Egill Bjarnason / TT NYHETSBYRÅN
Sveriges Stefan Löfven, Islands Katrin Jakobsdottir, Norges Erna Solberg och Danmarks Mette Frederiksen.

I mitt kära tredje hemland Norge står tydligen skadeglädjen högt i tak. Jag får underliga mejl från norrmän som triumferande jämför antalet pandemiska dödsfall i Sverige och Norge. Mejlskribenterna förklarar den dramatiska skillnaden med å ena sidan oerhörd norsk skicklighet i konsten att hantera det nya och för all världens medicinska expertis hittills okända coronaviruset covid-19. Och å andra sidan extremt oskickliga och korkade svenskar.

 

Jag har försökt en del försiktiga invändningar och alternativa förklaringar. Exempelvis den stora skillnaden mellan norsk och svensk skidåkning. Under skidsäsongens ledighetsperioder vid påsk- och skollov åker norrmän skidor i Norge. Svenskar, särskilt stockholmare, föredrar att resa till Alperna. Och danskar åker inte skidor.

 

Vid den för Europas del mest kritiska smittoperioden i februari-mars befann sig över en miljon svenskar på ferieresor. Det skulle kunna förklara varför Stockholm men inte Oslo och Köpenhamn fick en så kraftfull initial smittspridning. Kanske, vad vet jag?

Mina norska vedersakare accepterar dock ingen annan förklaring till det olika antalet döda än norsk intelligens och svensk idioti.

Foto: Annika Byrde / TT NYHETSBYRÅN
Erna Solberg.

Politikerna i våra skandinaviska grannländer har inte missat chansen att understryka den egna epidemiologiska överlägsenheten. Som när Norges statsminister Erna Solberg (H) skickligt bedömde att resande till och från Gotland kunde gå för sig. Eller när Danmarks statsminister Mette Frederiksen (S) godkände västerbottningar, skåningar, blekingar och smålänningar.

Men visst, det är bara att erkänna. Om landskampen går ut på att räkna antalet dödsoffer så leder våra grannar överlägset i vad som förmodligen är pandemins halvlek.

Det innebär bland mycket annat att över en miljon svenskar vid det här laget, och snart många fler, kan vara immuna. Och om den här pandemin uppträder som sina liknande föregångare kommer andra halvlek att bli värre. Då kommer Norge och Danmark att drabbas mycket hårdare än Sverige. Om detta vet jag dock lika lite som Erna Solberg och Mette Frederiksen.

 

En annan och mer uttalat politisk skadeglädje som fyller min mejlkorg går ut på att hitta så många dödsfall som möjligt på icke-privatiserad åldringsvård. Genom sifferexempel tycks skribenterna vilja visa att privatiserad åldringsvård är bäst, ergo att kapitalism är bäst.

Sådana resonemang eller bevisföring bygger på ett missförstånd, eventuellt avsiktligt sådant.

Att påstå att privatiseringen av äldrevården har en dödlig effekt är inte detsamma som att påstå att offentlig vård alltid är bättre än vinstdrivande privatiserad. De allra bästa institutionerna för äldre är naturligtvis både privata och vinstdrivande. För det är ju inte så att exempelvis det nya tusentalet dollarmiljonärer som tillkommit i Sverige på senare år kommer att söka sig till annat än bäst och dyrast tillvaro på ålderdomen. Sådan är kapitalismen och sett från höger är det ett önskvärt tillstånd.

 

Privatiseringsfanatismen när det gäller all offentlig verksamhet är en politisk idé som härjat i Sverige sen mer än trettio år. Även när privatisering leder till sämre tågtrafik, apotek, sjukvård, hemtjänst, tandvård och vilket som helst område är det  ur högerideologisk synvinkel en önskvärd omvandling.

Och i denna politiska utveckling är inte heller sossarna oskyldiga, om nu någon trodde det.

Den ”nya socialdemokrati” som växte fram på 80-talet, inte bara i Sverige, satsade på ”affärsmässighet” och flummiga idéer om ”New Public Management”, att driva landet som ett företag, förvandla medborgarna till ”kunder” och därmed skippa föråldrad ideologi om folkhem och jämlikhet. 1980 var Sverige världens mest jämlika land. Sedan dess har utvecklingen gått bakåt i rasande takt.

 

Affärsmässighet i åldringsvård betyder kostnadsjakt, billigare personal, sämre anställningsförhållanden, billigare utrustning osv. Vi fick en ny typ av socialdemokrater, sådana som ser ut som och låter som Mikael Damberg och som satsar på att med politiken som språngbräda gå över till näringslivet och bli rika. Betänk skillnaden mellan Tage Erlander och Göran Persson.

Högre dödlighet inom åldringsvården är således en obönhörlig konsekvens av denna politiska affärsidé. I det avseendet ligger Sverige dessvärre långt före Norge och Danmark. Men just den skillnaden aktar sig våra skadeglada grannar noga för att åberopa.

 

För övrigt anser jag att…

… Ulf Lundell måste ha fått något om bakfoten när han i sin senaste bok anklagar mig för att skjuta ”odlade lejon”. Skulle inte falla mig in. Däremot har jag i reportageform skildrat det oskicket. Politiskt korrekt är att skjuta människoätande lejon.

 

… Ulf Lundell dessvärre har en poäng när han i samma bok kritiserar mig för att jag omnämnt rapartisten ASAP Rocky som ”rockartist”. Ber om ursäkt.

 

Av: Jan Guillou

Publicerad:

LÄS VIDARE