När det här är över finns ingen flygskam

”När det här är över ska vi ut och flyga som små svin”, skriver Frasse Levinsson.

Pandemin har gjort märkliga saker med oss svenskar. Det blev tydligt i tisdags förra veckan, när restriktionerna lättade. Att barerna fick ha öppet två timmar extra firade vi som om Sverige vunnit EM-guld i fotboll, eller som om Astrid Lindgren vaknat från de döda och fått Nobelpriset i litteratur.

Uteserveringarna och ölglasen fylldes till brädden. Kvällstidningarna och tv-kanalerna var där och rapporterade. Mannen på stan fick svara på hur det känns att sitta på en restaurang lite senare än vanligt. Instagram svämmade över av bilder på detta historiska ögonblick i människors liv, när de fick dricka öl på lokal efter halv åtta för första gången på sex månader. Detta skulle dokumenteras och visas för barnbarnen.

Att Sverige haft lättast restriktioner i världen, och att vi så sent som i vintras fick vara ute till 22.30, var det ingen som skänkte en tanke.

 

En vanlig sägning under pandemin är att den i alla fall varit bra för klimatet. Har den det? Vad tror ni händer med flygtrafiken när världen öppnar, och Svensson ska ta igen för förlorad tid? Innan coronan pratades det om flygskam. Nätaktivister hängde ut influencers som åkte på semester. De skulle rullas i tjära och konstgjorda fjädrar. Att flyga höll på att bli skambelagt på riktigt. Det gick så långt att det till och med blev på modet att tågluffa. Man skulle ta tåget ner till Italien tillsammans med tanter i Gudrun Sjödén-klänningar, bronsålderssmycken och Tommy Körberg-glasögon.

 

När det här är över kommer det inte att finnas någon flygskam. Är det någon som är sugen på att fira det normalas återkomst med ett Interrail-kort? Fraktas runt som boskap i en dåligt ventilerad tågkupé i 30 graders värme i en halv dag utan att komma längre än till Berlin? Nej, vi ska ut och flyga. Vi ska ut och flyga som små svin. Det blir London över dagen. Det blir New York över helgen. Det blir Alperna över påsk. Och i Thailand, där firar vi jul. 

Vi ska äta calamares i Grekland. Vi ska glufsa spaghetti i Italien. Vi ska till och med tugga knödel i Österrike.

 

Eller, vad fan? Det där är ju inte att fira. Det är bara att fortsätta i samma gamla trista hjulspår som förr. När det här är över måste vi ju göra något som faktiskt är festligt på riktigt. Något verkligt exotiskt.

Vi kanske ska unna oss en riktig Felix Herngren-semester? Skjuta babian i Sydafrika? Äta fridlysta sköldpaddors ägg i Moçambique? Göra askkoppar av elfenben och ta med oss hem? Ja, det ska vi göra. Och vi ska göra det utan att skämmas. För vi är svenskar, och vi har inte varit ute och rest på ett tag. 

Det blir någonting att visa för barnbarnen, istället för en bild tagen på någon uteservering på Medborgarplatsen klockan 20.31 en tisdag i början av juni 2021.